Vad är det för skidtävling du varit med i?
– Kristinaloppet, Norbergs variant av tjejvasan med svårare spår och fler backar.
Hur ofta åker du det?
– Det var fjärde gången. Jag är uppfödd med skidor vid husknuten och gillar att åka likaväl som titta på skidtävlingar, men har aldrig tränat professionellt. Jag brukar hänga på någon kompis som vill göra loppet.
Hur blev du missionär?
– Jag drömde om biståndsarbete redan som barn och när jag blev frälst som 19-åring fick jag höra mycket om mission i pingstförsamlingen. Mest Afrika och Latinamerika, förstås, men genom dåvarande Örebromissionen (nu EFK) hörde jag om Nepal och behovet av kvinnliga lantarbetare.
Blev du lantarbetare i Nepal?
– Ja, och sedan blev jag uppmanad att skaffa mig högre utbildning och hittade en ettårig utbildning i Massachusetts som kunde ge mig masterexamen. I den kyrka jag gick till träffade jag David Soderstrom, svenskättling som blev min man och återtog prickarna över o-na när vi gifte oss.
Var ni tillsammans i Nepal?
– En tid, men sedan blev jag gravid och eftersom vi var verksamma långt ute på landet med fyra dagars vandring till närmaste väg och obefintlig sjukvård blev vi rådda att föda barnet i Sverige.
Hur många barn har ni nu?
– Vi har två pojkar födda 94 och 97, och en flicka som är adopterad från Nepal och är född 2000. Jag var hemmamamma fram till år 2005. Det är jag väldigt glad för, trots att det innebär ekonomiska uppoffringar i det svenska samhället.
Sen blev du tolk?
– Det var en nepalesisk vän som rekommenderade mig när det kom många flyktingar från Nepal kring år 2005. Jag hjälpte till halvt ideellt ett tag men sedan tog jag den formella utbildning som finns i Sverige, och sedan behovet av tolk för nepali blivit mindre har jag även utbildat mig till engelsktolk. Vi talar ju engelska hemma för barnens skull.
Hur blir din födelsedag?
– Jag har ingen aning. Min man har sagt att jag är bokad i två dagar och ska ha med skidkläder och badkläder. Men vi firade med tårta i församlingen i söndags också.
