Tidigare vd:n på Dagen och nuvarande ”pensionären med mera” Ingvar Andersson håller ångan uppe – och planerar att köra in i kaklet.
Grattis på namnsdagen!
– Ja, tackar.
Brukar du fira namnsdagar, dina eller andras?
– Jag brukar försöka att komma ihåg att ringa eller messa mina barn när de har namnsdagar. Men min, nej det tror jag inte. Dessutom är Ingvar mitt andranamn som blev mitt tilltalsnamn.
– Jag är nämligen född den 10 augusti, på Larsdagen. Och jag hade en morfars far som var född den 10 augusti och han hette Lars. Så när jag råkade födas på samma datum 121 år efter honom fick jag också namnet Lars i förstanamn.
Ingvar har enligt Wikipedia ursprungligen betydelsen ”Ings krigare”, där Ing möjligtvis är namnet på en fornnordisk gud. Har du någon fundering på om dessa ord passar in på dig? Är du en krigare?
– Jag är verkligen pacifist, jag gillar inte krig, få gör väl det egentligen. Så jag vill nog inte definiera mig som en krigare. Däremot tror jag att jag är en kämpe och tvekar inte att strida för saker. Den 10 augusti är i Lejonets tecken. Nu tror jag inte på astrologi och stjärnorna på något sätt, men jag har alltid förknippat mig med ett lejon. Jag är nog en sådan som kan kämpa ganska rejält om det behövs. Som till exempel om det händer att någon människa blir orättvist behandlad, som om någon stor mäktig och rik pucklar på någon liten och svag då blir jag väldigt upprörd och då kan hetta till och då kan det möjligen bli en krigsman av mig då.
– Man blir ju inte annorlunda när man blir äldre heller utan snarare blir mer av det man redan är. Min fru säger till mig att jag inte ska vara så mycket Ove (en gnällfarbror i en bok och en film med namnet En man som heter Ove) men så kan det vara.
Vem är Ingvar Andersson om han får säga det själv lite kort?
– Nu är jag i det lyckliga läget att jag är pensionär sedan fyra år tillbaka. På min linkedIn-sida står det att jag är ”pensionär med mera”. Och fördelningen däremellan är väl 80–20. Men det är bara 20 procent av tiden som jag är pensionär. Resterande hoppar jag in i ledningsfunktioner på deltid. Efter pensionen har jag varit IT-chef på Göteborgs universitet ett år, jag har varit verksamhetschef på Brandströmska skolan ett år och jag har varit IT-chef på högskolan i Skövde i ett år. Och just är jag ledningsstöd till Ljus i öster på ungefär 40 procent. Men det jag gör nu är att hjälper till med styrelse- och ledningsarbete i begränsad form i idéburna organisationer som bygger på kristen grund.
Är det lustdrivna projekt du kör nu eller behöver du dra pengar?
– Nej, jag är lyckligt lottad, det har gått bra för mig i yrkeslivet. Jag brukar säga att jag har uppdrag av två karaktärer. Det är plikt och lust. Antingen ser jag att något behöver göras och här kan jag hjälpa till och då blir det plikten som kallar. Och jag tycker inte att plikt är ett negativt laddat ord, utan snarare positivt vackert.
– Andra åtaganden känner jag att här vill jag verkligen vara med. Jag och min fru är nyblivna pingstvänner, vi har gått med i Frihamnskyrkan i Göteborg sedan några veckor och jag ser fram emot att hitta nya uppgifter där.
– Jag tror att det är viktigt för oss att bidra till saker som är större än oss själva, så att man inte blir så självupptagen. Och om Gud har lagt ner gåvor i oss så är vi ju skyldiga att använda dem. Gåvorna ska inte vara overksamma så jag tror att jag alltid, så länge jag orkar, kommer att hålla på och bidra där jag kan.
Du var ju vd på Dagen under några år – Vad saknar du mest med det?
– Jag började 2008 och lämnade våren 2011. Det var problem med ekonomin bland annat med sviktande upplaga redan när jag kom. Och det såg ganska mörkt ut när finanskrisen slog till med full kraft hösten 2008 som slog mot allt och alla. Och det som sedan hände sitter djupt i mig.
Jag vet inte vem som kom på idén, men vi beslutade att i stället för att varsla och säga upp personal, så erbjöds alla anställda att gå ner till 80 procents arbetstid men behålla 90 procent av lönen. Då tänkte vi att då blir det en tillräcklig – och snabb – inbromsning av kostnaderna. Och så hoppades vi att finanskrisen var av övergående karaktär. Och vi fick till den lösningen. Och den lösningen blev ju sedan modell för flera andra företag, men vi fick till den redan 2008. Det blev en del bråk med fackförbundet centralt, men jag kände hela tiden att på Dagen var vi skuldra mot skuldra för att rädda vår tidning – vi ska lösa det här. Och det gjorde vi också. Det året 2008, gick vi med en liten vinst det andra halvåret. Året därefter blev ett av våra bästa år.
– Det jag saknar med Dagen är så klart alla människor. Åren på Dagen skapade relationer som har bestått. Jag har varit på många arbetsplatser men på Dagen var det en alldeles speciell stämning. Och sedan tycker jag om Dagens devis, att man vill genomsyra samhället med kristen tro och kristna värderingar. Det är ju höga ideal som ska levas upp till, och det är klart det lyckas väl inte alltid, men oftast gör man det. Det var en fin tid, det var det.
---
Fakta: Ingvar Andersson
- Bor i Göteborg, inte långt från en dotter med två barn, har ytterligare en dotter som bor i Göteborg.
- Ingvar och Louise har också en sommarstuga i Frillesås, och är granne med sonen och fyra barnbarn. ”Det är ju klassisk frikyrkomark egentligen. Vi bor på Vallersviksvägen i Frillesås. I andra änden av den vägen från oss sett står det ett kors, som är ett minneskors från de första troendedopen i Sverige som skedde 1848 i Vallersvik. Så när vi tar ett kvällsdop ser vi den nya kyrkan och minneskorset när vi åker förbi. Det är fint.”
---
