Dåligt kaffe i Bolivia fick Benjamin Edman att sluta dricka kaffe. Tillbaka i Sverige tog han saken i egna händer och började rosta själv. I arbetet med församlingsplantering blev kafferostande ett sätt att skapa relationer med människor. Resultatet blev till slut ”Edmans Bönhus” i Laholm. Nu tar man konceptet vidare till Lima i Peru.
Benjamin Edman från Nedre Malgonäs i Vilhelmina kommun började dricka kaffe redan vid fyra års ålder.
– Då tyckte man nämligen att det var dags att börja dricka kaffe där jag växte upp, säger han.
Men starten för Benjamin Edmans kafferesa uppstod några år senare när han bodde i Bolivia.
– Där hade de så dåligt kaffe att jag slutade dricka det. Och när jag kom hem till Sverige igen så bestämde jag mig för att jag inte skulle dricka dåligt kaffe.
Har de inte bra kaffe i Bolivia?
– Jo, de odlar bra kaffe, men dricker inte det själva. Det fina kaffet exporteras. Det som ingen egentligen vill dricka behåller de i landet och rostar över dieselbrännare så då smakar det inte supergott.
Där började resan för Benjamins kaffeintresse och han började försöka ta reda på vad som är bra kaffe.
Benjamin och hans fru Sofia står till vardags i församlingsplanteringstjänst och i den uppgiften sökte de nya sätt att lära känna människor. Då ringde en kompis förutsättningslöst till Benjamin Edman och undrade om de skulle starta företag ihop. Svaret blev till slut att de ska göra något med kaffe.
Två veckor senare var de första kaffeproverna från Rwanda på väg hem till Edmans. Benjamin köpte en popcornmaskin på second hand för att provrosta det här kaffet. Och på den vägen är det. Kaffet skulle vara ett sätt att bygga relationer. Sedan dess har de helt enkelt provat sig fram för att få fram gott kaffe.
I grunden är kafferostningen likadan för alla sorter, men sedan måste varje kaffesort ha sin egen hantering. Det finns 800 inneboende karaktärssmaker i kaffe. Och målet är att få fram så mycket som möjligt av dem, menar Benjamin Edman.
Julen 2020 smygstartade Benjamin Edman sitt kafferosteri i Laholm. Efter två och ett halvt år har han nu lämnat över verksamheten till nya ägare för att flytta till Sydamerika där han ska fortsätta med församlingsplantering och ett litet kafferosteri.
– Jag har bott i Laholm i sju år. Så länge har jag aldrig bott någonstans tidigare. Jag har flyttat 23 gånger på 32 år. Vi har bott in oss i Laholm, säger Benjamin.
Men så lät det inte från början. Ingen av dem ville egentligen flytta dit först.
– Men vi har kopplingar dit, så när vi bad för platsen blev vi övertygade om att flytta.
Hur blir man synkade i sådana här kallelser som två individer i ett gift par?
– Synken kommer genom att man söker Gud. Vår synk från dag ett är att vi har bestämt oss för att vi vill tjäna Gud. Sedan har vi sagt att det inte spelar någon roll hur vi gör det.
Så varför blev det Peru?
– Sedan vi gifte oss har vi tänkt att vi skulle flytta till Sydamerika. Men sedan har vi gått och väntat in rätt tid för det. Vi har jobbat med något som heter Nystart där vi hjälpt församlingar att vända dåliga trender och även startat nya församlingar här i Sverige så då kände vi att vi ville göra färdigt några av de sakerna först.
Men så upplevde dem hur församlingsplanteringen i Laholm kom till en fas där det var tillräckligt stabilt för att lämna över ansvaret till någon annan.
– Så för två år sedan kände vi att det är dags, men då visste vi inte vad vi skulle. Men snart landade vi i att vi skulle till antingen Lima eller Östersund. Och vi upplevde att Guds vilja var att vi kunde välja själva, så det blev Lima.
Till Peru åker familjen Edman med ett par svenska pingstkyrkor i ryggen och på plats i Lima i samarbete med två kyrkor där. Edmans kommer att starta församling och rosteri i en stadsdel i Lima där det inte redan finns några evangeliska församlingar, där det finns ungefär 100 000 onådda människor, som Benjamin beskriver det. De flesta i Peru kallar sig katoliker, men naturtro påverkar också människors liv.
Målet för Benjamin och Sofia är att öppna ett kafé, som man kan ha som bas i vardagen, men också vara en plats där man kan samla människor för kyrklig verksamhet. Benjamin har redan nu ordnat så att han får hyra in sig på ett ställe i sitt nya hemland som har en precis likadan rost som han har i dag.
– Jag flyttar närmare producenterna och själva råvaran. Jag har någon form av ambition att starta ett exportföretag för att få över det jag tycker är absolut bäst till Europa.
Men det är kaffet som ska öppna folks hjärtan för evangeliet?
– Nej, den enda som kan öppna hjärtan på folk är Jesus, men kaffet kan skapa relationer.
Man ni har inte lyckats bygga någon evangelisk verksamhet i det område där ni ska etablera er – vad talar för att ni ska lyckas?
– Vi ska försöka bygga relationer först och inte någon stor verksamhet. Vi ska dela evangeliet över en kopp kaffe. Det har vi gjort annorlunda här i Sverige också, att man har fokus på relationer hela tiden. Verksamheten har varit sekundär. Flashiga arrangemang i all ära, men det viktigaste är att skapa lärjungar.
Ni gör som i svenska kyrkor fast tvärtom, ni börjar med kyrkkaffet där relationer är i centrum?
– Nej, det vet jag inte om jag håller med om. Man har relationer i kyrkan i Sverige, men om man bygger relationer då är man intresserad av folk andra dagar än söndagen också. Tanken är i och för sig god, att kyrkkaffe ska bygga relationer, men oftast sitter man med dem man sitter med annars.
Hur länge Edmans blir kvar i Peru vet inte Benjamin i dagsläget mer än att familjen ska tillbringa de kommande tre åren i Lima. Sedan kanske familjen trivs så bra att de stannar några år till innan de reser hem till Sverige igen.
