År 1958 lämnade Kerstin Alpsten Sverige för USA. Då var hon 18 år. Från atlantångarens reling såg hon familj och vänner vinka av henne med vita näsdukar. Sju månader utomlands satte djupa avtryck och än i dag, 62 år senare håller hon kontakten med dem hon mötte ”over there”.
– Jag kan inte glömma tiden i USA, jag lever fortfarande på dessa minnen, säger hon.
Redan tidigt i livet infann sig tryggheten i Kerstins liv. Hon minns det som att "den där känslan av oro", som andra upplevde, inte fanns hos henne. Uppväxten i en stabil och trygg kristen familj hade stor betydelse för hennes barnatro. Men senare i livet, under de tidiga tonåren, upplevde Kerstin att hon behövde fatta ett eget beslut. Efter mycket funderande bestämde hon sig vid 14 års ålder, under ett juniorläger i Dalarna, för att bli kristen.
– Jag har alltid haft en bild av en Gud som beskyddar mig och hjälper mig i alla situationer, säger hon.
Ensam, men obekymrad, steg 18-åriga Kerstin på ett fartyg med kurs mot New York. I den lilla hytten fick hon under nio dagar till sjöss stifta bekantskap med tre främmande flickor.
– Det var lite spännande, jag kände ju ingen ombord. Jag har alltid varit nyfiken, gillat att åka ensam och att uppleva saker och ting själv. När man är själv är det lättare att lära känna nya människor.
Att vara i Amerika som svensk var speciellt i en region med många svenskättlingar.
– Hörde de att man kom från Sverige ville de prata svenska. Så mina släktingar skickade mig till en annan amerikansk familj för att ta hand om deras barn och lära mig språket.
Det lokala köket var fett, men spännande. Under studietiden i Chicago bodde hon med åtta amerikanska tjejer och de introducerade henne till en värld av nymodigheter.
– Pizza var något nytt för mig och Coca-Cola hade man ju aldrig druckit i Sverige. Vi bodde i ett lägenhetshus och fick pizzan levererad till dörren. Det var ju en spännande grej för en svensk.
Kontakten med släktingarna som stöttade henne och vännerna hon lärde känna har hon varit noga med att bevara.
– Om man får upp ett namn i huvudet ska man höra av sig direkt, då fanns ju brev, nu har vi ju andra sätt.
Några år efter hemkomsten, i ett tält på Torpkonferensen, mötte Kerstin sin blivande man. Hon och hennes kompis skulle släppa av föräldrarna och fortsätta upp till ett midsommarfirande i Dalarna. Men till Torpkonferensen, upptäckte de, kom många unga. Så de bestämde sig för att stanna.
– Vi blev bjudna på kaffe i ett tält av några herrar. Där visade det sig att min blivande man, Veimar satt, berättar hon.
År 1964 gifte de sig och fick med tiden två söner. Hennes tro har betytt mycket för henne, speciellt när hon fick barn och barnbarn blev det naturligt för henne att be mycket för dem.
Först på onsdag fyller hon 80 år. Men firandet, det har redan börjat.
– Barnet som tagit över vårt gamla hus i Malmbäck fick åka till Jönköping över dagen så att vi kunde vara där och fira, säger hon.
---
Kerstin Alpsten
Aktuell: Fyller 80 år den 22 juli.
Bor: Huskvarna.
Familj: Maken Veimar, två söner och sju barnbarn
Gör: Njuter av livet som pensionerad bankdirektör på ett trygghetsboende i Huskvarna.
Intressen: Resor, gympapass, församlingsverksamhet.
Firade: Med vännerna från trygghetsboendet i hennes gamla hem i Malmbäck.
---
