Som missionärsbarn var Emma Ludvigssons uppväxt fylld av både små orter och stora städer. Nu har hon flyttat hem till lugnet på västkusten och arbetar med bibelappen Prayminder som spridits till jordens alla hörn.
– Vi gjorde den mycket för oss själva eftersom vi också glömmer bort att be, säger hon.
Emma Ludvigssons barndom präglades av kontraster. Ön Åstol utanför Tjörn på västkusten, där hon föddes och växte upp, hade bara drygt 200 invånare och de flesta av dem var med i kyrkan.
– Det var en extremt trygg uppväxt, det fanns inte ens några bilar på ön. På samma gång kunde det kännas litet och instängt och alla visste allt om alla. Det är både positivt och negativt med en så liten plats, säger hon.
Blev en krock
Samtidigt fick Emma mer erfarenhet av den stora världen än de flesta. Hennes föräldrar var nämligen missionärer och när Emma skulle börja skolan blev de utsända till Bangladesh. Där blev de kvar i tre år innan de åkte hem igen, men snart åkte de ytterligare en vända, den här gången till Tanzania.
– Då blev det en krock att komma hem efter att ha varit i ett fattigt land. Dessa flyttar kanske gjort att jag varit lite mer rotlös som vuxen, funderar hon.
Vuxenlivet fortsatte nämligen på samma sätt: Emma åkte såväl till Thailand som Filippinerna för praktik och studier. Väl i Sverige flyttade hon runt mellan Stockholm och andra svenska städer.
– Några år efter gymnasiet insåg jag att jag hade flyttat varje år sedan jag tagit studenten. Då klickade det lite grann att det kan ha något att göra med att jag också flyttade hela tiden som barn, att något drar mig någon annanstans, säger hon.
Frikyrkobubbla
En vändpunkt i livet kom när Emma träffade sin man, Panos. Han är från Grekland och kommer från den ortodoxa tron, även om han själv inte har varit så aktiv i kyrkan.
– Redan på första dejten pratade vi om vår tro. Att få träffa någon från en annan bakgrund gjorde att vi båda tvingades ifrågasätta allt som vi faktiskt har tänkt och trott och haft förutfattade meningar om, vilket har varit extremt nyttigt för oss båda, säger hon och utvecklar:
– När man som jag levde lite i en frikyrkobubbla så tänker man och ifrågasätter inte så mycket vad saker och ting betyder. Något kan vara en självklarhet för en själv, men så kommer någon in som tror lika starkt och lika mycket men som har en annan tanke om det. Då måste man omvärdera lite och det tror jag är viktigt. Vi försöker att inte ruta in oss i varken det ena eller andra.
Nedladdningar i hela världen
Tillsammans funderade de på hur de skulle få tillfälle att utveckla sin tro i praktiken där de samtidigt också kunde utnyttja sina egna kompetenser inom design och utveckling. Resultatet blev en app – Prayminder. Där får användaren påminnelser om att be om böneämnen som denne själv valt.
– Vi gjorde den mycket för oss själva. Vi insåg att vi ber inte hela tiden, och vi glömmer ofta bort personer som vi har sagt att vi ska be för. Och den har verkligen blivit spridd, vi har nedladdningar från 190 länder, säger hon.
Sedan runt ett år tillbaka bor de återigen på västkusten med hus på ön Tjörn, nära till Emmas föräldrar och släktingar. Härifrån arbetar de båda med Prayminder liksom andra projekt som Emmas podcast Äktenskapspodden. Men om det blir fler utlandsäventyr i framtiden återstår att se.
– Jag har nog fortfarande inte kommit fram till om jag är en stadsperson eller trivs i en mindre by, säger hon.
[ Lukrativa bön- och bibelappar lockar riskkapitalister ]
---
Fakta: Emma Ludvigsson
- Aktuell: Fyller 40 år 25 januari.
- Gör: Egen företagare och pedagog på förskolan.
- Familj: Min man Panagiotis (Panos).
- Bibelord: Ps 46:11 “Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.”
- Önskar: Önskar att jag hade kunnat ha en stor fest med nära och kära, men det får vi kanske ta i sommar!
- Senast lästa bok: Tommy Liljas “Alltid över” som jag har läst i min bokcirkel.
---
