Full fart med korsvandring, musik och socialt arbete när Alf Lax firar sjuttio år tillsammans med LP-vännerna i Sveg.
Alf Lax har precis kommit innanför dörren när Dagen når honom för att gratulera på den kommande 70-årsdagen. Han bor numera i en lägenhet i kyrkhuset i Sveg, ett ombyggt gammalt polishus.
Det verkar som om det alltid händer någonting runt Alf Lax. Är det inte korsvandring från Stockholm till Oslo, så är det musik eller engagerat arbete med LP-vännerna på orten. Men han tar sig tid att samtala om livet och om att fylla sjuttio.
Du är ju lite av en kändis för Dagens läsare, men hur skulle du presentera dig för dem som inte känner dig?
– Ja, det var inte så lätt. En smålänning född i Jönköping som gillar musik och spelar och sjunger.
Även om musiken är betydelsefull i hans liv tar det inte många meningar innan vi kommer in på det som kanske har varit allra viktigast. Mötet med Gud och dagen han blev kristen.
Det var inne på en pub i Jönköping för fyrtio år sedan.
– Att sedan komma till kyrkan blev lite av en kulturkrock, jag var en människa som verkligen kommit på sned i tillvaron. Där kom jag, med slitna jeans och det enda man ägde var det man hade på sig.
Men bartendern var kristen och en kväll frågade han Alf Lax om han fick be för honom.
– Den där kvällen blev den kanske viktigaste för mig i mitt liv, för vad hade hänt om jag inte mött Gud? Skulle jag ens ha levt i dag?
[ Sebastian Stakset hjälpte Alf Lax bära korset under vandringen genom Sverige ]
Vägen har inte varit rak för dig?
– Jag tror att brustenhet tillhör människans lott, och jag var ett brustet kärl riktigt ordentligt. Men jag ångrar inte min brustenhet och jag tror att om man varit trasig kan det ge gåvan att kunna hjälpa andra som är i samma situation. Jag har haft ett liv där jag inte kunnat leva mellan kyrkan, mjölkaffären och hemmet. Velat ta ut svängarna. Och ibland har det krackelerat när rampljuset slocknat och det varit släckt och tyst. Jag har haft svårt för tystnaden, svårt för ensamheten och då har jag tagit fel väg. Jag brukar säga att jag är lite som den där glassgubben med en fjäder längst ner. Tar hårda smällar men med hjälp av guds nåd alltid tagit mig tillbaka upp igen.
Vad är det bästa med att bli äldre?
– Jag förstår nu att jag inte blir någon rockstjärna! Och det är ganska skönt trots allt. Men jag är fortfarande väldigt törstig och nyfiken på livet!
Vad skulle du säga till Alf Lax 35 år?
– Är jag så pass klok nu att jag har något att säga till mitt yngre jag? Ja, kanske en sak. Att lyssna på sin medmänniska, jag önskar att jag gjort det mer. Jag är en spontan, glad och ivrig människa och kanske haft lite för lätt att ta över ett rum ibland. Så, lyssna mer, det är väldigt viktigt.
Hur ska du fira 70-årsdagen?
– Det blir en liten träff här i Sveg med LP-vännerna i all enkelhet med smörgåstårta. Vem vet, det kanske blir med lax!
