Åsa Paborn har en imponerande meritlista: direktör på Utbildningsradion, kanalchef på Sveriges radio och förbundsrektor på Studieförbundet Bilda. Sedan tre år tillbaka är hon direktor på Stockholms stadsmission. Hon har alltid velat göra skillnad – och med åren fått en ännu större längtan efter livets djupdimensioner. Nu fyller hon 60 år.
Redan som liten, runt matbordet hemma i Sölvesborg, fick Åsa Paborn diskutera samtidens stora frågor. Man fick nästan räcka upp handen för att få en syl i vädret, minns hon. Mamman var lärare och pappan egenföretagare – båda politiskt aktiva i det som då hette Folkpartiet.
Åsa Paborn säger att hon alltid har varit nyfiken, påhittig och initiativrik – och drog ofta iväg sina systrar på olika upptäcktsfärder. Men däremot upplevde hon inte att hon var en typisk ledare.
– Andra såg det innan jag såg det själv, konstaterar hon.
Det var också nyfikenheten som förde henne in på journalistiken. Och under tiden på Sveriges radio i Uppsala sa hennes chef: ”Åsa, ska inte du bli chef?”. Tanken hade inte slagit henne – hon ville ju ut i världen och göra socialreportage; blottlägga strukturer, avslöja orättvisor. Så blev det också. Under flera år reste hon utomlands – främst till Storbritannien och USA och rapporterade om aidsvågen och gängkriminalitet i förorterna. Väl tillbaka på redaktionen sa hennes chef igen: ”Du får saker att hända vare sig du vill det eller inte.”
I dag är Åsa Paborn glad att hon vågade tacka ja till sitt första chefsuppdrag.
– Jag har alltid tyckt att det är kul att kunna förverkliga teamets idéer och fatta de beslut som krävs för att det ska bli möjligt.
När Åsa Paborn för några år sedan lämnade mediebranschen gick hon till studieförbundet Bilda. Hon säger att hon tyckte om att arbeta för en organisation där det andliga får plats och där de existentiella frågorna tas på allvar.
– I Sverige är vi lite rädda för andlighet och gör ofta en strikt åtskillnad mellan tro och vetenskap. Så är det inte internationellt; där är både tro och vetande en förutsättning för bildning.
Också på ett personligt plan är andlighet viktigt för henne. Under uppväxten sjöng hon i kyrkokör och på mormoderns sida finns koppling till frikyrkan.
– Dimensionen till det existentiella upplever jag inte enbart i kyrkorummet, utan också i vardagen – och i skapandet. Det är en plats i tillvaron där jag är del av ett sammanhang, en kugge i något gemensamt, förklarar hon.
Den kristna värdegrunden genomsyrar också arbetet på Stockholm stadsmission.
– De flesta organisationer och företag har värdeord som man har workshoppat fram, men ibland kan de kännas lite påklistrade. På Stockholms stadsmission upplever jag att värdegrunden är närvarande hela tiden; vi inleder varje personalmöte med en reflektion kring exempelvis vad det innebär att alla förtjänar en andra chans eller att alla har rätt till kärlek.
De senaste åren har Stockholms stadsmission upplevt ett ökat tryck. Förra sommaren märkte de en radikal förändring. Det är inte längre bara människor som går på försörjningsstöd som söker extra stöd, utan också människor som, trots jobb, inte klarar de utökade utgifter som inflationen har medfört. Att på så nära håll möta människors utsatthet, skulle kunna leda till missmod. Men för Åsa Paborn är det tvärtom.
– Jag är glad över att få befinna mig på ett ställe där jag kan hjälpa till. Jag behöver aldrig fundera på varför jag går till jobbet.
Dessutom har hon en beprövad metod för att släppa tankarna på arbetet: Skapandet.
Sin första keramikkurs gick hon som sexåring. I dag skapar hon – och säljer – keramikfigurer. Ofta kvinnor i baddräkt och fat med färgglada motiv
– Det är lite som min terapi; andra delar av hjärnan får jobba när jag målar, skapar i textil eller lera. Tanken får fritt spelrum, jag kan vara i mig själv och dessutom se ett konkret resultat, vilket jag inte alltid annars ser i mitt vardagliga arbete.
Att fylla 60 år känns bara bra för Åsa Paborn, säger hon. Hon är glad att få hänga med och har ännu idéer att förverkliga. Hon längtar fortfarande ut i världen, men har också upptäckt vikten av att resa åt motsatt håll.
– Jag är en extrovert person, men för mitt välbefinnande skull behöver jag också dra mig undan, vara ensam och blicka inåt. Jag vill ge tid åt den inre resan.
---
Fakta: Åsa Paborn
Ålder: Fyller 60 år den 16 september.
Familj: Maken Anders och två vuxna barn.
Bor: Nacka.
Yrke: Direktor, Stockholms stadsmission.
Intressen: Konst, trädgård, mat och resor
Favoritbibelord: ”Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att alla som kommer in ser ljuset.” Lukasevangeliet 8:16
Så firar jag födelsedagen: Utomlands i värmen.
---
