”Alla som följt mig på denna resan säger: Det är ett mirakel”

Sara Ask var 18 år – och nybliven kristen – när hon blev sjuk i cancer. Först i lymfkörtlarna, sedan också i lungor och skelett. Läkarna trodde inte att hon skulle överleva. Nu firar hon sin 40-årsdag.

I november 2001 tog Sara Ask beslutet att bli kristen. Hon och en kompis hade åkt buss från Varberg för att vara med på Livets ords ungdomskonferens “Youth” och under en av gudstjänsterna bad Sara Ask en överlåtelsebön.

Fyra månader senare fick hon veta att hon drabbats av cancer och att behandlingen skulle sätta i gång direkt. Då visste hon inte att de kommande tio åren skulle präglas av cellgifter, strålning och benmärgstransplantationer.

– Läkarna sa till slut att jag inte kunde bli botad, de kunde bara behandla symptomen så länge som möjligt, berättar hon i dag.

Hur påverkades din nyvunna tro av sjukdomsbeskedet?

– Jag hade ju cancern i kroppen redan innan jag blev frälst, den hade bara inte börjat märkas än. Att jag blev kristen blev verkligen min räddning. Det ligger inte i min personlighet att bli besviken eller bitter, eller fråga varför något händer. När man är tonåring kan man ju också vara lite svartvit och naiv, och jag tror att det hjälpte mig. Jag höll fast vid vad Bibeln säger: Att Jesus är med oss och vill helande.

Ville leva livet fullt ut

Sara Ask berättar att hon genom alla år har haft en övertygelse om att en dag bli frisk. Hon sa det ofta till sjukvårdspersonalen.

– Min utgångspunkt var hela tiden att göra allt som jag hade kraft till och försöka leva livet fullt ut. Visst har jag varit uttröttad och svag, men jag har ändå aldrig identifierat mig som den här sjuka personen, säger hon och berättar hur hon gick bibelskola på SOS Mission och följde med på missionsresa till Lesotho under åren som cancerpatient.

– På bibelskolan fick jag ett väldigt fint stöd och folk stod med och bad för mig. Sedan var det fantastiskt att börja varje dag med lovsång, bön och undervisning. Vilken styrka man fick av det!

Behandlingen som behövdes var inte godkänd i Sverige

Några år efter att Sara Ask fått sin cancerdiagnos flyttade hon från Varberg till Uppsala för att kunna få tillgång till den bästa vården på Akademiska sjukhuset. Och det är mycket tack vare en enveten läkare där som Sara lever i dag, menar hon.

– På en konferens i USA fick min läkare höra om en behandling som inte var godkänd i Sverige än, men han kämpade hårt för att få hit den och gjorde allt pappersarbete som krävdes. Det räddade mitt liv!

Behandlingen, som i dag är standard, gjorde att Sara Ask kunde få en andra benmärgstransplantation – och bli frisk.

[ Robins nyvunna tro höll när livet rasade ]

Vad känner du när du tänker på den läkaren?

– Vi hade en fin relation i många år, vi sågs ju så ofta. Han är en person som verkligen bryr sig och tar patienterna på stort allvar. Det kändes som att han skulle göra vad som helst för mig.

– För några år sedan fick jag ett mejl från honom där han skrev: ”Att följa dig från väldigt sjuk till frisk är det största som har hänt i min karriär”.

“Ett under att jag blev frisk”

Sara Ask nämner samtidigt att det inte fanns några garantier för att hennes kropp skulle klara av den nya, relativt oprövade behandlingen.

– Alla som följt mig på den här resan, både troende och icke-troende, säger samma sak: Det är ett mirakel! Om min kropp hade varit totalt nedbruten, hade jag aldrig kunnat ta till mig den nya behandlingen. Det var ett under att jag var så frisk trots att jag var så sjuk.

Sara Ask blev frisk 2012, och helt friskförklarad 2020. Sedan 2013 är hon gift med Markus, och tillsammans har de dottern Sigrid. De adopterade henne under åren som de arbetade i Thailand – Markus för PMU och Sara för EFK.

– Sigrid är livets största gåva, vårt stora mirakel! Jag har alltid önskat att få adoptera, alltid haft ett stort hjärta för utsatta barn, säger Sara Ask som under åren i Thailand arbetade med ett projekt för att förhindra människohandel bland pojkar.

Jag har ingen ålderskris alls, utan är bara glad över att få bli äldre. Varje födelsedag är en sådan välsignelse när man varit så sjuk som jag.

—  Sara Ask

Större förståelse för patienter

I dag är hon forskningsassistent vid Uppsala universitet, och arbetar med ett projekt om biverkningar av läkemedel. Hon har sitt kontor på Akademiska sjukhuset – samma sjukhus som hon under så många år vårdades på. Men Sara Ask tänker inte så ofta på det.

– Jag skulle nog inte vilja jobba med sjukvård – den delen är jag färdig med – men att jobba för universitetet på ett sjukhus har jag ingenting emot. I mitt jobb får jag prata med många patienter och tack vare min egen erfarenhet tror jag att jag kan möta dem med större förståelse.

Vad drömmer du om för framtiden?

– Jag och Markus har ett stort hjärta att göra skillnad i världen där behoven är som störst. Vi älskar att ge av Guds kärlek till dem som behöver det mest, men vet inte exakt hur det arbetet kommer att se ut. Nu försöker vi ta vara på livet i Sverige.

Och allra först: fira sin 40-årsdag.

– Jag har ingen ålderskris alls, utan är bara glad över att få bli äldre. Varje födelsedag är en sådan välsignelse när man varit så sjuk som jag.

– Och jag vet att oavsett vad som händer är Gud med mig. Jag har fått se att tron håller, även när livet är väldigt, väldigt svårt.

---

Fakta: Sara Ask

Bor: Uppsala.

Familj: Gift med Markus, dottern Sigrid, snart 6 år.

Yrke: Forskningsassistent vid Uppsala universitet.

Intressen: Umgås med familj och vänner, matlagning, bakning, resa, vara ute i naturen och vandra. Driver också Israelpodden för Livets ord tillsammans med Karin Thoor.

Aktuell: Fyller 40 år den 7 februari.

---