Genom Frälsningsarméns och LP-verksamhetens församlingsplantering Home har Fredrik, Jerry och Luciano kommit till tro på Jesus. Samtidigt vet de hur svårt det är att bryta en kriminell livsstil. För Dagen berättar de om sin kamp.
– Jag har inte varit här på länge. Min brorsa blev skjuten, så det har varit lite mycket.
Fredrik, som egentligen heter något annat, släpper in mig i Frälsningsarméns lokaler i Sundbyberg. I dag har han lämnat den skottsäkra västen hemma, berättar han. I stället är han klädd i mjukisbyxor och hoodie, har precis varit och tränat. Han försöker hålla låg profil, har slutat festa, vill inte ställa till med problem. Han har fått nog, säger han.
– Och just nu hjälper jag min brorsa att lära sig att gå igen. Han har väl inte det bästa humöret direkt, så han blir rätt frustrerad.
Fredrik har rört sig i kriminella kretsar sedan tonåren. När pappan drack och blev våldsam, fann han sin tillflykt i fotbollen; tränade jämt och var nära att få kontrakt med en svensk storklubb. Men talangen räckte inte hela vägen, och i stället blev han en ledargestalt i en annan fotbollsklubbs huliganfirma. Med det kom drogerna – och brotten.
Varken han eller hans bror är i dag med i något kriminellt gäng, men konflikterna i Stockholms undre värld har utvecklats på ett sätt som gör det nästan omöjligt att inte bli indragen.
– Det kunde lika gärna ha varit jag som blev skjuten, konstaterar han.
I stället blev Fredrik vittne till dådet och visar med händerna hur förövarna tog upp sina kalasjnikovs och sköt vilt omkring sig innan magasinen tog slut. Fredriks bror blev träffad på flera ställen, men ingenstans på överkroppen. Det räddade hans liv.
– En del säger att han hade tur. Men jag kallar det inte tur.
Vad kallar du det?
– Jag kallar det Gud.
* * *
Församlingsplanteringen Home, som är ett samarbete mellan Frälsningsarmén och LP-verksamheten, har funnits i ett år. Kjell Karlsten är frälsningsofficer och ansvarig för arbetet tillsammans med Daniel Back, regionansvarig för LP-verksamheten i Stockholm och Ann-Christine Karlsten. Hittills har de fått se ett trettiotal människor komma till tro, berättar han. Tre av dem är Fredrik, Luciano och Jerry.
Nu sitter de i en soffgrupp på kyrkans övervåning. Genom fönstren som vetter mot kyrksalen kan man se Frälsningsarméns emblem: inskriptionen ”Blod och eld” lyser röd på väggen. Den krigiska terminologin, som länge känts passé, har fått ny aktualitet.
Jerry berättar att han redan som trettonåring började jobba med indrivning av skulder i utbyte mot droger och snabba pengar.
– På grund av min grova aggressionsproblematik kunde jag kliva in och bossa med människor som var tjugo år äldre. Jag fick en kick av att folk fick respekt för mig. Och det var väl det man sökte – en sorts bekräftelse.
I dag är han 39 år. Genom åren har han sett vänner både bli mördade och knarka ihjäl sig. Och själv har han avtjänat långa fängelsestraff.
Har du velat leva ett annat liv?
– När jag var som djupast inne i mörkret brydde jag mig inte om att försöka skapa ett annat liv. Det kriminella var det jag kände till, det enda jag trodde att jag var ämnad för. Men sedan började saker sätta sina spår. Tankarna började snurra.
Tidigare har man flytt från sorgen genom missbruket, men nu har jag börjat grubbla över saker och ting som jag gjort.
— Jerry
Det var i ett sådant läge han kom till Home, inbjuden av två kompisar. Han beskriver hur han kände sig välkommen – hemma – så fort han kom innanför dörren; här fanns människor som såg honom och brydde sig. Redan vid första gudstjänsten fick han förbön av Kjell Karlsten.
– Den natten var första natten på väldigt länge som jag kunde sova. Och när jag vaknade på morgonen mådde jag bra – jag var glad! Och jag kände ett lugn i kroppen. Det är ett lugn som man har sökt efter väldigt länge.
Han ler, men nämner också att det inte varit smärtfritt att bryta med det förflutna. Skuldkänslor och ångest kommer ikapp.
– Tidigare har man flytt från sorgen genom missbruket, men nu har jag börjat grubbla över saker och ting som jag gjort. Det har varit tungt – och kommer nog att vara en process ett bra tag framöver. Men jag har accepterat att det är okej att må dåligt och vara ledsen vissa dagar. Jag måste bearbeta det som varit.
Luciano nickar instämmande. Själv har han nyligen blivit frälsningssoldat. Egentligen har han varit kristen hela livet, säger han, men tidigare fick tron inga konsekvenser i hans liv. Nu har han gjort en tydlig överlåtelse att bryta med sin gamla livsstil. Dessutom är han ute och predikar.
Kjell Karlsten, som har blivit något av en mentor för Luciano, tar upp sin telefon och visar ett klipp från när Luciano predikar på Frälsningsarméns EU-center. Lättbegripligt och med pondus talar han om att kasta sina problem på Jesus.
– Alltså jag är ju inte rätt person för att nå människor som lever i kriminalitet, men du har ju en helt annan ingång Luciano, säger Kjell Karlsten medan klippet spelas upp.
[ Felicia Ferreira: Det kan ta en generation, men det går - ingen föds gängkriminell ]
– Du rör dig ju supermycket ute hela tiden, pratar med massor av människor, ber för folk till höger och vänster. Och det är liksom nu du kan göra det, du kan inte vänta fem år. Vittnesbörd är en färskvara, relationer är en färskvara. Nu kan människor fortfarande identifiera sig med dig och då vill man uppmuntra att du är ute och predikar. Och du har ett hjärta för att dela – och gör det bra!
Luciano verkar bli glad för berömmet.
– Det är som att Gud vet varför man har den här personligheten. Sedan jag var ung har jag haft en viss stil, och nu förstår jag att Gud vill att jag ska använda den.
– Att predika är lite som att “hämta en faktura”. Det har väl alla gjort? säger Luciano och vänder sig mot Fredrik och Jerry, som känner igen gatans slang och nickar. Det här är en ännu större glöd. När man pratar om Gud. För han har ju befriat oss från mörkret.
* * *
Kjell Karlsten har varit frälsningsofficer i snart fyrtio år. 2016 bytte han arbetet med utsatta på Gotland mot ett skrivbordsjobb som programchef på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Tanken var att han skulle ägna sig åt verksamhetsutveckling på nationell nivå.
– Jag såg massor av möjligheter, men var alltid beroende av att någon annan gjorde jobbet. Och själv var jag upptagen av tusen olika administrativa arbetsmiljöfrågor och fackliga konflikter.
– Till slut kände jag: ”Nu får det vara slut med det här”. Jag kom överens med min fru Anki om att vi behövde arbeta mer hands on.
Alla har sitt bagage, alla är syndare och bär på trasighet. För några tar det sitt uttryck i kriminalitet och drogberoende. Men du vet, i grund och botten är vi alla människor.
— Kjell Karlsten, Frälsningsarmén
Det här var sommaren 2020 och i samma veva fick Kjell Karlsten ett telefonsamtal från evangelisten Sebastian Stakset, som ville starta ett arbete för exkriminella i Stockholm.
När de ett halvår senare drog igång Heart Sthlm, gjorde pandemin fysiska samlingar omöjliga, men Kjell Karlsten samlade ihop e-postadresser och telefonnummer till folk som nyligen blivit frälsta och kontaktade dem en efter en. Sommaren 2022 kände de sedan att det var dags att gå vidare och då startade Frälsningsarmén och LP-verksamheten Home.
Kjell Karlsten verkar vara en pionjär och snabb på att få igång saker. De senaste åren har han dessutom fått en ny typ av umgänge; människor som tidigare var tungt kriminella har blivit hans vänner. I det gänget sticker han ut: spenslig, propert klädd, glad och pigg uppsyn. Själv säger han att det inte är så stor skillnad mellan honom och dem han möter.
– Alla har sitt bagage, alla är syndare och bär på trasighet. För några tar det sitt uttryck i kriminalitet och drogberoende. Men du vet, i grund och botten är vi alla människor. Vi är väldigt lika.
– Och jag har ju också mina grejer som jag återfaller i. Beteenden och så. Det kanske inte är något som skadar någon annan, men det är egentligen samma mekanismer. Därför tycker jag inte att det är svårt att identifiera mig med andra människor och deras kamp.
Men det här handlar ju ändå om en ganska farlig värld?
– Jo … men nu till exempel när jag hänger med er tre, säger Kjell Karlsten och vänder sig mot Fredrik, Luciano och Jerry. Då känner jag att jag sitter här med tre bröder i Kristus.
– Jag har ju inte träffat er där ute i ert mest destruktiva och våldsamma skick. Jag kan ana, men det är ingenting som jag tänker på.
[ Gängexperten: Kyrkorna behövs i kampen mot gängen ]
Luciano, Fredrik och Jerry skrattar till, som att de kan se kontrasten framför sig: gatans våldslogik mot kaffe och kakor hos Frälsningsarmén. Fredrik förklarar:
– Det är inte bara du som inte tänker på det, vi gör inte heller det. Där ute har vi massa fasader och masker, men här är det som att man kan … andas fritt. Man behöver liksom inte tänka så mycket. Man behöver bara vara.
Jerry håller med:
– När jag är här är det kriminella tänket borta, det existerar inte. Det är väldigt skönt.
Luciano lägger till:
– Sedan ska jag ska vara ärlig: Kjell är ganska orädd också. Han kan säga ifrån. Han har auktoritet och du hör när det är på allvar. ”Det här är vad som är okej” – och då respekterar du det. Rätt är rätt. Fel är fel.
Kjell Karlsten ler, verkar känna igen bilden av sig själv. Och han upplever att han är på rätt plats.
– Om jag jämför det här jobbet med mitt gamla skrivbordsjobb kan jag säga att då behövde jag motivera mig själv varje dag. Det behöver jag inte nu. Energin föds i mötet med människor. Särskilt om vi pratar om vad vi tror att Jesus vill göra i Stockholm. Då går jag härifrån hög på energi och kraft.
Det är inte så att jag slutar tro när jag faller; jag har suttit och tagit kokain och samtidigt bett till Gud – ”snälla ta mig ur det här”,
— Fredrik
* * *
Fredrik reser sig upp, hämtar mer kaffe, tar en snus, går ut för att ladda mobilen, är orolig i kroppen.
– Det här är nog det längsta jag någonsin suttit stilla, kommenterar han.
Det senaste året har han varit på Home från och till. Han blev kristen för några år sedan, men har kämpat med att bryta med sitt gamla liv.
– Det är inte så att jag slutar tro när jag faller; jag har suttit och tagit kokain och samtidigt bett till Gud – ”snälla ta mig ur det här”, berättar han.
– Men sen, när ett nätverk jagar en, måste man automatisk västa sig och gå tillbaka till det livet. I det läget är det svårt att ba: ”Okej, nu ska jag be till Jesus”. Det är liksom … ja, man inser att man måste göra någonting själv också.
[ Två år sedan rapparen Einár sköts till döds utanför kapellet ]
Han säger att det är själviskhet som gång på gång drar honom tillbaka. Under många år har han “jobbat dygnet runt med att bygga upp ett rykte”. Dessutom är det svårt att gå från mycket pengar till inga alls. Ibland hävdar han att han måste fortsätta med brotten för att hans dotter ska ha mat på bordet, men det är en lögn, säger han nu. I själva verket går “nittionio procent av pengarna” rakt ner i hans egen ficka. Han åker på resor, dricker champagne.
– Min dotter har kanske fått en nalle på sin höjd.
– Men sen handlar det också om kickar, tror jag. Jag har sökt kickar sen jag var liten. Och när det är konflikter, poliser, missbrukare och jag själv är helt rörig i huvudet för att jag har kört på så hårt med drogerna, då är jag ändå någonstans som tryggast. Där har jag min plats. Jag vet exakt vad jag ska göra.
Under många år fungerade det för Fredrik att upprätthålla det kriminella livet, men Fredrik till slut höll han på att tappa kontrollen, berättar han. Han gjorde allt grövre brott, men kunde inte tänka klart, lämnade fingeravtryck överallt.
– Jag var helt slut och bestämde mig för att ta livet av mig.
– Men då träffade jag på Olov, en snubbe som är med här i församlingen. Vi träffades på en bakgata på Södermalm, helt random. Han stannade mig och ba: ”Du, Fredrik”.
Kjell Karlsten bryter in och berättar att han åt lunch med Olov i dag.
– När jag sa att jag skulle träffa dig Fredrik berättade han om den där kvällen. Han sa att han helt plötsligt hade känt att han skulle gå ut och ställa sig nere vid hörnet, utan att veta varför. Han stod där och kände sig jättekorkad. Det var helt tomt på folk. Men så kom du!
Hela den kvällen hade Fredrik suttit och druckit. När han raglade ut från baren stod Olov där. Och Fredrik frågade: Finns det fortfarande en chans för mig att börja om?
– Och då svarade han: ”Såklart det finns. Jesus älskar dig”.
– Jag tänker ofta tillbaka på den där kvällen.
Även om Fredrik sedan dess har tagit steg i rätt riktning förvärrades allt när hans bror blev skjuten.
– Vi har suttit ihop så här sedan dag ett, säger han och visar med två korslagda fingrar hur tajta de är.
– Och sedan, efter skjutningen, satt jag liksom med hans huvud i mitt knä och var helt säker på att han skulle dö. Men han lever! Och kommer bli helt återställd.
Samtidigt har skjutningen medfört en ny stress.
– Det är krig överallt där ute. Det är mycket värre än vad tidningarna skriver om.
Går det att hålla sig utanför?
– Inte om du håller på med kriminalitet.
När Fredriks bror sköts och fördes till sjukhus, blev Fredrik direkt gripen av polisen för förhör.
– Även när det gällde min bror var jag tvungen att hålla käften, det sitter så djupt att inte prata med polisen. Och om jag hade pratat hade det ändå inte förändrat läget, utan bara medfört en risk för mig och min familj. Sånt här är vår sak att lösa, inte polisens, säger Fredrik men hejdar sig, kommer på sig själv:
– Ja, jag märker att jag har lite gamla kriminella tankar kvar.
Alla har sett så mycket mörker att det är omöjligt att inte tro att djävulen finns.
— Luciano
Två män, varav en femtonåring, sitter häktade för mordförsöket på Fredriks bror.
– Jag har aldrig varit för längre straff innan, men nu när man ser hur samhället ser ut måste man, på något sätt, göra det omöjligt att skicka ut en femtonåring för att mörda.
Jerry påpekar att man inte bara kan höja straffen, utan att man också måste satsa mer resurser på rehabilitering.
– Vi som har suttit inne många år vet hur det är att släppas ut igen. Man går ut genom grindarna på Kumla, hör porten slå igen bakom sig och så står man där – med en bussbiljett till Örebro och en plastpåse med några tillhörigheter. Och man undrar: Vad händer nu? Vad ska jag göra i morgon? Då blir det liksom på automatik att man söker sig tillbaka till de gamla kretsarna. Man går tillbaka till det man känner till. Sen går det väldigt fort …
Tror ni att det finns något slut på gängvåldet?
Killarna tvekar.
– Om man är mitt i det är det nästan omöjligt att ta sig ur. I den där världen är pengar Gud, eller nej, inte ens pengar. Blod är Gud. På riktigt alltså, säger Luciano och borrar blicken i mig.
– De här personerna vet själva att de gör djävulens jobb. Alla har sett så mycket mörker att det är omöjligt att inte tro att djävulen finns. Men om någon däremot kommer och snackar om Jesus tänker man bara ”Ja, ja, tack, tack” säger Luciano och gör en spelad vänlig min. Men egentligen vill man inte ha någon mer diskussion.
Han får medhåll av Fredrik och Jerry, och säger sen:
– För att någon ska lyckas bryta med det här måste du typ förlora det viktigaste du har. Typ ett barn. Då kanske du vaknar.
* * *
Kjell Karlsten är medveten om att en människa, även om hon har blivit frälst, inte förändras över en natt.
– Det händer hela tiden att människor faller på olika vis, rör sig i gränslandet, eller periodvis lever lite dubbelliv. Vi är inga poliser och vår roll är inte att granska, utan att uppmuntra och uppmana till omvändelse, slår han fast.
Genom gudstjänster, bibelstudium och coachning vill Kjell Karlsten och hans team stötta längs vägen. Nu har de sökt bidrag från Kriminalvården för ett rehabiliteringsprogram med åtta platser. Programmet skräddarsys för personer i samband med frigivning från kriminalvården. Genom samverkan med fängelsepastorerna vill de fånga upp de interner som har kommit till tro inne på anstalten.
Om en människa på riktigt böjer sina knän för Jesus och kapitulerar, då finns en grund för fortsättningen, som är helt unik!
— Kjell Karlsten, Frälsningsarmén
– Jesus – och frälsningens kraft – är ju kyrkans grej. Och därför tänker jag att vi ska bli ännu mer enkelspåriga när vi tänker kring vår verksamhet. Man kan snöa in på hundra olika behandlingsmetoder, men Jesus kan förändra en människa inifrån.
– Om en människa på riktigt böjer sina knän för Jesus och kapitulerar, då finns en grund för fortsättningen, som är helt unik! Då finns alla förutsättningar för förändring – och då är vi beredda att gå hela vägen med den personen och koppla på de insatser som behövs, säger Kjell Karlsten.
[ Pastorn: Jag tror att Gud vill göra stora saker på våra SiS-hem ]
Jerry är den första deltagaren på programmet.
– Som yngre kriminell blev jag bekräftad på grund av min hyperaktivitet. Jag var väldigt driftig och kunde hålla på dygn i sträck. Nu vill jag hjälpa unga att få det stöd som jag aldrig fick, säger han.
– Den där energin är ju exakt vad kyrkan behöver! utbrister Kjell Karlsten.
Han är entusiastisk inför framtiden, men vet inte exakt hur Home:s verksamhet kommer att se ut, utan försöker go with the flow. Det mesta handlar om relationer. Han berättar att en av dem som kommit till tro genom Home gifte sig i helgen.
– En av gästerna sa efteråt: “Vid mitt bord på bröllopsfesten satt nästan bara exkriminella. Det är ju helt underbart! Här borde Ulf Kristersson ha suttit och lyssnat.”
– Det känns som att det vi ser hända här är starten på ett skeende. Nu önskar vi att det tar fart.
---
Fakta: Home
- Församlingsplanering inom Frälsningsarmén i samarbete med LP-verksamheten.
- Startades för ett år sedan.
- Bjuder varje vecka in till gudstjänster, hemgrupper och bibelstudium i sina lokaler i Sundbyberg. Har också sökt statliga medel för att starta ett rehabiliteringsprogram för människor som lämnat kriminalitet.
- Arbetet leds av Kjell och Anki Karlsten (Frälsningsarmén) och Daniel Back (LP-verksamheten).
---