En gång i tiden var Anton Björkman övertygad syndikalist. Numera är han inte politiskt aktiv, utan kanaliserar sitt engagemang för en bättre värld genom kyrkan.
– Jag trivs med mitt liv: att leva med Jesus och min familj, säger han.
Anton Björkman är på väg hem från Övertorneå. I rollen som EFS regionala missionsledare i Norrbotten har han besökt en av rörelsens föreningar. Mycket av hans arbete går ut på att stötta de lokala sammanhangen.
Nu har han stannat till i Haparanda för att träffa gamla bekanta. När han och hans fru Maria var nygifta bodde de där under tre år. De hade ingen koppling till orten med hade fått en förfrågan om att driva ett projekt för att öka delaktigheten i en svenskkyrklig församling. Bland annat använde de Alphakursen som metod.
– Alpha är fantastiskt! säger Anton Björkman.
Kallade sig inte kristen
Han vet av egen erfarenhet vad det kan betyda att en gång i veckan få sitta ner tillsammans med andra nyfikna; äta ihop och sedan diskutera den kristna tron. När han i tjugoårsåldern hade flyttat till Umeå för att plugga till lärare gick han en Alphakurs i Vasakyrkan. Även om han delvis hade växt upp inom EFS kallade han sig inte kristen.
– Det fanns nästan inga andra barn i mina föräldrars församling, och det var inte så mycket med kyrkan och tron som lockade mig. Jag kunde bibelberättelserna, men tyckte inte att de var så givande. Och sedan tog andra intressen över.
Framför allt politiken, berättar Anton Björkman. Under ungdomsåren kallade han sig syndikalist och hängde i vänsterkretsar. I Umeå engagerade han sig i antiglobaliseringsrörelsen och rättvisefrågor.
– Jag ville förändra, men engagemanget rörde sig ändå på det tyckande planet; det var inte så att jag ville sitta i fullmäktige.
Vad hände när du gick Alpha?
– Tron fick liv, mycket tack vare de fina ledarna som delade sina vittnesbörd, bön och liv i vardagen. Jag tänkte nog att jag hade koll på det kristna budskapet redan innan, men märkte under kursen att jag inte hade fattat Jesu försoningsverk.
Anton Björkman bestämde sig för att pausa lärarstudierna för att gå bibelskola på Johannelund i Uppsala och ”ta igen alla ungdomssamlingar jag inte gått på i tonåren”. Även efter lärarexamen fortsatte han på kyrkspåret med olika tjänster inom EFS i Norrbotten och Svenska kyrkan innan han kände att det var dags att prova det han utbildat sig till. Han fick jobb som SO-lärare på en högstadieskola i Boden.
[ Hela listan: Så många behöriga lärare har varje kristen skola ]
Och så blev du utsedd till årets lärare?
– Ja, årets lärare i Bodens kommun får man vara noga med att säga. Jag trodde först att det var ett skämt! När jag fick priset hade jag en tung period i skolan med en klass som krävde väldigt mycket, så priset blev en viktig uppmuntran.
Det visade sig att det var en tidigare klass som hade nominerat honom. När han började jobba med dem var de en orolig grupp, som fått byta klassföreståndare flera gånger.
– Jag var ju rookie, men jobbade mycket med att skapa samarbete, trygghet och ordning och reda. Och jag upplevde att det blev skillnad.
– Ganska ofta lade jag in ett extra break på lektionen för att göra en kort lek. Jag ville att eleverna skulle ha en känsla av att det varit en rolig dag, utan att det kostade massa kunskapstid.
Blicken fäst på målet
Trots att Anton Björkman trivdes som lärare, och uppenbarligen var uppskattad, längtade han tillbaka till kyrkan. När frågan om att bli regional missionsledare i Norrbotten kom tackade han därför ja. Stundtals är det ett intensivt jobb, men Anton Björkman försöker ha blicken fäst på målet.
– Ytterst handlar det om att vi vill se människor och samhällen förvandlade av Jesus.
Nu fyller du 45, hur känns det?
– Det känns inget särskilt. Jag trivs med mitt liv: att leva med Jesus och min familj. Jag har ingen kris.
Du verkar vara en förnöjd person?
– Ja, pappa var alltid förnöjsam, han hade liksom en sådan utstrålning. Han uppskattade de små sakerna i livet, gnällde aldrig. Kanske har det påverkat mig. Och mamma är likadan.
Anton Björkman tar ett exempel från när han och föräldrarna var i Stockholm. De hade varit på museum, stod och väntade på bussen och tog under tiden en varmkorv.
– Då minns jag att mamma vände sig till oss och sa: ”Nog har vi det bra när man kan ta sig en korv”.
Anton Björkman skrattar till. Men har nog samma inställning själv, konstaterar han.
– Det kristna livet med bön, stillhet och gudstjänst är källor till lycka. Det finns något i rytmen där som hjälper mig att stanna upp och förundras.
[ Nils Lundkvist: ”Gud är inte ängslig – Han vill inte boxa in mig” ]
---
Fakta: Anton Björkman
Bor: Unbyn utanför Boden.
Familj: Gift med Maria, tre barn.
Gör: Regional missionsledare för EFS i Norrbotten.
Intressen: ”Kör brottning med ett gäng gubbar i Boden”.
Aktuell: Fyller 45 år den 19 juni.
---
