Nu är det slut på trångboddheten för Martin Wärnelid med familj. Martin är pastor och föreståndare för Folkungakyrkan i Stockholm och precis som andra stockholmsbor har de upplevt bostadskrisen som på många sätt präglar huvudstaden.
I december var de och tittade på ett hus som de kunde få köpa om de bestämde sig snabbt, men natten därpå hade Martin en dröm.
– Jag drömde att vi var ute på en båtfärd. Det var storm och enormt stora vågor och jag ropade rakt ut: ”Det går för fort!” Då kommer en annan större båt upp jämsides med en vänlig sjökapten stående vid rodret. Vi följer efter kaptenen som lotsar oss lugnt in i hamnen.
– Jag har tidigare varit med om att Gud talar genom drömmar. Jag sa till min fru att jag trodde att drömmen handlade om vårt boende och att vi skulle vänta på något annat.
Två veckor senare när Martin var på väg till pendeltåget hamnade han i ett samtal med en man som han aldrig träffat tidigare.
Innan samtalet var över hade mannen hunnit ställa en mycket oväntad fråga:
– ”Ni kanske vill köpa mitt hus?”, frågade han.
Han hade bestämt sig för att inte lägga ut det för budgivning, utan ville hellre sälja direkt till någon som verkligen behövde det.
När Martin och hans fru Matilda kom in i hallen – till det som nu är deras nya hem – hade säljaren en blå skjorta på sig som det står Sjöfartsverket på. Han visade sig vara pensionerad sjökapten.
– Gud har omsorg om oss och kommer med lösningar vi aldrig kunnat tänka ut själva, säger Martin.
I huset där de nu är nyinflyttade har de redan hunnit ha omkring hundra gäster och Martin har även inrättat ett eget skrivarrum.
Som pastor har han alltid känt ett behov av att sysselsätta sig med andra uppgifter utanför kyrkan, och skrivandet är en av de bitar han ägnat mest tid åt.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka har han även varit god man åt en nu 18-årig kille från Afghanistan.
Genom rollen som god man berättar Martin att han dels fått en ny inblick i hur det svenska systemet fungerar och dels hur de unga killarna som söker en trygg tillvaro i ett främmande land faktiskt blir bemötta. Något som visat sig vara långt ifrån enbart en vacker syn, menar han.
Han nämner som exempel att ensamkommande flykting barn, som söker asyl, i samband med 18-årsdagen får ett sms från myndigheterna om att man nu ska flytta från sitt familjehem, inte sällan till en helt ny ort i en annan ände av landet.
– De rycks helt enkelt bort från platsen där de skapat sig en trygghet, till en helt ny stad.
Den afghanska killen som Martin varit god man för har nyligen fyllt 18 år. Men något sms från staten blev det inte. I stället en annorlunda form av grattishälsning.
– Han fick uppehållstillstånd kvällen innan 18-årsdagen. Helt enastående. I och med det har mitt uppdrag upphört.
Martin upplever att jobbet som god man har gett vidgade vyer och tycker sig se ännu mer vad kyrkan och civilsamhället kan betyda.
– Staten kanske kan ge en viss struktur. Men vad de här killarna framförallt behöver är trygga relationer. Där finns inget bättre nätverk än den kristna församlingen.
