Björn Göransson är präst i Katolska kyrkan och bor i Falkenberg. För två år sedan upptäckte han något i Stafsinge kyrka som ingen kände till.
2020 hade coronapandemin precis tagit fart.
– Det var väldigt mycket isolering då, även för mig. Under den isoleringen bad jag väldigt mycket. Och då erfor jag att det fanns någonting i Stafsinge kyrka, något jag måste se. Men normalt går man inte till en kyrka ute på landsbygden klockan tio på kvällen.
Björn fortsatte att be och känslan blev starkare och starkare. Något fanns i Stafsinge kyrka som han måste se.
– Jag kontaktade då en församlingsassistent i Svenska kyrkan, som kanske inte förstod, men som öppnade kyrkan för mig. Detta var den 24 juni för två år sedan.
Först blev Björn besviken, inget speciellt syntes. Men plötsligt händer något.
Precis när solen gick ner föll solljuset över altartavlan och det blev ett vackert skådespel när solnedgångens strålar spelade över Thorvaldsens altartavla över den uppståndne Kristus.
Förutom att det var vackert är det också unikt. Det visade sig att solens strålar bara når altartavlan på detta sätt runt midsommar, eller närmare bestämt sommarsolståndet. Om det är fint väder vill säga. Är det molnigt syns inga strålar.
Vad kände du när du såg detta?
– Det var som en bekräftelse på det jag fått veta i bönen, en bekräftelse jag kunde dela med andra.
– De som varit med och tittat har tyckt att det varit väldigt vackert.
Tror du att detta är byggt så att det här ska hända, eller bara blev det så?
– Jag har pratat med folk i Svenska kyrkan i området och ingen verkar ha känt till ljusspelet.
[ Fräck stöld av altarskåp värt nära 20 miljoner ]
Hur länge varar ljusspelet vid varje tillfälle?
– Jag gissar på en vecka före och en vecka efter sommarsolståndet och det brukar vara i 10-15 minuter.
Bo Weiland är församlingsassistenten som släppte in Björn i kyrkan.
[ Altartavlan som inte liknar något annat ]
Vad tänkte du när Björn hörde av sig och ville komma in i kyrkan klockan tio på kvällen?
– Att det var spännande. Jag har ju intresse av film och bild så det lockade. När Björn ringde hade jag sommarkonfirmander så det var lite stökigt just då, men vi bestämde att vi skulle ses vid kyrkan på kvällen. Utrustad med filmkamera, stativ och systemkamera var förväntningarna stora på vad jag skulle få uppleva, men just den kvällen hade vi inte tur med allt, även om det såg mycket lovande ut i början, men fick se lite av de sista solstrålarna belysa en altartavlan innan solen dök ner i en molnsäck.
– Men det lockade ju till att vi hoppas på nästa år och hoppas att inte träden växer för mycket så att det skuggar solens sista strålande strimmor.
