Hon ringer från ett fjäll i Norge. Linda Bergling är ute på ännu en predikoresa, denna gång mitt i juli när många andra är lediga. Men hon beklagar sig inte.
– Jag är inte så mycket för att vara ledig, säger hon.
När man ser vad hon har åstadkommit under de 40 år som hon varit i tjänst förstår man att det inte är semester som hon har prioriterat. I Sverige är hon mest känd som pastor i församlingen Arken och för dess mirakelmöten och bibelskola, men hon har också byggt upp en omfattande biståndsverksamhet med till exempel hälsoarbete på Filippinerna och barnhem i Indien.
Men livet kunde ha blivit väldigt annorlunda för henne. När vänstervindarna var som starkast i Sverige studerade hon sociologi och kriminologi på Uppsala universitet. Kristen tro var hon väldigt skeptisk till.
– Men jag mötte Jesusfolket och blev radikalt frälst. Den innerligheten som jag upplevde där hos Jesus har jag sedan burit med mig genom hela livet, säger hon.
Hon kände redan från början att hon ville arbeta på heltid för Gud, men visste inte riktigt hur det skulle vara möjligt. Hon tillhörde då en grupp som samlades hemma hos Gösta Hök, som var lärare vid Stockholms teologiska institut. Han rekommenderade henne att bli diakon, och det var den vägen som Linda Bergling valde. Hon kom att hamna inom högkyrkligheten i Göteborg, där hon var med när den karismatiska Oasrörelsen föddes.
– Men en gång när jag var ute i skogen fick jag en syn, vilket jag får väldigt sällan. Jag såg tusentals människor som ropade på hjälp, och jag kände att Gud sände mig över världen för att svara på ropen.
Hon arbetade några år som bibellärare och själavårdare på Livets ord, men startade 1985 församlingen Arken tillsammans med sin man Gunnar, och det är den församlingen hon förknippas med.
När Linda Bergling ser tillbaka tycker hon att hon hållit en linje i sin förkunnelse ända sedan den första början.
– Det har varit viktigt att bevara gudsnärvaron genom hela arbetet. Jag har också velat ha renhet, att inte budskapet ska blandas upp med ockultism och österländsk andlighet, utan att det ska handla om att möta Jesus.
Att hon ofta verkar i miljöer där få kvinnor är pastorer eller predikanter har hon inte upplevt som ett problem.
– Jag har inte mött mycket motstånd för att jag är kvinna, inte ens i Indien, säger hon.
– Jag tycker det är viktigt att alla tar sin kallelse från Gud på allvar. Det gäller oavsett om du är kvinna eller man, varje person har ett uppdrag från Gud och det kan inte begränsas av kön.
Har du mött svårigheter?
– Det klart att livet innehåller kriser och utmaningar, men jag tycker att Gud har skyddat mig. Sedan tror jag att om man ska hjälpa andra så måste man ha gått igenom kriser själv, säger hon.
Hon menar att Bibeln är tydlig med att man ska söka tröst hos Jesus.
– Det var det jag gjorde när mitt barnbarn dog.
Vid 67 års ålder är viljan att arbeta för Guds rike obruten.
– Jag är inte lockad av att köpa ett hus i Spanien och dra mig tillbaka. Kallelsen är livslång. Att bli pensionär finns inte i min vokabulär. Jag vill dö med stövlarna på.
