Anders Bergström, diakoniassistent och kyrkopedagog i Karlskrona-Aspö pastorat fick i onsdags ett nyinstiftat pris av Föreningen för kyrkopedagogik i Sverige. Han får priset för sitt arbete med att göra kyrkorummet mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.
Hur kändes det att få denna uppmuntran?
– Det fanns ju inte på kartan detta. Jag trodde att de ringt fel först och det sa jag. Likadant nu när jag fick brevet från biskopen, det kändes väldigt konstigt, säger Anders Bergström och fortsätter:.
– Men jag är så klart överväldigad och tacksam.
Det var i onsdags som Föreningen för kyrkopedagogik i Sverige delade ut sitt årliga stipendium för första gången någonsin. Föreningen har sitt säte i Karlstad och priset delas ut i biskopsgården i Karlstad av biskop Sören Dalevi – som är föreningens beskyddare.
– Det är fantastiskt att få möjlighet att uppmärksamma ett viktigt och bra arbete på det här sättet. Kyrkopedagogik öppnar dörrar och ökar förståelsen för vårt sammanhang och vår tradition. Nu går priset till Anders Bergström som har skapat metoder som sänker trösklar och låter fler ta del av vår tro, tradition och historia, säger Sören Dalevi.
Sju år som vaktmästare
Pristagaren Anders Bergström började jobba som vaktmästare i Fredrikskyrkan i Karlskrona för sju år sedan och fick sedan möjlighet att gå en kyrkopedagogiska utbildning.
Kyrkopedagogik är ett arbetssätt och ett perspektiv där man använder kyrkorummet som ett pedagogiskt verktyg. Rummet och dess symboler blir ett sätt att förstå kulturen, historien och kristen tro. Och då används bland annat kyrkvandringar som är pedagogiska vandringar i kyrkan, där människor får uppleva både kyrkan och dess berättelser på nära håll och på sina egna villkor. Kyrkopedagogik kom till Sverige genom Thomas Pfitzinger-Drewes, präst i Hagfors pastorat, och har fortfarande en stark position i Karlstads stift. På Karlstads universitet har det tidigare funnits utbildning i Kyrkopedagogik (en utbildning som i dag sker i Svenska kyrkans regi), en utbildning som Anders Bergström alltså har gått.
Men Anders, som menar att han ”inte är någon akademiker direkt” kände dock redan vid första tentan att detta med att skriva ihop någonting över huvud taget var svårt och jobbigt.
– Det tog helt enkelt väldigt mycket energi för mig. Det var kommatecken hit och referenser dit.
Den sista tentamen på utbildningen var att man skulle göra en kyrkopedagogisk vandring och skriva ner den. Men för Anders kändes det först som ett alltför svårt hinder att överbrygga.
– Jag kände att jag orkar inte, det tar för mycket energi.
Då ryckte Nils F Nygren in
Men i en bilfärd till Linköping skulle det komma inspiration från ett oväntat håll. Under bilfärden lyssnade Anders på musik, och därtill på favoritgenren läsarsånger. Och när Nils F Nygrens sjöng ”Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger” hände något.
– Det var som en andlig varmdusch, jag blev helt varm inombords.
Nästa sång var Theofil Engströms ”Jag ser Gud bakom allt jag ser och jag kan inte tvivla mer”. Och då fick sig Anders en andra andliga varmdusch. Till saken hör att några dagar tidigare hade en kvinna med kraftigt nedsatt syn ställt frågat om kyrkan hade psalmboken i blindskrift, vilket man inte hade. Men där i bilen kom Anders att tänka på den här synskadade kvinnan i kyrkan som inte kunde tillgodogöra sig det fantastiskt fina kyrkorummet hemma i Karlskrona.
– Vi har precis gjort en jätterenovering av kyrkan, som kostade 130 miljoner kronor, något hon inte kunde se.
Så där och då i bilen bestämde sig Anders för att komma på något sätt för att den nästa blinda kvinnan skulle få uppleva det storslagna kyrkorummet. Sagt och gjort, Anders tog kontakt med kvinnan och fick lite input i hur hon som synskadad upplevde kyrkorummet. Bland annat gjorde Anders en taktil karta över kyrkorummet som bestod av några A4-sidor med några små tovade bollar så att kvinnan kunde känna sig fram i kyrkorummet och uppleva var stolar, bord och dopfunt till exempel stod. I vandringen ingick också miniatyrer av både dopfunten och altaret.
Och Anders kom också på en ersättning för att tända ljus. Det är ju en sak man kan göra i de flesta kyrkor, att gå in och tända ett ljus och be en bön. Men problemet för en synskadad är att de kan vara svårt att tända ljus.
– Då finns det små kuddar som när man kramar dem alstrar värme. Det blir ju då som ett symboliskt ljus som ju också sprider värme.
“Allt har samma syfte”
Allt detta som till exempel kyrkvandringar är verktyg menar Anders, saker som gör att människor kan komma samman och prata om livet och tron.
– Vi måste öppna kyrkan för vardagsmöten för olika människor och olika sätt att tillgodogöra sig kyrkans budskap. En del kanske tar åt sig det genom predikan, andra genom bönen eller sången. Åter andra genom konsten. Allt har samma syfte, att förklara Jesus för folk och se till att människor får möjlighet att se vad Jesus kan göra i deras liv.
Men vem är Anders Bergström själv då? Jo, Karlskronapojk från början med en frikyrklig bakgrund.
– Jag är Guds dräng och gör lite av det som behövs. Jag ser inget negativt i ordet dräng utan tvärtom. Bland det bästa jag vet är att få jobba med och möta människor. Jag är väl ganska utbildningslös, men har erfarenhet av livet. Jag ser dock upp till människor med utbildning, det önskar jag ibland att jag själv skulle haft. Men Gud är ju så god att han hjälper en på traven hela tiden så det har ändå funkat.
