Jubilar

Hon blev mamma åt Johannes från Afghanistan

Flyktingen Johannes blev del av diakonens familj: ”Det går att få igenom en adoption om man är envis och vet att man hör ihop.”

Plötsligt insåg diakonen Karin Lövestam-Öberg och hennes man att de hade fyra barn – och inte tre, som de hade trott. Ensamkommande flyktingen Johannes från Afghanistan är nu en del av familjen.
Men paret fick kämpa hårt för att få igenom adoptionen.

Fem år och tre försök tog det innan allt det juridiska gick igenom förra året. Karin Lövestam-Öberg är glad att de i dag har fått bekräftat och erkänt att Johannes är en del av familjen. Hon bor utanför Sunne i Värmland och arbetar som diakon i Svenska kyrkan i Fryksände pastorat i Torsby.

– Det går att få igenom en adoption om man är envis och vet att man hör ihop. Men det var en lång och ganska obegriplig process där domstolen sa nej från början, säger hon.

Ensamkommande

Johannes är en av de ensamkommande flyktingpojkarna som kom till Sverige perioden runt 2015. Karin Lövestam-Öberg jobbade i sin diakontjänst mycket med att stötta de asylsökande i Torsby och mötte honom på ett flyktingboende.

– Det blev trassligt för honom, och då sa jag, “kom och vila upp dig hos oss”. Vi hade sängar över när barnen var utflugna. Sedan flyttade han aldrig ut.

– Han frågande om han fick kalla oss mamma och pappa, och vi sa nej.

– Men plötsligt upptäckte vi att vi hade ett fjärde barn som varit okänt för oss, säger hon.

Fel ålder registrerad

Enligt myndigheterna är Johannes 26 år i dag. Han studerar numera i Göteborg. Karin Lövestam-Öberg säger dock bestämt att hennes son egentligen är 24 år. Hon berättar att myndigheterna skrev upp hans ålder upp från 16 till 18 år i samband med hans första negativa beslut.

Halvbild på dem båda.

– Myndigheterna gjorde honom två år äldre än han var eftersom Johannes saknade identitetshandlingar. Nu ligger vi på domstolen igen om att få detta rätt.

Johannes har blivit kristen och döpt här i Sverige.

Missionärer i Sydafrika

Även Karin Lövestam-Öbergs man, Hans, jobbar inom Svenska kyrkan, men som församlingsassistent. Inför millennieskiftet åkte paret några år (1996-2000) till Sydafrika på ett missionsuppdrag. De upplevde att det var Guds kallelse för dem och de tog med sig sina barn som då var fyra, nio och tolv år.

Ledarutbildning och att anordna läger för ungdomar hörde till deras arbetsuppgifter i den evangelisk-lutherska kyrkan.

– Vi har haft stor glädje av att ha fått leva i en annan kristen kontext en tid. Inte minst vad det gäller att förlita sig på bönen. Men också i att få vara del i lovsångerna och att frimodigt kunna berätta om och vara stolt över sin kristna tro. Det har betytt mycket för mig också när jag senare har jobbat med konvertiter, säger Karin Lövestam-Öberg

Värmlänning från början

Diakon har hon varit i 40 års tid. Karin Lövestam-Öberg hade sin första tjänst i Sunne i Värmland, där hennes mamma för övrigt var diakonissa på 1940-talet.

Porträtt snett från sidan.

Karin är uppvuxen i Lysvik, mitt emellan Sunne och Torsby, och passerar förbi hembyn varje dag på väg till jobbet.

Hur kom det sig då att hon blev diakon? Karin Lövestam-Öberg berättar att hon i unga år först arbetade på ett hem för missbrukare.

– Där deklarerade jag inte högt och brett att jag var kristen, men alla kom och ville diskutera existentiella frågor med mig, himmel och helvete, liv och död.

– Där förstod jag att jag vill samtala med människor och få ta del av deras livsfrågor.

Också sjukhusdiakon

Nu tjänstgör Karin Lövestam-Öberg både i församlingen och som sjukhusdiakon. Det kommer hon att fortsätta med även när hon har fyllt 65 år, men i höst går hon ner till 80 procent och ska jobba så kommande år.

– Hur det blir sedan får Herren visa.

– Det har varit, och är, väldigt givande att få gå en liten bit tillsammans med andra människor, med både samtal och fysisk närvaro, För mig är det självklart att kyrkan har en roll där, säger Karin Lövestam-Öberg.

---

Fakta: Karin Lövestam-Öberg

Aktuell: Fyller 65 år den 30 september.

Bor: På en liten gård i byn Gjutaregården utanför Sunne i Värmland.

Familj: Maken Hans samt de vuxna barnen Mirjam, Linus, Hannes samt Johannes. Tre barnbarn.

Yrke: Diakon i Svenska kyrkan – halva tiden i församlingen och halva som sjukhusdiakon.

Intressen: Har höns, tycker om att sy och ”hantverka”, plockar gärna svamp.

---

Fler artiklar för dig