Vad gjorde du i Taizé?
– Jag var volontär. Jag ville förbereda mig för att bli präst och behövde tid att utforska tron mer med regelbunden bön.
– När jag muckade från lumpen hade jag bestämt mig för att bli präst. Första gången jag var på Taizé liftade jag faktiskt ner med en lumparkompis, men kände att jag ville vara där en längre tid och det var alltså andra gången jag åkte ner för att bli volontär.
Började du läsa till präst direkt sedan?
– Först gjorde jag Svenska kyrkans grundkurs och var i Israel ett år också. Jag hade snappat upp någonstans att i den tidiga kyrkan skulle man ha uppnått Herrens ålder, det vill säga 30 år, innan man kunde bli präst. Så att man hade lite livserfarenhet innan man började sina studier. Det tyckte jag lät klokt och bra.
Men sedan utbildade du dig till präst och har börjat jobba som det – var det som du förväntat dig?
– Ja, till stor del. Det är otroligt fint att vara präst.
I texten från 1999 säger Magnus Natander så här om vad som behövs för att bli en präst: ”Den som vill bli präst måste också lära sig be och umgås med Gud. Det lär man sig inte på svenska utbildningar.”
Du som nu gått på utbildningen till präst – tycker du att detta påstående stämmer?
– Jo, delvis. Svenska kyrkans prästutbildning har ett tydligt akademiskt fokus, det är så klart också bra. Jag trivdes jättebra vid universitetet. Men samtidigt är bönen och bönelivet otroligt viktigt för en präst. Det är något som man måste lära sig och öva på.
I dag arbetar Magnus Natander som komminister i Söderala pastorat, utanför Söderhamn.
1999 får 22-årige Magnus frågan hur de uttrycker ekumeniken i Taizé och svarar: ”Egentligen inte alls. Frågan är helt enkelt inte viktig. Folk kommer från alla håll: ortodoxa, katoliker, protestanter, pingstvänner. Och så är bröderna verkligen förebilder. Vad de än har för syssla, att arbeta i keramikverkstaden, jordbruket, undervisa eller administrera, så ägnar de sig hela tiden åt att ta hand om andra. Och det är ju det som är den främsta kristna plikten. Magnus Natander menar också att Taizé kan vara ett sätt att visa vad kyrkan egentligen kan vara.”
Vad säger du om det i dag?
– Ekumeniken tycker jag fortfarande är väldigt viktig. Här på det lokala planet har vi otroligt bra ekumenik. Kyrkorna här samarbetar och stödjer varandra på ett bra sätt. Den stora ekumeniken är kanske mer närvarande och påtaglig i Taizé, där är de stora kyrkorna mer sida vid sida på ett annat sätt.
Har du planerat att åka ner igen?
– Jag har varit där flera gånger sedan dess, ofta som ledare med ungdomar, men inte för någon längre tid. Det är fortfarande en plats som betyder otroligt mycket för mig.
Vad kan Svenska kyrkan ta till sig av Taizé?
– Att man verkligen får leva kyrka, att kyrka och evangeliet får genomsyra hela livet. Enkelheten är otroligt viktig, det finns en skön enkelhet där. Och att man måste vårda det regelbundna bönelivet. Och inte bara förlita sig på inspirationen. I den här gemenskapen blir man också buren av varandra i bön – det tycker jag är jätteviktigt.
