Läsåret 1985–1986 var han elev på Kaggeholms folkhögskola. Sedan dess har han varit tolk för många svenska besökare i hemlandet.
Nu har han besökt Sverige för fjärde gången i sällskap med sin fru Aline Gahitire. Under en månad har de besökt församlingar och konferenser, bland annat Nyhemsveckan och Lapplandsveckan.
I Bräcke i Jämtland besökte de en baptistförsamling som skulle läggas ner därför att den hade bara en enda medlem kvar. Så flyttade tio pingstvänner från Burundi dit, och det blev nytt liv i verksamheten. En av dem tjänar som pastor i församlingen.
I konferensen var också en del tillresande burundier och andra afrikaner med. Och där undervisade pastor Eljakim om hur man som kristen kan bevara tron i ett främmande land utan att bli helt uppslukad av de många alternativen och dagliga bekymren där. Han påminde sina åhörare om hur Farao med all makt sökte hindra Israels folk att dyrka sin Gud men också om hur de blev befriade.
I Umeå Pingstkyrka mötte Eljakim och Alinde burundier och andra afrikaner som samlats till bön hela natten mellan fredag och lördag varje vecka. De är en uppskattad del av församlingen.
Eljakim tycker att burundier i svenska församlingar blivit väl mottagna och fått tjäna med de andliga gåvor och kunskaper de har med sig.
Eljakim Nirikana är 60 år gammal. Tillsammans med förstepastorn Elie Ndikunkiko leder han en församling i Kiremba med omkring 180 000 medlemmar, som nyligen invigt en centralkyrka som rymmer 12 000 besökare.
I Kiremba finns en stor primärskola och flera sekundärskolor – däribland en lärarskola – och dessutom ett universitet, som ägs av två av landets pingstförsamlingar och som har filialer på andra håll i landet. Detta är utbildningar som godkänns och kontrolleras av staten.
Skola och utbildning har sedan missionens början på 1930-talet varit församlingarnas förlängda arm.
År 1972 drabbades lärarskolan Ecole normale av en svår etnisk rensning i samband med ett hutuuppror som slogs ner med stor kraft. Då var det kvinnor i församlingen som under den dåvarande pastorsfruns ledning två gånger i veckan bad och fastade för att Kiremba skulle få vara en fredens kulle. Den böneoffensiven pågår fortfarande, berättar pastor Eljakim, och trots alla etniska spänningar har skolan kunnat fortleva under ytterligare 47 år.
