Varför var du där?
– Före jul skickades två stora lastbilar med hjälp till flyktingar i Syrien, Turkiet och Irak från våra tre svenska tehus och en församling.
– Jag ville med egna ögon se hur det var där nere, så jag flög till Turkiet och Kurdistan och tog mig sedan landvägen till Syrien för två veckor sedan.
Vad såg du?
– Jag mötte kurdiska gerillasoldater och fick se ”sjukhuset” där de vårdade sina skadade. Det är en gammal skola där de får någon slags hjälp men det går ju inte att kalla det sjukvård egentligen. I Syrien, Kurdistan och Irak såg jag med egna ögon det religiösa hatets alla offer, kvinnor som såldes som stycken av kött och barn som berövats allt, även sitt hopp.
Såg du ingen ljusglimt?
– Jo! Jag såg nämligen hur muslimer i Erbil och Kobane har öppnat sina hem för kristna som har flytt kriget. Det var så vackert att se. Tidigare skulle de aldrig ha haft något med dessa ”orena” att göra, men nu har många av dem ändå förbarmat sig över de flyende. Det finns 200 000 kristna som flytt och kriget har nu fått religionsmuren att rasa!
– Sen är det tydligt att de unga vill förändring, jag blev ombedd att bli klanledare i den klan jag tillhör och det hade tidigare varit en omöjlighet både för att jag är kristen och kvinna.
Vad ska du göra som klanledare?
– Nu håller jag på och drar upp riktlinjer för ett politiskt program för klanen, jag har ju 20 års erfarenhet av demokrati och mänskliga rättigheter och det vill jag dela med mig av. Området behöver en motkraft av kärlek, tolerans och brobyggande!
