90-årsjubilaren Ulla Lilja från Nybro växte upp i ett hem där mamman var varmt troende medan hennes pappa var negativt inställd till kyrkan. Men pappans fråga inför hennes dop blev till ett bönesvar och rent av ett under.
Och hon vill gärna lyfta fram att hon har haft Dagen i snart 70 år.
– Jag älskar Dagen! Den är alltid läsvärd.
Ulla Lilja har alltid haft ett särskilt hjärta för de svaga och för de utsatta.
– Mitt stora intresse har alltid varit att uppmuntra människor. Faktiskt står det just nu på min whiteboard i köket: ”Jag älskar Jesus och människor”.
Ulla har också arbetat mycket med barn och ungdomar. Hon var bara femton år när hon började som söndagsskollärare och sedan med olika vardagsgrupper. Och det kan fortfarande hända att människor kommer fram till henne i Nybro och berättar att de en gång i tiden fanns i hennes grupp.
– Kanske det berodde på att jag alltid försökte gå hem och hälsa på barnen när de var sjuka. Både för att visa omsorg, men också för att jag ville möta och lära känna deras föräldrar.
– När vi bodde i Taberg jobbade jag mycket med tonåringar. Inte minst många tonårsflickor kom hem till oss. Vi har försökt att ha ett öppet hem dit många ungdomar kunnat komma för att prata och få stöd.
Följde Ulla hem
”Vi” i det här sammanhanget var Ulla och hennes make Åke. De träffades redan som unga i samma församling och det brände till på allvar, som Ulla beskriver det, när Ulla tyckte det var otäckt i mörkret en gång när hon skulle cykla hem. Då följde Åke henne hem ända till porten, och de kom att bli ett par.
– Vi gifte oss i november 1955 i Filadelfiakyrkan på Storgatan i Nybro och var faktiskt det första brudparet i den då nybyggda kyrkan.
Familjens äldsta son Thomas föddes 1956, men sedan dröjde det fem år mellan de två andra sönerna som föddes 1961 (Per) och 1966 (Johan). Alla barnen föddes när familjen bodde i Nybro, även om bopålarna slogs ner i Markaryd några år mellan att Per och Johan föddes. Åke jobbade på Munksjö AB under större delen av sin yrkesverksamma tid och blev under några år ombedd att komma till huvudkontoret i Jönköping. Därför fick familjen också några fina år då de bodde i Taberg 1974–1982.
När barnen var små var Ulla hemma mycket med dem. Hon var också mycket engagerad i församlingsverksamheterna där familjen bodde.
– Jag hade också studiecirklar bland annat på en låst avdelning för tuffa män, på mentalsjukhuset Södra Klinikerna i Jönköping. Men de var trevliga och jag möttes med respekt. Jag tror de kände att jag var en troende kristen.
Annars är Nybro den plats där Ulla bott mest. Hon föddes hemma i föräldrahemmet i Nybro. En barnmorska kom hem och hjälpte till. Det var vanligt på den tiden, berättar Ulla.
Kan du berätta något om din uppväxt?
– Min pappa byggde ett hus i stadsdelen Emmatorp i Nybro. Jag minns när min mormor kom och hälsade på oss när vi hade flyttat in. Trots att vi inte hade telefon visste jag att hon skulle hälsa på oss. När jag såg henne komma mot huset med sin sjalett på huvudet blev jag alldeles varm i hjärtat. Jag tyckte mycket om min mormor. Hon var varmt troende.
Ullas mamma var också en troende kristen. Däremot var hennes pappa negativt inställd till kyrkan. Trots detta gick Ulla på eget bevåg, tillsammans med sin lillasyster Ruth, till församlingens pastor Arvid Bramwall där de anmälde sig för att bli troendedöpta.
– Trots pappas negativa inställning så frågade han när vi kom hem, utan att veta var vi hade varit: ”Flickor, ska ni inte döpa er snart?” För oss var det ett fantastiskt bönesvar och faktiskt ett under.
Församlingen höll på den tiden till i en tidigare Verdandi-lokal. När det skulle till att bli dop hämtades varmt vatten från mejeriet i staden.
Frälsning hade Ulla fått uppleva vid elva års ålder.
– Jag hade syndanöd och ville komma till himlen. Jag minns att jag gick till mamma mitt i natten och sa: ”Mor, jag vill bli frälst!” Hon bad då tillsammans med mig.
Om vi spolar tillbaka bandet något till när Ulla bara var några år gammal, så startade då en av de stora tragedierna under mänsklighetens historia, andra världskriget.
Vad kommer du ihåg från den tiden?
– Det starkaste minnet från andra världskriget är mörkläggningen. Att vi hängde tyger för fönstren för att inte flygplan skulle se att det lyste från marken. Jag minns också att det var soldater, förmodligen från Hemvärnet, som höll vakt i den närliggande scoutstugan. Min pappa var inkallad och fanns i Norrland.
Minnena från världskriget gjorde att hon, när hon fick egna barn, funderade på var hon skulle gömma sig tillsammans med dem, ifall det skulle bli krig igen.
– Så detta att krig kunde drabba oss i Sverige satt kvar länge i medvetandet.
Ett annat, finare minne efter kriget var när hennes mamma köpte en banan – hon hade inte råd att köpa två som egentligen var tillåtet.
– Jag tyckte den smakade jättegott och jag åt den andäktigt i små, små bitar för att den skulle vara riktigt länge.
Hur viktig är bön?
– Det är viktigt både med Guds ord och bön. Jag tror på bönens makt och har sett så många exempel på bönesvar.
Ulla berättar att hon just nu främst ber för sina barn och barnbarn och deras familjer och att de ska få ha en levande tro.
– Jag ber nog ganska mycket, åtminstone till och från, och ofta tillsammans med väninnor. Eftersom vi finns på olika håll ber vi ofta via mobiltelefonen.
Andra böneämnen är att det ska bli väckelse och att kriminella ska få uppleva Jesus.
– Jag ber att de ska bli så förvandlade att de i stället för att döda andra ska vara beredda att ge sitt liv för andra. Och jag ber mycket för att barn ska slippa hamna i kriminalitet.
Vad är det största framsteget som mänskligheten gjort tycker du, sedan du var ung?
– Rollatorn! Uppfinnaren borde få Nobelpris! Jag var väldigt skeptisk först till att använda den. Men oj så tacksam jag är för min rollator nu. Jag ser dåligt och synen blir bara sämre. I dag hade jag inte kunnat gå ut utan min rollator. Det är ett sådant fantastiskt bra hjälpmedel.
Hur länge har du haft Dagen?
– Jag har haft Dagen sedan 1955. Åke och jag började prenumerera ganska snart efter att giftermålet i november 1955 och har sedan dess alltid haft Dagen.
– Jag älskar Dagen! Den är alltid läsvärd. Nu har jag den som taltidning eftersom jag ser så dåligt. Och jag ber för Dagen. Jag hoppas verkligen att Dagen ska få finnas kvar som en viktig samhällsröst.
– Jag tycker Dagen har en bra blandning med vittnesbörd, information från kyrkor och församlingar, samhället i stort och omvärlden. Den bygger upp. Allt är meningsfullt. Jag lusläser nästan hela tidningen och har alltid gjort det. Det gjorde jag även under de perioder då vi haft dubbla tidningar, både Dagen och en lokaltidning.
– Jag hoppas verkligen att Dagen ska få leva kvar, säger Ulla Lilja.
---
Fakta: Ulla Lilja
Aktuell med: Fyller 90 år.
Född: 27 februari 1935.
Så firar hon sin 90-årsdag: Av hälsoskäl kommer hon bara att fira den med den närmaste familjen, sina barn och barnbarn med respektive och har undanbett sig uppvaktning i övrigt.
Familj: Tre vuxna söner med familjer.
Bor: Lägenhet i Glasrikets huvudstad Nybro.
Bibelord som betyder mycket: Johannes evangelium 1:12. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
De vackraste orden i det svenska språket: Vänlighet, godhet, kärlek, omtänksamhet, omsorg.
---
