En snabb googling på Allan Karlsson och man hamnar på Robert Gustafsson. För hans huvudroll i biosuccén “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
Vi kommer snabbt överens om att Allan Karlsson i Ödeshög varken påminner om Robert Gustafsson eller har särskilt många egenskaper som stämmer överens med filmens Allan Karlsson. Och precis som den fiktiva Allan så är det lätt att tycka om den verklige Allan Karlsson. Hans attityd andas levnadsvisdom och en vilja att tjäna Gud med hela sitt liv.
– Jag gick i pension vid 65 men har fortsatt som pastor även sedan jag blev pensionär, berättar Allan som under hela intervjun är väl sufflerad av sin hustru.
Hon heter Berit och de har varit gifta sedan 1964. Då hade Allan redan påbörjat sin pastorsbana inom pingströrelsen, en kallelse som för honom är livslång.
– Det finns en kallelse som jag aldrig har kommit från och den har jag haft sedan tonåren, berättar Allan som varit Småland, där han är född, trogen under delar av sitt liv.
Åtta församlingar räknar han till totalt under alla sina år som pastor, inklusive Vireda pingstförsamling, där han varit pastor sedan 2004 och fortfarande är, fast nu som oavlönad.
Vad gör du helst som pastor om du får välja?
– Predikar, svarar han utan att tveka, och på andra plats kommer själavård och som trea arbete bland barn och unga.
Precis som många i sin generation har han ansvarat för mycket i församlingsarbetet, och gjort det bra. Men Allan klagar inte.
– Jag är nog ganska mångsidig, det blir man om man som jag jobbat i många mindre församlingar, säger han och tycker att det känts bra.
Han har känt sig uppskattad i församlingarna där han varit.
– Uppskattning är inget jag sökt. Jag har känt mig trygg i min tjänst. Smicker ger inget i längden, det blir för billigt, säger han.
Nej, bättre än smicker är äkta, trofasta vänner. Och det har Allan och Berit. Vänner som de kan dela livets svårigheter och glädjeämnen med. Vänner som hängt med i ur och skur.
Han har också under årens lopp haft pastorskolleger som han kunnat dryfta livets både goda och lite mindre goda erfarenheter med.
– Men man kan inte sitta och vänta på att andra ska ta kontakt, konstaterar han och får det att låta som ett livsmotto.
För snart sextio år sedan, 1958, började resan med en evangelistkurs på Missionsskolan i Kortebo utanför Jönköping.
– Jag är uppväxt i en enkel familj, på ett torp i Kronobergs län, säger han och får tankarna att åter gå till filmens Allan Karlsson.
Men tillbaka till verklighetens Allan som alltså bor i Ödeshög och pendlar fem mil till Vireda i Småland på andra sidan kommungränsen.
– Vi känner oss väldigt hemma där. Jag predikar en gång i månaden och så har vi vår gudstjänstgemenskap där, berättar Allan som tjänat olika pingstförsamlingar i drygt 50 år.
Är det något du vill tillägga?
– Att jag är med i samtalsjouren på Nyhemsveckan sedan ungefär femton år. Själavård och att besöka människor som på olika sätt har det svårt har alltid legat mig varmt om hjärtat, säger den verklige Allan Karlsson.
