Anledningen till att Lennart både blev aktuell för och tackade ja till jobbet som vakanspastor på halvtid för pingstförsamlingen och Equmeniaförsamlingen i Mönsterås är helt enkelt att hans fru är från Mönsterås.
– Vi har haft vårt fritidsboende här sedan 1968, då vi gifte oss. Jag har predikat här i många år.
De två församlingarna har haft gemensamma gudstjänster i mer än fem år. Men då pingstpastorn, som församlingarna delade på, slutade tillfrågades Lennart om han ville hjälpa till. Han skulle först jobba fram till sommaren, vilket förlängdes fram till första advent.
En förlängning efter det kan Lennart, 76 år, inte säga något om.
– De två församlingarna är just nu inne i en samgåendeprocess. En process som under det här året förhoppningsvis kommer att leda fram till ett samgående under nästa år, berättar Lennart. Och till den nya församlingen kommer man söka en pastor och föreståndare.
– Och då tänkte jag att jag kunde vara med och dela med mig av mina kunskaper i den processen, som ett bidrag till församlingarna här i Mönsterås.
I de bägge församlingarna finns det cirka 175 medlemmar på pappret och kanske 125 aktiva. Lennart berättar att det är ett levande sammanhang, med stort ungdomsarbete, socialt arbete bland invandrare, en second handbutik, scoutarbete och på somrarna har de sommararrangemang.
– Det är bara det att de just nu saknar pastor.
Hur trivs du?
– Jag trivs som fisken i vattnet, jag älskar att predika, hålla andakter. Och jag älskar att kunna få ge råd i den här situationen församlingarna befinner sig i.
Lennart Thörn började sin bana i kyrkans värld som evangelist och var pastor en kortare tid. Sedan följde 18 år som lärare på Örebro missionsskola, pastor- och föreståndartjänst i Saron i Göteborg i tio år och sedan lärare i Nya testamentet och studierektor på Göteborgs universitet.
Hur tror du att dina jobb som lärare har påverkat ditt jobb som pastor?
– På skolorna i Örebro och i Göteborg skaffade jag mig en teologisk och bibelvetenskaplig kompetens som jag har stor nytta av i mitt församlingsarbete. Jag brottas med samma församlings-, evangelisations, och tolkningsfrågor av texterna utifrån både hela kyrkans tro och teologi som jag har lärt känna och utifrån min kompetens som bibelvetare.
Hur tror du att ditt jobb som pastor har påverkat ditt jobb som lärare?
– Under tiden på Göteborgs universitet växlade jag ständigt mellan katedern och predikstolen. De flesta jag undervisade var blivande präster. Att jag också hade erfarenhet av det praktiska arbetet som en förkunnare av i dag kanske kändes mer trovärdigt. Jag vet att studenterna gick och lyssnade på mig i Saron på söndagen och så träffades vi i skolan på måndagen. Det var en spännande erfarenhet att mötas i så olika sammanhang.
Du som arbetat i församlingar i många år – kan du se några generella trender eller förändringar?
– Det är en kolossal fråga, men om jag ändå skulle våga svara så är förändringarna enorma.
– I dag formas inte människor och grupper bara i den lilla lokala gruppen, som det kanske var förr Unga människors identitet formas inte i den lokala kyrkan i dag utan av många andra faktorer. Vi lever i ett massmedialt samhälle. Det är inte bara tidningar eller internet utan all slags kommunikation. Församlingens medlemmar lever i en större och mer sammansatt värld i dag.
– Det andra är att i dag lever vi ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Hur församlingarna ska förhålla sig till det och verka i det är en brännande fråga för församlingarna.
– Det tredje är ålderssammansättningen på landsbygden som radikalt har förändrats. Sedan urbaniseringen och utbildningsexplosionen slagit igenom har de unga lämnat landsbygden och församlingarna åderlåts på sina unga. Förhoppningsvis tar storstadsförsamlingarna hand om dem.
Hur ska man lösa detta?
– Jag tänker att man i samfunden måste fokusera på den här frågan, annars kommer samfunden att dö ut. Det borde bli en slags gemensam kallelse att flytta till landet, inte av gröna skäl utan för landsbygdsförsamlingarnas skull. Att utbilda sig och skaffa sig ett yrke men sedan flytta tillbaka. Kanske inte nödvändigtvis till sin hembygd, men till någonstans på landsbygden och mindre orter och städer.
