Inte alla som fyller 25 önskar sig en vistelse i en stuga utan vatten och el i present. Men det Sofia Grahn just nu längtar efter är att få uppleva tystnaden och enkelheten i en ”hytte” i norska fjällen.
– Jag kan bli lite stressad av storstan, säger hon till Dagen.
Hon bor på en gård i ett litet samhälle som heter Jörlanda, norr om Göteborg. Om dagarna åker Sofia Grahn in till staden för att delta i föreläsningar och seminarier vid den gymnasielärarutbildning hon går. Men sedan vill hon hem till gården igen.
– Det är så skönt att bara komma hem hit och aaaah … säger Sofia Grahn för att visa hur avslappnad hon blir av att komma hem.
Hon hyr ett hus av en familj som har hästar och får. Familjen bor en bit därifrån, så Sofia bor själv på gården.
– Men jag har en katt, så jag är inte ensam.
Det är på landet, med den direkta närheten till naturen, som Sofia Grahn kopplar av och mår som bäst. Det är också här hon har lättast att ”prata med Gud”.
– Jag har lättast att ta emot det goda som Gud vill ge oss när jag är utomhus, i det som han har skapat. Det är då jag brukar be och prata med honom, ofta när jag springer eller vandrar.
Sofia Grahns intresse för både kristen tro och natur ledde henne till Krik – kristen idrottskontakt, och den linje som de driver vid Åredalens folkhögskola. Det är en ettårig utbildning som innehåller en blandning av idrottsaktiviteter, bibelundervisning, friluftsliv och ledarskapsträning.
– Jag älskar att Krik kombinerar tro och friluftsliv och visar att Gud finns med i allt vi gör. ”Allt förmår vi i honom som ger oss kraft”, säger Sofia Grahn och citerar därmed Filipperbrevet 4:13.
– Han är med oss lika mycket på fotbollsplanen eller i skogen som i kyrkan. Det drömmer jag om att fler skulle fatta!
Men det är inte bara till stilla natur som Sofia Grahn dras. Hon hyser en stark äventyrslust och gillar att kasta sig ut i nya saker. Det förde henne bland annat till Peru, en stat i Sydamerika, där hon bodde i nio månader.
– Efter året på bibelskola kände jag mig helt överfylld av välsignelser och bönesvar från Gud och jag sa till honom att ”Nä men Gud, nu får du sluta, jag kan inte ta emot mer, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig för allt!”
– Jag var också sugen på att lära mig spanska och var pratar man spanska? Jo i Sydamerika. Jag fick tips om att åka till Peru genom Move, som är ELM:s missionssatsning för unga. Det var flera dörrar som öppnades på olika håll och gjorde det möjligt.
Tillsammans med två andra skandinavier fick Sofia finnas i den lutherska församlingen där och hjälpa till.
– I Peru är det inte konstigt att tro på Gud, men det finns också en stark blandning av inkakultur, häxkonst och att tillbe olika helgon och personer, så det var speciellt att få möta det och att få berätta om Jesus som vår enda räddare och tillflykt. Det var också häftigt att få möta bröder och systrar i tron på en helt annat plats, med ett annat språk och kultur, och inse att vi ändå är så lika.
– När jag skulle åka hem efter nio månader var det sorgligt att lämna. Min handledare sa då att även om jag inte kom tillbaka så skulle vi i alla fall träffas i himlen en dag.
Men åka tillbaka, det hoppas Sofia Grahn kunna göra. Gärna med pojkvännen, som framöver förhoppningsvis blir hennes make. Och kanske även med eventuella barn, om Gud så vill.
– Det hade varit häftigt att få lära dem ett nytt språk och att de får lära sig mer av världen.
---
Fakta: Sofia Grahn
- Fyller: 25 år den 18 maj
- Familj: Mamma, pappa, bonuspappa, lillasyster, 13 år, storebror, 27. Pojkvännen Jonathan.
- Bor: Jörlanda norr om Göteborg.
- Gör: Studerar till gymnasielärare i idrott och fysik samt jobbar extra på mataffär och ibland timvikarie på förskola.
- Önskar sig: Att få åka en tripp till norska fjällen där pojkvännens familj har en ”hytte”, utan vatten och el.
- Favoritbibelord: Jesaja 40:26 “Lyft blicken mot skyn och se, vem har skapat allt detta?”
---
