Stanley Sjöberg: Gud är större än våra kristna samfund

Frikyrkoprofilen om en av sina hjärtefrågor, att sudda ut gränserna mellan olika kristna traditioner

När en av frikyrklighetens största profiler fyller 85 blir firandet i liten skala, på grund av ett visst virus. Den aktningsvärda åldern till trots, fortsätter Stanley Sjöberg “mata sig” med ny kunskap och fortsatt förkovring.

– Jag förvånas över att jag får upptäcka nya saker när jag läser Bibeln, säger han.

Stanley Sjöberg föddes i New York, bodde som tonåring en period i Turkiet och har varit missionär i både Pakistan och Indonesien. Han har predikat evangeliet i avlägsna byar där namnet Jesus aldrig tidigare nämnts och samtalat med muslimer i Mellanöstern om Jesu gudomlighet. Omständigheter gjorde också att han tvingades lämna uppdraget som pingstpastor, på grund av dopfrågan, och grundande då den fristående församlingen Centrumkyrkan. Han har predikat, provocerat och tagit plats i böcker såväl som på Youtube.

Nu fyller han 85 år och lever ett stillsamt liv i Järfälla med hustrun Kerstin och ett dagsprogram som föreskriver dagliga promenader på en timme, när det inte är för halt, och en kost mestadels bestående av “grönfoder”. (”Jag pressar en härlig juice med sju, åtta olika grönsaker och frukter i – den är välsignad”). Men varken det brinnande engagemanget för att nå ut med evangeliet eller den egna törsten efter förnyad kunskap, har slocknat – långt därifrån.

– Jag läser helst teologi och försöker mata in lite mer kunskap som jag kan behöva, säger han på telefon och avslöjar samtidigt att han håller på med ännu en liten bok. Denna gång handlar det om vad som borde predikas mer från svenska predikstolar.

– Jag har märkt att vid konferenser och i våra församlingar, så syftar nästan all predikan till uppbyggelse för redan troende – hur vi ska stärka och korrigera vår tro. Men jag tror att vi framför allt behöver tala grundläggande till dem som inte ens känner till vem Jesus är. Det handlar om vanliga svenskar i yrkesverksam ålder – de har inte greppat att Jesus är identisk med det gudomliga och om korsets betydelse – det är där det stora behovet ligger som jag ser det.

Makarna Stanley och Kerstin Sjöberg (privat)

[ Stanley Sjöberg om sitt livs sista skrivuppdrag ]

Ordflödet är det inget fel på när den mångårige predikanten Stanley Sjöberg kommer i gång. Han stannar upp ibland och ursäktar sig om han blir för ordrik. Han har svårare att säga något kort och koncist nu för tiden, menar han.

– Min fru tycker jag har blivit så mångordig på gamla dar, säger han självmedvetet.

– Ibland när vi har en förbönsstund för våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn, händer det också att jag glömmer något namn och Kerstin får fylla i.

Något som återkommer flera gånger under vårt samtal är hur Stanley ser på den världsvida kyrkan, att vi alla, oavsett samfund eller kristen inriktning, är Guds barn och har samma tillgång till den helige Ande och allt vad som finns att hämta där. Troligen har hans många år bland kristna i andra länder bidragit till den insikten. Han berättar om hur han på 1950-talet fick en stark upplevelse av att det sammanhang han då tillhörde, pingströrelsen, blev för snävt, ja nästan “sekteristiskt”, menar Stanley.

[ "Billy Graham var en förebild för mig", säger Stanley Sjöberg ]

– Vi blev för smalspåriga inom samfundet i min ungdom. Vi tänkte inte stort, vi tog inte in hela den kristna gemenskapen. Jag kände starkt att pingströrelsen kan inte vara det viktigaste, som vi var många som trodde då på 1950-talet.

Han berättar bland annat hur han och hans pappa, under tiden i Turkiet, satt tillsammans med kristna armenier som överlevt massakern i början på 1920-talet då en miljon människor slaktades – och lyssnade till deras vittnesbörd.

– Vi insåg både min far och jag att Gud är så mycket större än våra samfund. Jag har fått lära mig att se storheten i de olika kyrkotraditionerna, hur lika de andliga erfarenheterna är. Gemenskapen går över de teologiska barriärerna.

---