EFK-pastorn Bengt Freed vet allt om kriser och motgångar. När en stroke plötsligt slog hans liv i spillror stod pastorn och musikern inför sitt livs största kamp. Inför hans 75-årsdag har Dagen pratat med honom om vägen från totalförlamning till att åter predika och sjunga, om livet i dag och att fästa blicken på Jesus.
När Bengt Freed föddes i Jönköping för snart 75 år sedan hade hans föräldrar nyligen kommit till tro. Barndomen var fylld av söndagsskola och läger på Ralingsåsgården. Men trots en kristen uppväxt kom kallelsen att bli pastor inte som en blixt från en klar himmel. Efter en yrkesutbildning till elektriker i Jönköping bytte han bana, åkte på bibelskola och blev sjungande evangelist. Där växte sig övertygelsen om kallelsen allt starkare. 1972 fick han sin första riktiga pastorstjänst, i Ljungby. Och musiken är någonting som Bengt Freed vittnar om som livsviktigt för honom genom livet.
– Jag bar alltid på två saker: En portfölj med sånger och Bibeln i ena handen, och gitarren i den andra.
Stroken som förändrade allt
På en resa med Örebromissionens predikantkör kom en oväntad vändning för 46-årige Bengt Freed. En tidig vårmorgon föll han ihop på golvet. Brodern Roland, som han bodde med, undrade vad han höll på med. Men Bengt Freed var inte kontaktbar. Han vaknade senare upp på sjukhuset i Örebro, där man konstaterade att han fått en stroke och blivit totalförlamad.
Efter någon vecka blev han överförd till sjukhuset i Västerås där han tillbringade tre månader. Han började träna på en gång med sjukgymnast och arbetsterapeut och beslutade sig snabbt för att han skulle kämpa sig tillbaka och fortsätta som pastor.
– Med Guds hjälp och småländsk envishet kom jag på benen igen. Och många förböner och stöd från alla håll och kanter, säger Bengt Freed.
I Korskyrkan i Västerås, där Bengt Freed var pastor, samlades man till flera bönekvällar och bad för honom. Efter mindre än tre månader var Bengt Freed, otroligt nog, vad han kallar ”i gång igen” – han kunde gradvis komma tillbaka till sin pastorstjänst och efter ett år var han, mot alla odds, tillbaka på benen och arbetade heltid.
– Det var det ingen som trodde. Jag minns när jag kom tillbaka till den första samlingen efter stroken. Då stod alla upp och välkomnade mig. De var helt makalösa och väldigt viktiga för min rehabilitering, att jag visste att de var med mig, berättar han.
Att predika och sjunga tänker jag hålla på med så länge jag lever.
— Bengt Freed
Ny kamp mot spasticitet
Motgångarna slutade dock inte där. Ungefär 20 år efter stroken utvecklades spasticitet i Bengt Freeds vänstra sida och han blev rullstolsburen. Men drömmen om att gå igen levde fortfarande. När SVT i december 2016 sökte deltagare till ”Idag om ett år”, ett program som skulle följa olika personer som under ett år skulle nå ett särskilt mål, sökte Bengt Freed och blev inbjuden.
– Då sa jag frimodigt att “om ett år vill jag gå igen”, berättar han.
Målet var inte bara att gå, utan han skulle gå uppför ett par trappsteg till predikstolen, hålla en kort predikan och sjunga en sång. Och han klarade det.
– Det var min sista predikan stående. Jag hade hoppats på att det skulle fortsätta, men det var en kraftansträngning. Jag klarade av det i alla fall. I dag predikar och sjunger jag sittande i rullstol. Jag tar det inte som ett nederlag, jag fullföljde mitt avtal. Livet i rullstol går bra det också.
En orubblig tro
Efter stroken hindrar den tilltagande spasticiteten Bengt Freeds rörlighet. Men trots livets utmaningar är han varken bitter, arg eller besviken. Livet i lägenheten i Västerås räcker gott och väl för pastorn, som fortfarande predikar och sjunger både i sin gamla församling i Västerås och i Köping.
– Efter min stroke kan jag inte spela gitarr längre. Det är jag väldigt sorgsen över. Men att predika och sjunga tänker jag hålla på med så länge jag lever, säger han.
Bengt Freed har aldrig heller känt sig sviken av Gud. Han citerar Psaltaren 139:5: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.”
– Det citatet har fått mig att veta att Gud inte lämnar oss i kriser utan är med oss även då. Min relation med Gud har inte rubbats på något sätt utan den har i så fall känts starkare, för jag har vetat att han varit med.
Till Dagens läsare vill han framför allt skicka med budskapet: Ha ständigt Jesus i blicken.
– Det är så mycket som vill styra vår blick bort från honom. Att gång på gång återvända till att Jesus är, som det står, sanningen och livet, får man aldrig glömma.
---
Fakta: Bengt Freed
Födelsedag: 75 år den 20 september.
Bor: Västerås.
Familj: Ensamstående, tre vuxna barn, åtta barnbarn och ett barnbarnsbarn. ”Jag är jätterik”, säger Bengt Freed.
Intressen: ”Innan jag fick min stroke var jag intensiv joggare och har sprungit 11 halvmaraton. Nu kan jag inte gör det längre, så det saknar jag väldigt mycket, och att spela gitarr. Men jag läser, predikar och sjunger. Sedan har jag ju en fantastisk elrullstol som jag kan åka flera mil med om jag vill, så den är min bästa vän just nu.”
---
