Han är missionspionjären från Finland som överlevde ett världskrig för att sedan rädda liv i Tanzania och till slut hamna i svenska Mariestad. I augusti fyllde Bror Axel Wiklund 100 år.
Det var den 25 augusti 1924 som Bror Axel Wiklund föddes som yngst bland åtta syskon i en finlandssvensk familj i Karleby i Finland. Redan som ung visste han att han ville bli missionsläkare. Han studerade på gymnasiet, men sedan kom kriget. Då fick 17-åringen rycka in och försvara Finland mot Ryssland, berättar sonen Rune Wiklund.
– Han blev placerad som prickskytt först, men blev sedan omplacerad till att bli signalist, när befälen fick höra att han hade studerat, säger Rune.
– Det var så klart dramatiskt och traumatiskt. Det var bara 50 meter mellan skyttegravarna.
Hela plutonen utrotad
En gång när Bror Axel kom tillbaka efter en permission var hela hans pluton utplånad. Den hade gått in i ett bakhåll och alla avrättades av ryssarna, som inte tog några fångar.
Och det var i kriget som Bror Axel kom till ett avgörande med Gud. Han och tre andra soldater blev fast i en källare i ett hus som hade blivit sönderbombat och hade rasat ihop över källaren.
– Då sa han till Gud att “om jag klarar det här så ska jag viga mitt liv åt dig, Gud”, berättar Rune.
Det tog tre dagar, men till slut räddades de fyra.
Utsänd till Tanzania
När kriget var slut flyttade Bror Axel till Helsingfors och studerade vidare till läkare. Under utbildningstiden träffade han sin blivande fru, Lilja, också hon från Karleby-trakten.
Bror Axel hade alltid varit väldigt intresserad av just Tanganyika (i dag Tanzania) och det var där han hade tänkt sig att bli missionsläkare. När det kom en kallelse till Etiopien åkte han till EFS-kontoret på Tegnérgatan i Stockholm där han fick uppdraget. Detta blev dock ändrat till att gälla just Tanganyika.
År 1955 reste de åstad, efter att Bror Axel först fått 14 dagars utbildning i språket swahili. Familjen var nu utökad med sönerna Rune och David.
– På den tiden åkte man båt, först till England, sedan ner till Medelhavet, genom Suezkanalen ner till Tanganyika och var framme i Dar-es-Salaam i juni. Båten hette Kenya Castle, kommer jag ihåg, säger Rune Wiklund.
Misstänksamma myndigheter
Familjen stationerades i den lilla orten Ilembula som då hade 5 000–6 000 invånare. Där började den relativt nyutexaminerade läkaren Bror Axel att arbeta på missionsstationen. Myndigheterna var dock misstänksamma och undrade över hans kvalifikationer: “Var en finsk läkarutbildning verkligen lika bra som en engelsk?” Till slut fick han arbetstillstånd och jobbade i fem år som chefsläkare.
– Under den tiden byggdes i princip ett nytt sjukhus på orten, Ilembula Lutheran Mission Hospital, som finns kvar än i dag.
Dessa år föddes också barnen Maria och Tomas.
Ekonomiskt stöttades familjen av EFS och andra kyrkor från Finland och Sverige. På sjukhuset fick Bror Axel operera under mycket enkla förhållanden och tillhör de verkliga pionjärerna av missionsläkare i Tanzania, berättar hans vän Rolf Oldin och fortsätter:
– Han har räddat många liv under alla sina år med avancerad sjukvård mitt i bushen.
Sonen Rune minns att pappan fick pröva på alla delar av läkaryrket.
– Han var allting, från tandläkare till kirurg, ortoped och allmänläkare. Han fick dessutom sköta röntgenapparater, laga bilmotorer, ja han var väldigt duktig.
Ställde diagnos på sig själv
En gång fick Bror Axel vad som visade sig vara blindtarmsinflammation och tvingades köra 20 mil på skumpiga vägar till närmaste hjälp. Han satte själv diagnosen, även om de tveksamma engelska läkarna först ville skicka hem honom. “Det är bara att operera”, sa han till dem och pekade på magen. Efteråt fick de konstatera att Bror Axel hade ställt rätt diagnos på sig själv.
År 1960 flyttade familjen tillbaka till Finland, där det visade sig att det var svårt att få jobb. Bror Axel tipsades om att det fanns öppningar i Mariestad, där han började jobba i början av 1961. År 1963 återvände han till Tanzania, som landet heter sedan 1964. Tre år senare reste han tillbaka till Sverige, där familjen bodde till 1972. Då fick Bror Axel en profetia som han tolkade som att familjen skulle tillbaka till Karleby, där de blev kvar några år innan det blev Mariestad igen.
Han åkte tillbaka till olika sjukhus i Tanzania, men med kortare perioder i slutet av sin verksamhet. En definitiv slutpunkt sattes 1994, då Bror Axel fyllde 70 år och därmed inte fick arbeta som läkare längre i Tanzania. Senaste gången han var i landet var 2006.
– Pappa var där under 40 års tid och effektiv tid i landet var det mellan 15 och 20 år, säger Rune Wiklund.
Fick fyra barn
Under åren i Mariestad fick familjen många vänner i alla kyrkor, berättar vännen Rolf Oldin. Där bodde de ända tills de för några år sen flyttade till Fotskäl i Marks kommun, i närheten av sonen Tomas med familj.
Bror Axel och Lilja Wiklund har fyra barn, Rune, Maria, David och Tomas, som tillsammans har gett dem tio barnbarn och tio barnbarnsbarn. Lilja avled 2017 och för något år sen flyttade Bror Axel till ett trygghetsboende i Torestorp i Marks kommun.
– Fram till för bara två år sedan var han ute och gick långa promenader flera gånger i veckan, berättar sonen Rune.
Det var efter ett allvarligt benbrott som Bror Axel blev mer orörlig. Och det var där på trygghetsboendet som 100-åringen firades med familj och vänner den 24 augusti. Då Bror Axel även är finsk medborgare fick han gratulationsbrev både från Sveriges kung Carl XVI Gustaf och Finlands president Alexander Stubb.
– Han var speciellt glad för brevet från Alexander Stubb, man såg att det var underskrivet med bläck, berättar sonen Rune.
– Det var så klart fint med brevet från Sveriges kung och drottning också, och så fick han brev från finska missionssällskapet och från EFS.
Bror Axel blev också firad i sin församling i Mark.
– Det var väldigt fint av dem och pappa tyckte det var väldigt roligt.
