Årets läsår på Kaggeholms folkhögskolas medielinje är det 50:e i ordningen. Mycket har hänt sedan det första årets blygsamma början till dagens moderna contentproduktion.
Dagen har pratat med utbildningens initiativtagare Torbjörn Stolpe och Samuel Edsmyr, tf kursföreståndare nu i vår.
Torbjörn Stolpe kom till Kaggeholm 1973 och skulle egentligen arbeta på U-landslinjen. Men så under en Nyhemsvecka i början på 1970-talet så slogs några kloka pingsthuvuden ihop och man tänkte att en medieutbildning är ett bra sätt att påverka samhället och människorna. En skola hade man redan i Kaggeholms folkhögskola och snart hamnade förfrågan om att utforma och leda utbildningen hos Torbjörn.
Trots avsaknad av egentlig medieutbildning och med blygsam erfarenhet – han hade blott skrivit några artiklar i en studenttidning – men med ett stort medieintresse, tackade han ja.
En skänk från ovan
Sedan var det bara problemet med att utforma utbildningen, bland annat att hitta lärare. I början gick det trögt. De kristna journalisterna från bland annat Dagen som man kontaktade kunde inte jobba heltid och då föll den tanken, enligt Torbjörn Stolpe.
Men så damp han ner som en skänk från ovan, DN-journalisten Bo Estmer. Han var egentligen på skolan för att göra ett reportage, men Torbjörn började prata med honom: ”Jag har ett litet problem, jag har en medieutbildning och jag har just nu ingen lärare. Känner du någon som skulle kunna vara lämplig”, varvid Bo svarade ”Jag”. Sedan stannade han i flera år.
Torbjörn Stolpe beskriver Bo Estmer som en lysande pedagog, som bland annat varit lärare i den vanliga skolan en gång i tiden.
– Jag följde varenda lektion första året, skrev ner allt och snodde hela hans kurs som jag sedan använde i flera år framåt.
Bo Estmer och en hel del påhittighet blev räddningen för den nya utbildningen. På den jubileumsfest som anordnades i februari var det ett gäng med från den första årskursen, i dag pensionärer.
– De gav allihop utbildningen under detta första år godkänt och det får man ta till sig, att vi ändå fick till det i början, säger Torbjörn Stolpe.
Han kan dock i efterhand undra om styrelsen egentligen ville ha journalister eller om de ville ha propagandister. Hans egen inställning till sitt och journalisternas värv var dock klart:
– Om någon lyssnar på ett radioprogram eller läser en artikel av en som kommer från Kaggeholms medielinje, då ska man kunna lita på att det är så nära sanningen som bara är möjligt. Det är journalistik för mig, att vara ärlig. Det tror jag att Jesus skulle skrivit under på.
Kanske det var detta som fick utbildningen, trots den lite skakiga starten, att växa.
– Undan för undan blev vi bättre och fick ett allt bättre rykte, så under åren från 1985 fram till sekelskiftet hade vi ett enormt söktryck.
Pekar på två saker
Torbjörn pekar på två saker som viktiga när man utformar en medieutbildning: att utbilda eleverna i mediepedagogik och att ständigt och ofta få pröva sina kunskaper i verkligheten.
– Vi började tidigt att sända lokal-tv, de skrivande fick skriva i riktiga medier så fort som möjligt och på Ekerö kunde folk under en tid ratta in Kaggeholms nyhetssändning på sin radio via lokala närradiokanalen Radio Viking.
– Eleverna hatade väl mig när de tvingades gå upp klockan fyra på morgonen när det var deras vecka att sända radio. Men det var viktigt att de skulle få äkta respons på vad de gjorde. Och detta var vi nog lite tidiga med i utbildningssammanhang.
Vad är du mest stolt över?
– Jag ringde till SVT vid något tillfälle och frågade hur man skulle få jobb och de svarade att ”just nu är det bästa sättet att gå på Kaggeholms medielinje”.
En annan sak Torbjörn är stolt över är att man efter några år lyckades locka människor utanför frikyrkan till utbildningen. Efter en tid kunde hälften av eleverna komma från frikyrkan, men den andra hälften gjorde det inte. Då hördes kritiska pingströster: “Skulle man satsa kraft på att utbilda människor utanför rörelsen?” Men Torbjörn Stolpe menar att detta lett till en mer indirekt positiv påverkan:
– Journalister i allmänhet var inte så duktiga på Kyrksverige och där tror jag att vi hjälpt till genom att öka kunskapen om samfund rent generellt i journalistkåren på redaktionerna runt om i Sverige.
Gnisslade ofta
Men någon framgångssaga var det inte hela tiden, det slår Torbjörn Stolpe fast. Det gnisslade ofta med pingströrelsens representanter i styrelsen bland annat.
– Jag var nog avsatt varje år under de första decennierna.
Till slut tröttnade Torbjörn på kontroverserna och det tidigare nämnda gnisslet. Han fick av en händelse ett jobberbjudande från Anders Sjöberg på EFS precis efter en sådan diskussion och tackade då ja.
– Men det var inte lika roligt som att gå till en studentgrupp och arbeta med dem, så jag har nog haft lite längtan tillbaka.
När Torbjörn Stolpe slutade hade Kaggeholms medielinje förvandlats från en ettårig kurs i skrivandets konst till en fullvärdig medieutbildning med journalistik, it, radio och tv. Men utvecklingen stannar aldrig, inte heller i mediebranschen.
Tv-produktion och content
Samuel Edsmyr, 16 år yngre än utbildningen han jobbar på, är medielinjens tf kursföreståndare i dag. Han har jobbat på skolan sedan 2020.
I dag har medielinjen två inriktningar: tv-produktion och contentproduktion. Alla läser i samma medieklass och många kurser är gemensamma.
– Vår utbildning ska vara nära mediebranschen. Det hjälper att alla våra lärare inte bara undervisar – de är också aktiva frilansare inom tv- och contentproduktion. Detta gör att våra lektioner och projekt är aktuella, säger Samuel Edsmyr.
Torbjörns Stolpes mantra om att jobba i verkligheten lever fortfarande kvar, snart startar en av utbildningens mest uppskattade kurser, “Beställningsjobb”, där klassen delas in i byråer som arbetar med riktiga kunder. Det är en fantastisk möjlighet för deltagarna att tillämpa sina färdigheter i verkliga projekt, och det ger dem erfarenhet som förbereder dem för framtiden i mediebranschen.
Hur många söker medielinjen i dag?
– Vi är nöjda med hur söktrycket ser ut, så mycket kan jag väl säga. Intresset har ökat och inte minst fler stockholmare söker sedan vi flyttat från Kaggeholm ute i Ekerö kommun in till centrala Stockholm.
– Vi ser också att de som söker är väldigt motiverade och det finns en bra spridning på åldrar, och det tycker vi som folkhögskola är fantastiskt.
Hur har medieutbildningen förändrats?
– Vi tycker att den i dag är skapad för att kunna möta det moderna medielandskapet, att man blir multikompetent. Du måste kunna allt från att filma, klippa och skriva om du ska bli en attraktiv journalist i dag. Det är häftigt, att det får man verkligen med sig härifrån.
Under en månad gör eleverna en lokaltidning för Vasastan i Stockholm, och då får alla verkligen öva på allt, berättar Samuel. När det sedan är dags för praktik är tanken att eleverna ska vara helt förberedda för det som väntar.
– Man ska ha hittat sin USP (det man verkligen är bäst på), men också ha en bredd i kompetenser så man kan göra bra ifrån sig på olika positioner, säger Samuel Edsmyr.
– Efter avslutad utbildning ser vi ofta att våra studenter börjar arbeta på produktionsbolag, där många hamnar i positioner som contentproducenter. Det innebär att de skapar och redigerar innehåll för olika kanaler såsom text, film, foto och ljud. Det finns många olika roller inom media, men en roll som känns skräddarsydd för våra studenter är just contentproducent.
Det känns som om film och ljud är på väg att konkurrera ut det skrivna ordet – vad tror du om det?
– Det händer jättemycket i utvecklingen hela tiden när det gäller film till exempel och det kanske inte händer lika mycket med det skrivna ordet.
– Men vi har en del på praktik nu som skriver, bland annat en på Expressen som får skriva mycket. Så jag tror absolut inte vi kommer se slutet på skrivna ordet, folk kommer alltid vilja läsa. Det som har tillkommit är hur man som skrivande journalist i dag tänker helhet redan från början, hur man ska paketera och presentera det man skrivit.
