Familj

Klostret väntar Lena Gunnarsson – utan klosterkallelse

Nästa år firar Lena Gunnarsson 25 år som diakon. I veckan påbörjade hon en ny projektanställning som hon menar kan bli finalen på yrkeslivet. – Jag är fundersam på om jag ska jaga pensionspoäng till jag fyller 67.

1 av 3

För många Dagenläsare är nog Lena Gunnarsson känd som “hunddiakonen”. Det var 2013, då hon arbetade i Skärholmen i södra Stockholm, som Dagen skrev om hur mopsen Ture hjälpte henne i arbetet med att bland annat trösta ledsna församlingsbor.

Kort därefter dog Ture. Men Lena Gunnarsson skaffade sig snart en ny hund och sedan dess har Frans varit hennes kollega.

Lena växte upp i Vaplan utanför Krokom i Jämtland. Konfirmationen har hon mest negativa minnen från, hon upplevde att hon inte fick svar på sina frågor och att Bibeln ”dunkades i huvudet”. Några år senare valde hon också att gå ur Svenska kyrkan.

– Jag valde ett annat kors, Röda korset, säger hon.

Där väcktes ett intresse för behövande människor i andra länder. Men samtidigt fick Lena även upp ögonen för den sociala utsattheten i Sverige.

Efter fritidsledarutbildning blev hon anställd av Östersunds kommun. Och arbetet med äldre personer blev så småningom vägen tillbaka in i kyrkan.

– För många av dem var det viktigt att fira gudstjänst och vid ett tillfälle följde jag med på en första adventsgudstjänst som ändrade mitt liv. Plötsligt fick jag en stark ljusupplevelse, ett personligt möte med Gud.

Efter gudstjänsten kom prästen fram och hälsade. Det ledde till att Lena började gå på hundpromenader med honom. Samtidigt pratade de om livet och Lena fick svar på frågorna som hon hade funderat på sedan konfirmationen.

Med en personlig tro i ryggen blev hon provanställd av Svenska kyrkan i Östersund.

– Då visste jag inte vad en kallelse var, men i församlingen bekräftades min kallelse till diakon och 1996 vigdes jag för Härnösands stift.

Lena berättar att hon alltid har varit intresserad av att möta olika kulturer och trosinriktningar. Det gjorde att hon sökte sig till Stockholmsförorten Skärholmen. Därefter blev det arbete i Sundsvall med fokus på flyktingar innan hon återvände till Skärholmen.

– Men jag pendlade flera timmar till jobbet varje dag och till slut drabbades jag, för andra gången, av utmattningsdepression, berättar hon.

De sista åren har Lena bland annat gått bibellinjen på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Men nu stundar en ny utmaning.

– Mitt liv har tagit en oväntad vändning, konstaterar hon och berättar att hon bara för några dagar sedan började en projektanställning på Alsike kloster mellan Uppsala och Stockholm.

– Mig veterligt har jag inte någon klosterkallelse. Men jag ska vara på klostret året ut.

Lena berättar att hon lärde känna systrarna på klostret redan på 1990-talet och att de har hållit kontakten sedan dess.

I helgen vankas det kalas. Festen kommer att gå av stapeln på Lenas favoritrestaurang i Uppsala. Men på grund av coronaviruset har hon tvingats hålla gästlistan kort – om allt går som planerat blir de sammanlagt sex personer.

– Någon som jag saknar bland gästerna är min syster som lever i karantän för att inte bli smittad. Men vi hittar på något trevligt senare!

---

Lena Gunnarsson

  • Aktuell: Fyller 60 år den 8 juni.
  • Bor: Uppsala.
  • Gör: Nybliven diakon på Alsike kloster utanför Uppsala. Gästkrönikör på Länstidningen i Östersund (har tidigare arbetat bland annat som filmrecensent och nyhetsreporter på tidningen).
  • Intressen: Resor, konst och litteratur.
  • Firar: Med en handfull gäster på restaurang i Uppsala. Senare blir det även kalas på Alsike kloster och förhoppningsvis fest med vänner i sommarstugan i Sundsvall.

---

Fler artiklar för dig