Lars Friedner, Stockholm, har gått ur tiden i en ålder av 93 och ett halvt år. Hans närmaste är döttrarna Görel Norlén och Ingemo Malm med familjer.
Det sista dryga året av Lars liv blev smärtsamt och svårt. Han som alltid varit så rörlig och aktiv blev då sängliggande, med stort vårdbehov. I samband med det avled hans fru Marianne och lämnade ett stort tomrum efter sig, efter ett nära 65 år långt äktenskap.
Lars Friedner bodde i Stockholm hela sitt liv, men många av sin barndoms somrar tillbringade han hos släkten i Västergötland. Stadsbon Lars uppskattade verkligen den tillvaron; hästar var hans favoritdjur och att köra häst på bondgården var en favoritsysselsättning. Omtyckta utflyktsmål var Sankta Marie kapell och Läckö slott på Kållandsö; varje gång han besökte Västergötland längre fram i livet återvände han gärna till de platserna. Med de äldre kusinerna tittade han på allsvensk fotboll och förblev trogen Elfsborg-supporter hela livet.
Han älskade sitt jobb i en av stadens mindre förvaltningar. I cirka 40 år skötte han plikttroget sina sysslor där. Språk och teologi var Lars stora intressen. Han var alltid påläst och hade välgrundade åsikter, kompromisslös i det han ansåg väsentligt, men generös och pragmatisk i andra frågor. Dessutom hade han en mild och avväpnande humor. För undertecknad blev han tidigt en självklar mentor och ett stimulerande bollplank.
Lars hade ett stort bokintresse; hans välfyllda bibliotek kompletterades ständigt. Han stod för en klassisk bildning, och ofta gjorde han djupdykningar i den bibliska grundtexten. Det fick han stor nytta av då han efter pensioneringen rekryterades till teamet som stod bakom Svenska Folkbibeln. Arbetet med den bibelöversättningen satte verkligen färg på hans pensionärstillvaro.
Tron på Gud hade Lars med sig från hemmet och bekantskapen med Marianne tog honom vidare till en personlig frälsningsupplevelse. Pingstförsamlingen han anslöt sig till, var då (i början av 1950-talet) inne i en väckelseperiod. Den livsbejakande kristna tro som tillämpades där, blev den grund som bar Lars och hans fru Marianne, när livsvägen vid flera tillfällen ledde genom dödsskuggans dal.
Lars döttrar minns en ovanligt generös och positiv pappa och för de sju barnbarnen var han en oöverträffad morfar. Saknaden stor men tacksamheten överväger; de rika minnen Lars lämnar efter sig finns kvar och det kristna hoppet om återförening står fast.
Börje Norlén, svärson i 42 år
