Från början var det Annas mostrar och hennes morbror som började med söndagsskola i sitt hem 1920. Morbrodern fortsatte efter det med söndagsskolan i sitt hem och där fick den unga Anna hjälpa till med lite inhopp. Men 1950 orkade morbrodern inte fortsätta och det blev Anna som fick ta över. Bystugan hyrdes då för verksamheten i början och som mest var det ett 30-tal barn med.
– På den tiden fanns en söndagsskola i varje by. Det var tolv söndagsskolor inom Leksands missionsförsamling, säger Anna.
Anna Brisell fortsatte som lärare i söndagsskolan. Hon gick själv med i Leksands missionsförsamling 1942. I dag heter församlingen Sammilsdalskyrkan.
Söndagsskolan fortsatte att hålla till i Leksbodas bystuga till dess att Anna och hennes make Oscar byggde ut sitt hus i Leksboda. Då inredde de ett rum i källaren som blev Söndagsskolerummet. Åren gick och Anna fortsatte med söndagsskolan. Men så inför detta år bestämde sig Anna att det var nog. Dålig syn, ålder och att det var få barn i byn gjorde att Anna bestämde sig för att förra året var sista året.
– Men hade någon sagt att det skulle bli 70 år hade jag bara sagt att ''det går inte'', skrattar Anna.
Firande under Sammilsdalskyrkans jubileum. Anna till höger i bild.
På den årliga julfesten firades ett dubbeljubileum i december, dels för att söndagsskolan hade funnits i 100 år i Leksboda och dels för att Anna Brisell alltså firade sin 70:e julfest som aktiv söndagsskollärare. Till julfesten hade inbjudan utgått till alla som någon gång varit med i söndagsskolan i byn, vilket nu varit i flera generationer och där i stort sett alla byns barn gått. Anna har i flera fall varit lärare för tre generationer från samma familj i byn, som i dag har cirka 130 invånare.
– Hon besitter en trofasthet och uthållighet av sällan skådat slag och en kärlek till barnen som är fin. Det här har varit en viktig livsuppgift för Anna, säger Rune Andréasson, tidigare pastor i Sammilsdalskyrkan.
Under kvällen visades bland annat bilder som visade söndagsskoleverksamheten genom åren. Jubilaren själv uppskattade julfesten mycket.
– Det var tidigare söndagsskolebarn som anordnade alltihop. En av dem ledde gudstjänsten, och de skötte allt med kaffe och serveringen. Jag hade bara behövt baka bröd.
En av Annas döttrar, Margareta Brisell Axelsson, är en av de många som haft Anna som söndagsskolefröken. Hon fyller i:
– Det blev en rörande härlig tillställning med bystugan mer än fullsatt, nästa alla var gamla elever från Annas 70 år som fröken, med ”barn” från första kullen 1950 till den senaste!
Annas drivkraft har hela tiden varit kärleken till barnen och att ge dem möjlighet att få höra Bibelns berättelser, något hon berättar att hon själv är uppväxt med.
– Så länge det har kommit barn på sommaren och frågat när söndagsskolan ska börja, ja, då har jag fortsatt.
– Men det här har varit otroligt berikande för mig också. Det har varit härliga stunder.
Har rollen som söndagsskollärare förändrats?
– Det är svårare att vara söndagsskollärare i dag. Förr kunde 20-30 barn sitta och lyssna på bibelberättelser. I dag är de vana med väldigt mycket mer. Men de har ändå kommit.
Anna berättar också att i början fick hon tillsänt sig material, och det anordnades träffar för söndagsskollärare.
– Mot slutet var det mer ensamt, säger hon.
Sin bedrift till trots vill Anna också lyfta fram att det är många som förtjänar beröm.
– Det är många som varit söndagsskollärare i många år.
– Jag är bara en Herrens tjänare som fått den stora förmånen att vara söndagsskollärare och undervisa barn.
