Jörgen Rutegård har i hela sitt yrkesliv arbetat som läkare och kirurg. Han har också en stor passion för motorcyklar. Roligast tycker han det är när han kan kombinera dessa två.
Han fyller 75 år och säger bestämt att han inte önskar sig något. Hävdar att han har allt, men kommer sedan fram till att gåvor till motorcykelambulansen inte vore fel. Det är en satsning inom Eezer cooperations i Afrika som hjälper gravida kvinnor med transport till mödravård och förlossning.
– Kvinnorna går vanligtvis till fots när de ska föda. Genom motorcykelambulansen får de i stället skjuts i en tvåhjulig vagn med textilsits som dras efter en liten motorcykel.
Han har varit delaktig i det här arbetet i snart tio år nu. Det har inneburit många resor till Kenya och Tanzania för att följa upp arbetet och besöka kliniker.
Som seniorkirurg gör han även bredare sjukvårdsinsatser. Är stöd åt lokala medarbetare inom hälsa, skolbygge och humanitära insatser, framför allt i Tchad. Han gör också korttidsinsatser för att träna yngre kirurger på det kända Panzi sjukhuset i DR Kongo som har specialiserat sig på vård efter sexuella övergrepp.
När han pratar med Dagen befinner han sig dock hemma i villan i Själevad där han bor med sin fru.
Intresset för kirurgi väcktes i unga år. Han började läkarutbildningen i Uppsala i 20-årsåldern och arbetade brett som läkare innan han inriktade sig på tarmcancer. I Sverige är han docent i kirurgi och bedriver forskning. Kunskaperna har sedan kommit väl till användning i Afrika.
– Det finns mycket cancersjukdomar i Afrika. Man får operera under enkla förhållanden men det går ändå att göra förvånansvärt mycket.
Han har fått dela med sig av modern operationsteknik till sina afrikanska kollegor.
– Det är framför allt inom cancerkirurgin. I fattiga länder söker folk ofta läkarhjälp i ett sent stadium av sjukdomen så mycket handlar om palliativ vård, men man kan göra skillnad.
Med åren och växande erfarenhet har mötet med individen, den enskilda människan, blivit allt viktigare. Det är också något han velat förmedla till studenter när han arbetat som universitetslektor i Umeå.
– Jag har försökt pränta in en humanistisk syn på patienterna. Att de ska ses som subjekt i stället för objekt. Man behöver kommunicera med dem och finna en gemensam lösning på det problem de har.
– Det är oerhört viktigt att veta när man ska opera och inte operera. Man ska alltid sträva efter att göra mer nytta än skada, fortsätter han.
Den här människosynen bottnar också i den gudstro han haft med sig genom livet. Han beskriver sin uppväxt som trygg och församlingsgemenskap har varit en naturlig del av livet. I dag är han med i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik och Själevad församling (Svenska kyrkan)
– Gudstron präglar hela livet. Man ber varje dag att man ska kunna göra gott och att det ska fungera. Att man ska ha rätt omdöme. Det finns en bön i allt man gör.
Han tittar ut genom vardagsrumsfönstret. Utsikten över sjön, Själevad kyrka och i bakgrunden syns bergen i Höga kusten.
Du har jobbat mycket med människor i livets slutskede, hur tänker du själv om döden?
– Jag är en positiv natur, men det finns ett allvar i jobbet. Själv är jag inte rädd för döden, men det är klart att den förknippas med något okänt.
På frågan hur många motorcyklar han har i garaget brister han ut i skratt och vill inte gå för djupt in på ämnet för då kan det bli ett långt samtal menar han. Men han berättar att han har tre stycken i garaget.
– Jag kör BMW till vardags. Har en veteranmotorcykel som heter Vincent, ett engelskt märke från 1950-talet. Den tredje är en enduro för skogsbilvägar.
---
Fakta: Jörgen Rutegård
Bor: Själevad
Familj: Fru och tre söner med familjer, samt åtta barnbarn.
Aktuell: Fyller 75 år den 20 september.
Firar: ”Vet inte vad som händer”
Intressen: Familjen – barn och barnbarn. Längdskidåkning på vintern och åka motorcykel på sommaren. ”Det ska vara lite fart.”
---
