- Att samla familjen för ett halvår utomlands har varit fantastiskt, säger den värmländska pastorn Jenny Walan.
Vågorna prasslar in mot korallstranden och hotar att äta upp lite av orkidéhjärtat som ligger utlagt i sanden.
Jenny Walan sitter med sin pärm i en bambuhydda, havet är kuliss och hon filar på sitt vigseltal. Så plötsligt.
- Skynda, skynda, hurry, hurry!
Det gråa bakom bergen har tornat upp sig till ett monstermoln som hotar att släppa sitt blöta innehåll över vigselceremonin- och Jenny småspringer ner på stranden för att ta emot paret som ska gifta sig och som har fått tidigarelägga sina ja-sägarplaner på grund av vädret.
- Det är så roligt att få vara med i andra människors livsavgörande ögonblick, säger Jenny några dagar senare.
Sonen Ludvig ömsom busar med lägenhetskomplexets thailändska receptionist, ömsom grabbar tag i en näve blomjord. Jenny knatar lugnt efter, van vid att göra tio saker samtidigt.
Ville göra något annorlunda
När makarna Walan fick reda på att yngste sonen var på väg började de fundera. Ska vi inte passa på att göra någonting annorlunda under föräldraledigheten? Kanske åka någonstans? En långresa till Indien med första sonen några år tidigare hade gett mersmak.
Så. I oktober förra året tog pastor Jenny från Kil med hela sin familj och flyttade till den thailändska ön Koh Lanta för ett halvår. Maken Mattias fick jobb som lärare på svenska skolan på ön - och det var meningen att Jenny enbart skulle ta hand om minstingen Ludvig, tio månader.
- Men så fick de svenska bröllopsarrangörerna på ön reda på att jag var pastor och frågade lite försiktigt om jag ville viga ett par som specifikt hade frågat om en präst. Det är jätteroligt att få be för brudparet med ett glatt hjärta, säger Jenny.
Den juridiska delen av giftermålet i Thailand är borgerligt, men paren kan välja att ha en svensk präst eller enbart en vigselförrättare.
Under vintern har Jenny vigt ett tiotal svenska par på stranden i paradiset. Intensivt - jämfört med hemma i Kil. Där blir det högst ett par bröllop varje år.
Korta vigselceremonier
Vigselceremonierna på stranden tar ungefär tio minuter. Den stora skillnaden är att Jenny knappt känner brudparet mer än till namnen. I Sverige träffar hon sina par minst tre gånger före bröllopet - i Thailand möts de i princip framför blomsterhjärtat på stranden.
- Det var lite svårt i början, men det är ju så brudparen vill ha det. Enkelt, jordnära, med våra fötter barfota i sanden.
Visst var det lite nervöst för Jenny i början. "Vad ska jag ha på mig? Jag har ju bara med mig amningslinnen från Sverige!" var en av tankarna som snurrade.
- Men så påminde bröllopskoordinatorn om att brudparen ju faktiskt ofta köper sina brudkläder i den lilla byn här på ön - och det är ju viktigt att inte vara för överklädd, säger Jenny, vars enkla linnen har passat alldeles utmärkt för hennes nya extraknäck.
- Jag minns speciellt ett par som sög i sig vartenda ord jag sa till dem. De tittade på mig, på havet och på varandra och var så närvarande. Havet, värmen och horisonten gör ju sitt till, man kommer så nära naturen och nuet här.
Behöver ingen klocka
Här har Jenny varken klocka eller kajal - högst medvetet.
- Hemma i Sverige är det precis tvärtom. Där är jag ju lite av en offentlig person och har många olika tider att passa.
Kvällar. Helger. Röda dagar. Kyrkan kallar sin pastor på obekväma tider - därför har halvåret på Koh Lanta varit extra värdefullt för familjen Walan.
- Här hinner vi prata på ett helt annat sätt än i Sverige. Det känns ju osannolikt att ha fått en lugnare tillvaro med ett extra barn, men så har det verkligen blivit. Vi har inte tittat på tv på ett halvår och när inte telefonen eller kvällsmöten lockar, som i Sverige, har jag tid för barnens funderingar på ett helt annat sätt.
När familjen skulle åka hemifrån i höstas blev de pepprade med kommentarer, de flesta positiva men också några negativa.
- Några tyckte att Ludvig var för liten, bara fyra månader, när vi åkte. Men de flesta säger "åh vad bra att ni tar vara på livet".
Tar med sig lugnet hem
Jenny kommer från en troende familj och har velat jobba inom kyrkan ända sedan hon var elva år - och efter en kort paus med jobb i en bokhandel blev det så. Jenny blev pastor 1998 och har jobbat i Sannerudskyrkan ända sedan dess.
Vad packar du med dig hem i bagaget till Värmland?
- Lugnet.
Jenny tänker en stund.
- Det blir en stor utmaning att behålla det här tempot i Sverige, men vi ska verkligen försöka. Jag kommer att sakna spontaniteten här, att man bara kan åka iväg och träffa vem man vill när som helst. Så blir det aldrig hemma.
Första predikan hemma i Sannerudskyrkan?
Jenny ler.
- Jag vet redan att den ska ha rubriken "slow down".
Jenny Walan
Ålder: 38 år.
Bor: Kil.
Familj: Maken Mattias och tre söner mellan 8 år och 10 månader.
Yrke: Pastor i Sannerudskyrkan i Kil, en församling som tillhör Svenska baptistförbundet och Svenska missionskyrkan.
Jennys tips för andra som vill ta en timeout utomlands:
Om du har barn: planera noggrant och läs på mycket.
Kom ihåg att det inte alltid är så lätt att koppla av. Även om det han verka härligt att vara helt ledig i sex månader är det bra att ha lite struktur på dagarna.
Våga!
