Minnet från när han var sex år och väcktes upp av konstiga ljud mitt i natten är fortfarande mycket starkt, berättar Jonas Ahlsson, kyrkoherde i Hallsbergs församling.
– Min äldre bror och jag går in i vardagsrummet och där ligger mamma på golvet. Det är blod och glassplitter och jag förstår inte vad som händer. Och så ser jag ett ljussken över det hela och en frid sänker sig över mig och hela rummet.
– När det hände hade jag inget språk för Gud över huvud taget. Men jag vet att jag upplevde Guds närvaro.
Det var Jonas Ahlssons allra första Gudsmöte, under den stökiga och bitvis våldspräglade uppväxten. Hans barndomshem var icke-religiöst. Familjen gick i kyrkan endast sporadiskt, på första advent, ibland i julottan. Först när Jonas var vuxen berättade mamman att hon brukade be aftonbön. Men det var ingenting hon gjorde tillsammans med barnen.
När Jonas i tonåren började vistas i kyrkliga kretsar och söka Gud var det inget som välkomnades av släkten. Men när han berättade att han skulle bli präst i Svenska kyrkan blev det ändå bifall, det ingav respekt. I dag är han inne på sitt 24e tjänstgöringsår som präst i Svenska kyrkan. Vilket är frukten av en djup och innerlig kallelse.
Att vara kyrkoherde handlar för honom främst om andligt ledarskap, menar han. "Att leda fåren" i tron på Jesus Kristus och hans frälsningsgärning och att rusta människor för att de ska våga stå upp för det de tror på.
– För vill man stå upp för evangeliet och Jesu uppståndelse så kommer man att få motstånd. Det är precis som det står beskrivet i Paulus levnadsberättelse.
När Jonas var i 20-årsåldern hade han stora drömmar och visioner.
– Jag ville frälsa världen. I dag tänker jag mer att det är Guds sak att frälsa världen genom sin son. För min del handlar det nu om att vara trogen i det lilla. Att vara där för människor som Gud sänder i min väg. Främst människor som befinner sig i nöd.
Att hans mamma blev misshandlad kunde Jonas inte ta in förrän i 35-årsåldern. När han var pojke tog han sin tillflykt undan stöket och oron där hemma till fritidsgården och idrotten. Han spelade innebandy, fotboll, handboll, volleyboll och var en duktig ishockeymålvakt. Han högpresterade i skolan.
Ett självmord i den närmaste familjekretsen när Jonas var 14 blev ytterligare ett trauma som satte prägel på hans liv. Han slutade spela hockey och började söka sig till kristna sammanhang.
– När jag var 16 tog jag emot Jesus i sitt hjärta, i min ensamhet vid sängkanten. När jag var 20 stod det klart för mig att jag hade en kallelse och ville läsa teologi.
Han valde mellan att bli pastor i Missionskyrkan och präst i Svenska kyrkan. Det blev det senare. Efter fem år på Johannelunds teologiska institut (med EFS som huvudman) vigdes han till präst. Sedan dess har han tjänstgjort vid flera församlingar, men även jobbat som själavårdare på Kumlaanstalten. I tio år har Jonas varit engagerad i Kvinnofrid och sedan ett år tillbaka är han en aktiv medarbetare i Mansforum, en mottagning för män med aggressionsproblematik.
– Jag är inte Guds bästa barn själv men jag gillar inte våld och vill göra vad jag kan för att finns där för de svaga och utsatta. I synnerhet dem som utsätts för våld och får bevittna våld, säger Jonas Ahlsson.
– Det har varit som en röd tråd genom hela mitt liv. Jag vill hjälpa människor att blomstra. Som asfaltsblommor, som växer upp genom asfalten, får blomstra, trots allt.
---
Jonas Ahlsson
Aktuell: Fyller 50 år den 21 februari.
Bor: I Åbytorp utanför Kumla.
Gör: Kyrkoherde i Hallbergs församling.
Utbildning: Licentiatexamen i teologi.
Familj: Hustrun Jenny och tre söner, 21, 17 och 13 år gamla.
På fritiden: Idrottar, just nu främst motionssimning. Hjälper sönerna som alla idrottar på olika elitnivåer.
Har gjort: En svensk klassiker (Vasaloppet + Lidingöloppet + Vansbrosimmet + Vätternrundan) två gånger samt ytterligare fem Vätternrundor.
Under Vasaloppet 2018: Passade Jonas på att samla in pengar till en ny kyrkorgel.
Människor som betytt mycket i Jonas liv: Lisbeth Stigemyr, pastor i Missionskyrkan. Tomas Munkas Larsson, pastor i Evangeliska frikyrkan. Karl-Erik Garlöv, kyrkoherde Olaus Petri kyrka i Örebro. Agne Nordlander och Loe Eriksson i EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen). Esbjörn Hagberg i Svenska kyrkan. Konstnären Bertil Forslund. Solveig Hansson, dockmakare. Fader Eric Segelberg.
---
