Polischef: Vågar kyrkorna gå ut och förändra sin stad?

Anders Djurestad var med om att vända utvecklingen i Järva efter några år med skjutningar och gängvåld. Nu går han in som chef för lokalpolisen i Farsta, och är redo att ta sig an de kriminella nätverken i södra Stockholm. Och han vill ha kyrkorna med sig.

– Är kyrkorna beredda att arbeta praktiskt för att förändra områdena? Vågar de gå ut och förändra världen? säger han.

STOCKHOLM. Anders Djurestad är polis och har en barnatro med sig. När Dagen träffar honom i en av de strama, grå huslängorna i Telestaden, cirka tio minuters promenad från Farsta centrum, har han basat för lokalpolisområdet i Farsta i en knapp månad. Här har enheten hållit till sedan ett drygt år sedan, och inom kort fylls kvarteret av ännu fler mörkblå uniformer. Kring årsskiftet flyttar ett hundratal medarbetare från olika enheter till Telestaden.

För Anders Djurestads del är det bara positivt – den pågående gängkonflikten i Stockholm ställer stora krav på resurser, samverkan och nytänkande.

Lite på samma sätt var det när han kom till Järva som biträdande lokalpolisområdeschef 2021.

– Det året skedde det totalt 20 skjutningar bara i Järva, med nio mord och fyra skadade. Organisationen var oerhört stressad, berättar han.

Året efter hade skjutningarna i området blivit betydligt färre: nio skjutningar, med två döda och inga skadade. Samma år slogs ett tragiskt rekord nationellt med 63 dödsskjutningar, varav 29 i Stockholmsregionen.

Få bort de som riskerar skjuta

Vad hände då i Järva?

År 2021 klassades stadsdelarna Husby, Rinkeby och Tensta som särskilt utsatta områden, och polisen var hårt ansträngd. Svaret från ledningen blev att skapa en ny organisation, rikta sökarljuset mot plats och individ, och sätta in tillfällig förstärkning av poliser från andra håll i landet.

– Vi fick ett system för att få bort de unga från gatan och blev snabbare på bollen.

Arbetsmodellen man valde kallas för Trefas, och används med viss variation av polisen runt om i landet. Bland annat går den ut på att polis, socialtjänst och kriminalvård möts varannan vecka och frågar sig vem som kommer att skjutas och skjuta andra de närmaste två veckorna.

I Järva innehöll listan över 100 namn, med ett 15-tal ”heta” i topp.

– De här individerna gällde det att få bort från gatan så snabbt som möjligt, så att de inte kunde skjuta eller skjutas. Det handlar om att rädda liv, säger Anders Djurestad.

Effektivast är att få till ett anhållande genom en förundersökning, eller ett omhändertagande enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

– Men bortsett från de här tvångsmedlen kan man också ha proaktiva samtal, och koppla in en avhopparsamordnare, säger Anders Djurestad.

[ Kriminologen: ”Jag är inte troende, men jag tror på frälsning” ]

Familjer och trossamfund

Något som gav draghjälp åt polisens arbete i Järva var att många föräldrar medverkade i utredningarna. Dessutom hade polisen trossamfunden med på båten.

– Den samverkan vi har i Järva är unik. Alla samfund gick in som goda krafter, säger Anders Djurestad, som vill ta med sig ansatsen till Farstaområdet.

Också i Farsta jobbar polisen med Trefas-modellen. Samtidigt finns skillnader jämfört med Järva. Den pågående gängkonflikten sträcker sig över polisområdenas gränser i södra Stockholm, den drabbar även anhöriga, och drar in barn och tonåringar.

– Det här ger oss en helt ny lägesbild, säger Anders Djurestad, som vill ha ett närmare samarbete med Statens institutionsstyrelse, som driver ungdomshemmen för tvångsvårdade ungdomar, och barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

– Problemet är att de unga som skjuter är barn och ofta ostraffade. De hittar jobbuppdrag på internet, det kan vara att spränga något eller skjuta ihjäl någon. Det är snabba pengar, och de unga har inte förmågan att se vad deras handlingar leder till.

Insocialisering

De äldre ungdomarna utnyttjar barn, i vissa fall redan på lågstadiet, i sin narkotikaförsäljning och i sina uppgörelser.

– Den ”insocialiseringen” kan ske på en skolgård eller en innergård, genom äldre syskon eller kompisars syskon. Det börjar kanske med att man gömmer saker eller håller vakt, och att det blir något normalt. Så dras de successivt in i nätverken, säger Anders Djurestad.

För att stämma i bäcken besöker polisen grundskolor, till och med förskoleklasser, genom den samverkan som finns mellan skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamhet, SSPF.

– Men också föräldrakontakten är viktigt, och där talar vi mycket om hur man bygger motståndskraftiga barn och familjer. Många av de åtta-och nioåringar som dras in i gängen har jobbiga uppväxter och frånvarande föräldrar, säger Anders Djurestad.

[ Pastorn: Jag tror att Gud vill göra stora saker på våra Sis-hem ]

Det går att förändra

Ändå är det hopp som Anders Djurestad framför allt vill förmedla. Hoppet om att det går att få barn att inte välja gängen, om att det går att få bort kriminella från gatorna, och att det går att förändra både enskilda människor och lokalsamhällen.

Man kan inte bara stoppa in dem på SiS-boenden, där de kan planera och begå nya brott. Då är de helt livsfarliga när de kommer ut.

—  Anders Djurestad, polischef

Även de unga som står mitt i konflikterna går att nå.

– Det gäller att se det fönster där människor är påverkningsbara och öppna för en förändring. Det kan vara att vi söker upp en person som blivit skadad på sjukhuset, eller någon som fått ett starkt hot på sig, säger Anders Djurestad.

– Vi ser hela tiden att det går att nå fram till människor. I fredags lyckades en avhoppsamordnare få en ung person motiverad till avhopp.

Därför ställer sig Anders Djurestad heller inte helhjärtat bakom ropen på livstidslånga straff och ungdomsfängelser.

– En 13- eller 16-åring som får tag i automatvapen och skjuter ihjäl människor, var finns mognaden hos de individerna? Hur medvetna är de? Vi måste reagera kraftfullt mot det värsta någon kan göra, att begå mord, säger han.

– Men barnen som gör det här är trasiga och behöver vård. Man kan inte bara stoppa in dem på SiS-boenden, där de kan planera och begå nya brott. Då är de helt livsfarliga när de kommer ut. Man behöver kvalitetssäkra vistelsen.

Ingen quick fix

Anders Djurestad, 50, har ett tidigare engagemang som ungdomsledare inom kyrkan. Och hans tilltro på människan, och envisa hopp om att förändring är möjlig, hänger ihop med tron på Gud.

– Kanske är det naivt, men jag tror på människor och har en barnatro som stabil grund. Samtidigt finns ingen quick fix, och min målbild är en tydlig förändring på 10–15 års sikt, säger han.

Just nu har situationen i Farsta åtminstone tillfälligt lugnat ned sig, efter det dubbelmord som skedde i centrum i somras.

– Vi kämpar på i södra Stockholm som helhet. Men polisen kommer inte att kunna lösa detta själva. Alla i civilsamhället måste finnas med, både kyrkor och moskéer, säger Anders Djurestad.

– Vi måste sluta vänta och börja mobilisera. Var står kyrkorna någonstans? Är de beredda att arbeta praktiskt för att förändra områdena? Vågar de gå ut och förändra världen?

Ett sätt för också frikyrkan att finnas med, menar han, är att stötta kommunerna genom att till exempel nattvandra. Ett annat är att delta i den samverkan som polisen bjuder in till när det uppstått problem kring en plats lokalt, som ett torg.

– Vid de här mötena hjälps alla aktörer, som kyrka, butiker, föreningar och fastighetsägare, åt att ge en bild av problemen, och tar ansvar för hur de kan bidra till att lösa dem. Här kan kyrkan komma in och sprida ljus och kärlek.

---

Fakta: Anders Djurestad

• Aktuell: Tilllförordnad chef för lokalpolisområde Farsta, som omfattar Farsta, Farsta strand, Vantör, Gubbängen, Hökarängen, Larsboda, Sköndal, Svedmyra, Tallkrogen, Bandhagen, Hagsätra, Högdalen, Rågsved och Örby.
• Bor: Ekerö.
• Familj: Sambo och fyra barn.
• Fritidsintresse: Natur och friluftsliv.
• Drivkraft: Tron på människan och möjligheten att förändra.

---

[ Gängexperten: Kyrkorna har en viktig roll i kampen mot gängen ]