När Stanley Karlman var tonåring på 1970-talet var hårdrock ännu något kontroversiellt i kristna kretsar. De långa, slängande håren, de vassa riffen på elgitarr och de stundtals skrikande rösterna – nä, det gick inte riktigt ihop med det kristna kärleksbudskapet. Ansåg många.
Men det höll inte Askersundssonen Stanley Karlman med om. Tillsammans med kompisen Anders Björkstedt grundade han bokningsbolaget "Stanley & Andrew Music" med syfte att hjälpa mindre kristna hårdrocksband att ta sig fram. De lanserade gruppen, fixade gig och gav ofta ut bandets första singel.
– Vi ville göra något för ungdomarna i vår egen ålder, det fanns inte så många initiativ i våra församlingar för ungdomsarbete, minns Stanley.
– Vi ordnade luciafester i skolmatsalen under ett antal år och hade kristna artister som stod för musiken. Efter det blev vi erbjudna uppgiften att fixa konserter åt den nybildade musikgruppen Jerusalem.
Det kristna hårdrocksbandet Jerusalem var pionjärer inom den kristna hårdrocken och väckte stor uppmärksamhet när de började synas och höras, med låtar som "Noa" och "Pappa, vem har gjort".
– I dag kan man tycka att Jerusalem låter väldigt snällt, men då var det fortfarande kontroversiellt, konstaterar Stanley.
"Stanley & Andrew Music" var också med att lansera "Leviticus", även det ett kristet hårdrocksband, som kom att bli stora under andra halvan av 1980-talet. Det lilla bokningsbolaget, som hela tiden förblev en fritidssyssla för de två Askersundsgrabbarna, fick allt större uppdrag. När den amerikanska gospelsångaren Andraé Crouch kom till Sverige var det Stanleys bolag som höll i trådarna för en av konserterna. Rockmusikern Larry Norman var en annan amerikansk storkändis som bolaget hade kontakt med.
– Vårt fritidsföretag blev till sist för stort. Jag hade behövt investera betydligt mer av min tid för att få det att gå runt, men vi hade hela tiden våra andra tjänster, berättar Stanley.
Till slut gick det inte längre. "Stanley & Andrew Music" gick i konkurs och Stanley kände en stor sorg. Men i dag, med några år emellan, kan han ändå se tillbaka med tacksamhet, och kanske även en gnutta stolthet, på verksamheten.
– Flera av de personer som vi då hade kontakt med har uttryckt sin tacksamhet för att vi hjälpte till att lyfta dem. Kanske var det ändå bra? Jag kan se det med lite större tacksamhet i dag, även om det var jobbigt den tiden, framför allt var det kämpigt ekonomiskt.
Men musiken har aldrig tystnat i Stanleys liv. Långt därifrån. Musiken används flitigt som ett verktyg i tjänsten som pastor, evangelist och kontaktskapare i samhället Karlshamn. Tillsammans med hustrun Barbro (som han i sommar firat 40-årig bröllopsdag med) sjunger han duetter.
Är det hårdrock som gäller då eller någon annan genre?
– Nä, bluegrass och country är väl det som ligger närmast hjärtat och som dessutom är väldigt användbart. Jag kan gilla att lyssna på hårdrock, men mest var det ett sätt att nå ut till en viss målgrupp.
Om hårdrock var kontroversiellt för kristna då, vad är det i dag?
– Jag tror inte det handlar om någon specifik musikgenre, däremot kan jag tycka att det vore bra med en större mångfald på våra gudstjänster, samtidigt som jag är tacksam för det finns en förnyelse. Vi behöver tänka på vilka vi vill nå och se musiken som ett verktyg som vi fyller med budskap om Jesus.
---
Stanley Karlman
- Aktuell: Fyller 60 år den 15 augusti
- Familj: Hustrun Barbro, två söner, två barnbarn
- Bor: Karlshamn
- Gör: Föreståndare och pastor i pingstförsamlingen i Karlshamn
- Intressen: Genuint intresserad av människor och att skapa relationer. Det enskilda mötet med en människa är det mest fascinerande.
- Firar: Reser till Jönköping med närmsta familjen som lovat en överraskning.
---
