Birgitta Stenman var bara sex månader gammal när hon anlände till dåvarande Belgiska Kongo tillsammans med sina föräldrar. 1971 återvände hon själv till landet som missionär och nyligen besökte den blivande 80-åringen platsen där hon växte upp, Lemera, ännu en gång.
– Fram till coronapandemin åkte jag regelbundet dit, men nu var det fyra år sedan sist, säger hon.
En av väskorna kom inte med flyget hem till Sverige så Birgitta Stenman fick vänta i huset i Västra Frölunda ytterligare en dag innan all packning var framme. Men trots den lilla fadäsen är hon väldigt tacksam för den tre veckor långa resan till DR Kongo.
En av höjdpunkterna på resan, som avslutades förra veckan, var firandet av att det i år är 100 år sedan de första svenska missionärerna kom till Lemera. Birgitta Stenman berättar att en svensk delegation bestående av ett tiotal personer fanns på plats och att över 20 000 kongoleser också deltog i festligheterna som pågick i en vecka.
– Det är fantastiskt att se vad den svenska pingstmissionen har bidragit med, säger hon apropå Lemera missionsstation som grundades av svenska pingstmissionärer 1924.
– Jag har nästan daglig kontakt med människor där och kommer aldrig att släppa kontakten med Kongo.
Älskade Kongo
För Birgitta Stenmans del startade relationen med det afrikanska landet 1945. Utsända av pingstförsamlingen i Mariestad anlände hennes föräldrar till Lemera där Birgitta och hennes bror kom att växa upp.
I efterdyningarna till Kongos självständighet år 1960, då ett tjugotal svenska missionärer, däribland Birgittas familj, bodde på missionsstationen i Lemera, blev den säkerhetspolitiska situationen alltför riskabel och Birgitta och hennes bror skickades till Sverige. Det dröjde därefter två år innan de träffade föräldrarna igen, något som Birgitta beskriver som ”fruktansvärt”.
Men varken kärleken till Kongo, eller längtan efter att arbeta i landet, svalnade.
– När jag var i 15-årsåldern skulle vi resa till Sverige en period, men jag tyckte inte att det kändes särskilt roligt. Jag älskade Kongo och lovade redan då Gud att jag skulle återvända till landet som vuxen om jag fick möjlighet.
Omgift med barndomsbekant
1970 öppnades dörren. Då var Birgitta färdigutbildad sjuksköterska och barnmorska (senare utbildade hon sig till läkare) och hon och maken Jarl och deras relativt nyfödda son lämnade Sverige för DR Kongo. Två år senare föddes dottern på Lemerasjukhuset och under de kommande åren bodde familjen Stenman omväxlande i DR Kongo respektive Sverige.
2014 blev Birgitta änka. I hennes bekantskapskrets fanns dock en änkeman, Paul Jansson, och två år senare gifte sig paret.
– Vi träffades faktiskt redan som barn, hans föräldrar var pingstmissionärer i Burundi. Min mamma var fotointresserad och det finns en bild på oss som hon tog 1949 då jag och Paul står hand i hand. Många år senare, efter att vi hade gift oss, tog vi en ny bild på oss på samma plats. Det är lite roligt och att vi nu är gifta visar på Guds omsorg.
---
Fakta: Birgitta Stenman
- Aktuell: Fyller 80 år iden 15 september.
- Bor: Västra Frölunda (medlem i Pingstkyrkan Västra Frölunda).
- Familj: Gift med Paul Jansson. Två egna barn och tre barnbarn. Paul har fyra barn och elva barnbarn.
- Firar: ”Min son och ett barnbarn fyller också år i september och vi planerar att ha ett gemensamt kalas söndagen den 22 september. Mer än så har vi inte bestämt.”
- Önskar sig: Ekonomiskt bidrag till en studiestödskassa som Birgitta var med och startade för tio år sedan. Pengarna går till yrkesutbildning inom ekonomi, mekanik och företag för barn till fattiga föräldrar i Lemeraförsamlingen.
---
