Therese Uppman växte upp med flerspråkighet. Det är en erfarenhet hon har nytta av i sitt arbete som folkhögskolelärare och i sin forskning.
– Jag har bott i olika länder och känt den här känslan av att komma till ett klassrum och alla andra pratar ett annat språk, säger hon.
Som barn bodde Therese Uppman i Kongo. Föräldrarna jobbade i olika missionsprojekt, pappan är läkare och mamman barnmorska.
– Det formar en, man får se olika världar, säger Therese.
Missionärsbarn kan ibland berätta om svårigheterna i att som barn ständigt behöva bryta upp. Therese tycker att det både har varit givande och ibland problematiskt att växa upp i olika kulturer. Just detta att byta skola och hitta nya kompisar har tillhört det jobbiga. Men samtidigt kan hon se att det i dag gör att hon har förståelse för de många barn och unga med invandrarbakgrund som finns i svenska skolor. Språk, identitet och hur språkinlärning går till är något som fascinerar henne.
Sedan sex år tillbaka arbetar hon på June folkhögskola i Jönköping, ett arbete som hon trivs bra med.
– Jag tycker om blandningen av deltagare och åldrar som finns på en folkhögskola. Eleverna kommer från olika håll, och det blir en fin mix. Man kan dela saker, det blir många djupa existentiella samtal.
June folkhögskola har en kristen inramning, men inte alla elever är kristna. Däremot finns, säger Therese Uppman, en öppenhet för tron som är viktig för henne.
Tron har funnits med sedan barnsben. Under en period bodde hon i Australien och gick på bibelskola på Hillsong. När hon senare pluggade i Göteborg var hon med och startade en Hillsong-inspirerad församling där.
– Jag har jobbat på gymnasieskolor förut och på Komvux. Men på folkhögskolan känner jag mer att hela min person ryms, berättar hon.
Att se till hela människan är något som också präglar utbildningen som helhet på June folkhögskola och man hjälper elever att utvecklas som människor. Therese Uppman jobbar på allmän kurs på ett högre stadium och förbereder elever för högskolestudier. Språkinlärning är här en viktig pusselbit.
– Hur gör man det här bäst? Och på vilket sätt är språkinlärning kopplat till att bli en del av en kultur?
Det är frågor som dessa som hon vill undersöka i sin forskning. Therese Uppman är en av tiotalet folkhögskolelärare i Sverige som just nu deltar i en ny typ av forskarskola som drivs av tre lärosäten. Här fortsätter studenterna jobba på halvtid, samtidigt som de forskar på halvtid. Efter fyra år är de filosofie licentiater och har tagit sig halva vägen till en doktorsgrad.
Målet med forskarutbildningen är också att de verktyg deltagarna får genom studierna ska kunna omsättas i undervisningen. På June folkhögskola prövar man just nu att blanda ämnena svenska och svenska som andraspråk, ämnen som Therese undervisar i. I dessa klasser är det ofta en majoritet av eleverna som kommer från andra länder.
– Vi har sett att det har positiva effekter för integrationen för de utlandsfödda att mixa grupperna. Och även för de infödda svenskarna, som får del av de andras erfarenheter, berättar hon.
De berikande erfarenheter man kan få av att resa finns också med på agendan när Therese Uppman är ledig. Men hon väljer gärna ett annorlunda och långsamt sätt att resa: att pilgrimsvandra.
– Jag har gått ett par sträckor, en var en del av pilgrimsleden till Santiago de Compostela, andra gången gick jag utanför Lyon i Frankrike. Jag är inte så sportig av mig. Men jag tycker om att vandra och få naturupplevelser. Det blir också intressanta samtal längs vägen. Man kommer bort från allt, det blir ett lugn. Att pilgrimsvandra är härligt, det blir som en bild av livet.
---
Fakta: Firar 40
- Namn: Therese Uppman
- Aktuell: Fyller 40 den 24 februari.
- Familj: Två döttrar, maken Pär.
- Firar: Har varit på resa till St. Martin i Västindien för att fira födelsedagen, på själva bemärkelsedagen blir det ett enkelt firande.
- Intressen: Pilgrimsvandra, sjunga och spela, bland annat i Equmeniakyrkan där familjen är med.
---
