Hösten 2015 var Linda nybliven ungdomspastor i Ulriksbergskyrkan i Växjö. Hon hade träffat sitt livs kärlek, Tony från Samoa, på en bibelskola i Hawaii anordnad av Ungdom med uppgift.
Det hon längtat efter i många år, att få gifta sig och bilda familj, blev verklighet. Men två canceroperationer, den ena då livmodern och äggstockarna opererades bort, har förändrat livet för alltid.
Ingreppet innebär att Linda inte kan få några egna, biologiska barn. Barnet hon väntade tillsammans med sin man Tony, dog i den trettonde graviditetsveckan, efter att Linda akut fått åka till sjukhus.
Det är fyra och ett halvt år sedan hon miste sin förstfödde, Josua, men det är inte en bruten röst som hörs i telefonluren utan en person med positiv attityd och analytisk förmåga, van att berätta sin historia.
Hur mår du nu?
– Jag mår bra och är enligt läkarna fri från cancer. Jag går på kontroller var tredje månad och oroar mig faktiskt inte för att bli sjuk igen, säger Linda som fått diagnosen kronisk cancer.
Hon talar om Guds trofasthet mitt i allt det svåra och säger att hon inte ”ödslar så mycket tid” åt att ”gå omkring och vara orolig eller rädd”. Hon jobbar heltid som ungdomspastor i Ulriksbergskyrkan.
Vid flera tillfällen under vårt samtal återkommer Linda till sin kristna tro och till församlingens avgörande betydelse.
– Utan tron på Gud och församlingens stora omsorg hade jag nog gett upp, säger hon och förklarar att hennes sårbarhet skapat ett särskilt band mellan henne och vännerna i Ulriksbergskyrkan.
– Jag hade bara jobbat i församlingen i ett halvår när jag blev sjuk och kände inte så många. Då känner man sig sårbar, men den kärlek jag mött från så många går långt utöver vad jag hade förväntat mig.
Och hon är inte längre arg på Gud. Sjukdomen och sorgen över att inte kunna få några egna barn raserade hennes gudsbild. Att bygga upp förtroendet igen har tagit tid.
– Tidigare har jag nog tänkt att man som kristen är beskyddad från allt ont. Det är en fin tanke, men så fungerar det ju inte. Att ompröva det jag trodde var sant och upptäcka att Gud är med i det svåra har fört mig närmare Gud.
Av Lindas berättelse framgår också att relationen till Tony satts på prov under sjukdomstiden. De var nygifta när sjukdomen slog till.
För att stärka sin relation får de samtalshjälp, och hon talar med värme och kärlek om Tony som äkta man.
Sjukdomen har haft det goda med sig att Linda kan bidra på ett lite annat sätt genom förkunnelse, som föredragshållare och i själavård. Ett exempel är nyårsfestivalen Unite i Jönköping.
– I mötet med ungdomarna under det som kallades ”Deep talk” delade jag med mig av mina erfarenheter av att brottas med Gud, och det kändes relevant.
– För även om min berättelse kan upplevas ”brutal” kan nog många känna igen sig när någon av egen erfarenhet talar om rädsla, ångest, depression, ensamhet och förtvivlan.
Hur tänker du om att bli mamma?
– Att Gud kanske har något i beredskap som jag inte vet något om nu.
Läs också Linda Rea: Får inte adoptera eftersom jag är kroniskt cancersjuk
---
Linda Rea
- Aktuell: Fyller 30 år den 20 januari.
- Bor: Växjö.
- Gör: Ungdomspastor i Ulriksbergskyrkan.
- Familj: Maken Tony. Mamma Carina, pappa Petri, bröderna Sebastian och Christian. Sonen Josua i himlen.
- Favoritbibelord: Galaterbrevet 5:25: Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg.
- Fritiden: Träna, rida, böcker, umgås med familj och vänner.
- Firar: Hos min bror med familjen och senare med fest för vänner.
---
