Det är juni, solen skiner, allt grönskar och Mita Näs är på scoutläger med 70 ungar från årskurs 3 och uppåt.
– Jag är lägerchef. Det är jag som får äga visselpipan, skrattar hon genom en vansklig mobiluppkoppling.
Vi får raska på med samtalet för täckningen är som den är ute i skogen och mobilbatteriet kan ta slut vilken minut som helst. Dessutom står hon mitt i alla aktiviteterna som lägret formligen bubblar av under ledning av en massa duktiga ledare som Mita chefar för.
– Det är rätt intensivt. Vi har morgon- och kvällssamling, en timmes bibelstudium, en timmes ”Tid för Gud” med lovsång, där någon delar med sig av ett personligt vittnesbörd. Det har vi varje dag. Och så hade vi gudstjänst i söndags. Den var väldigt välbesökt. Vi var ute på tunet och det kom en massa föräldrar och syskon, jättehärligt!
Lägret har temat "Hjälteskola" och det är Jesus som är superhjälten och barnen är hjältar som får lära sig hjältesaker, som att ställa upp för sina kompisar, vara modig och ärlig.
Lägrets hörnstenar och motto är att barnen ska vara sedda, ha roligt och få evangeliet. Och det var ungefär i en sådan miljö som Mitas egen tro vaknade till liv. Hon hade en barnatro som liten och gick i söndagsskolan i Svenska kyrkan, men det var i frikyrkoförsamlingen i Insjön, just där hon i dag är pastor och församlingsföreståndare, som hon kom till tro på riktigt.
– Att Jesus verkligen finns och bryr sig, det fick jag på scouterna. Det var det ledarna förmedlade. Man blev sedd och kramad jämt och ständigt. Det var jätteviktigt för mig och det har jag försökt ha med mig när jag själv blev ungdomsledare. Det är vad vi går efter i all vår ungdomsverksamhet: Du ska bli sedd, du ska ha roligt och du ska få evangeliet.
Mita var nio år när hon började på scouterna. I gruppen "Tonår" bestämde hon sig för att bli "en avgjord kristen". Hon gick bibelskola, blev ungdomsledare och så småningom ungdomspastor i församlingen i Insjön i femton år, innan hon blev föreståndare 2012.
Men hon satsade på egen familj också. Tillsammans med maken Hasse fick hon fyra egna barn. Och familjen, som åtog sig uppdraget att vara akuthem åt kommunen, tog genom åren emot flera fosterbarn.
Den allra första pojken som familjen tog hand om fick tillbringa alla jul- och sommarlov hos dem. I dag är han som en bror för Mitas egna barn.
– Janis kom till oss efter att jag sett en artikel i tidningen om att man sökte familjer som kunde ta emot barnhemsbarn från Lettland. Han var runt nio år, men såg ut som en femåring. Han brukade komma tills han blev tonåring. Nu är han 24 och det har gått jättebra för honom.
När jag frågar Mita vad hon har för framtidsplaner och framtidsdrömmar skrattar hon igen.
– Jag älskar min församling och önskar att vi ska bli allt innerligare i vår relation med Gud. Och jag vill att Insjön vaknar och att så många som möjligt får lära känna Jesus. Jag vill befolka himlen med Insjön.
