Till vardags jobbar Kimmo som it-arkitekt, just nu med att förbättra digitaliseringen av sjukvården, utveckla verksamheter och system. Inom Adventistsamfundet har han varit med och planterat nya församlingar samt arbetat i samfundsledningen. Även i den personliga tron har utvecklingen varit viktig. Efter en tidig revolt, då han ansåg att det som lärdes ut i kyrkan inte överensstämde med verkligheten, hamnade han under gymnasietiden i ett betydelsefullt kristet sammanhang.
– Att vara pastorsson kan antingen bli bra eller dåligt, för min del blev det dåligt. Men jag tog emot Jesus som frälsare i övre tonåren. Jag kan fundera på om jag gjorde det för att jag var i den miljön, eller om jag verkligen gjorde det på riktigt? Det var nog först i 30-årsåldern som jag förstod vad det egentligen innebar, säger Kimmo.
Kimmo har bott i flera länder, bland annat i Chile och Schweiz. Att det blev just Schweiz var en kompromiss.
– Jag och min fru kände att det skulle vara kul att flytta utomlands. Mina föräldrar kunde göra det, varför skulle vi då inte klara det? Vi kände att vi inte ville till USA eller Storbritannien. Jag kunde inte tyska, så Tyskland eller Österrike var inte aktuellt. Av språkliga skäl var inte heller Spanien eller Frankrike aktuellt för min fru, till slut fick det bli Schweiz.
I Schweiz var han med om att starta en församling, som finns kvar än i dag. Det var även i Schweiz som han fick en viktig fråga från pastorn i församlingen i Bern under en vandring upp i bergen.
– Han frågade mig: ”Hörru du Kimmo, hur vet du att du är frälst?” Den frågan gjorde att jag började fundera på ett annat sätt än tidigare. I tonåren tänkte jag att det är klart att vi tar emot Jesus och döper oss, men den här frågan föranledde en del tankeverksamhet. Jag hade ofta haft känslan att behöva tillfredsställa Gud på något sätt. Det har varit en lättnad att kunna komma fram till att det är ett felaktigt sätt att tänka. Det är Guds prestation och inte min som räddar.
Han och hustrun flyttade tillbaka till Sverige och Kimmo är fortsatt engagerad inom Adventkyrkan där han bland annat varit med i samfundsledningen under åtta år. Under den tiden är han tacksam för att styrelsen drev frågan om kvinnliga pastorer.
– Det känns bra att medverka till att vi i Sverige inte gör som i många andra länder, där kvinnor inte kan vara ordinerade pastorer. Vi ser till att vi har jämställdhet, genom att ta bort elementet som skapar ojämlikhet.
Att fylla 50 år beskriver Kimmo som ”kanonbra” och att det känns som att gå in i nästa fas i livet. Där hans drömmar allt mer fokuseras runt barnens och vänners välgång.
– Det är intressant, nu känner jag att jag är i en fas då jag inte ser framåt så mycket. När jag var yngre var det alltid förväntningar och saker som skulle planeras. Jag har haft sådant flyt i mitt liv. Nu önskar jag att de av mina vänner som haft det kämpigt också ska få känna flyt. Jag känner mig också mindre stressad, för jag inser att jag inte behöver förverkliga alla drömmar jag har här på jorden, för att det kommer en evighet.
---
Kimmo Ulltjärn
Aktuell: Fyller 50 år 1 augusti.
Familj: Hustrun Susanne och barnen Josephine och Sebastian.
Bor: Mantorp.
Jobbar: It-arkitekt på Region Östergötland.
Gör på fritiden: Tycker om sporter som cykling, simning och löpning. Vara med familjen och vandra.
Favoritbok i Bibeln: Johannes-evangeliet
Firar: Genom att vandra med familjen och vänner.
---
