Hon är kanske den enda pastorn som regelbundet tjänstgör på ett Sis LVM-hem. Angeline Leetmaa är dock övertygad om att Gud har planer för Sis-hemmen, och vill uppmuntra fler präster och pastorer att söka sig dit. Att det finns behov så det räcker, det är säkert.
Det började 2019 med en första kontakt mellan Mellringekyrkan i Örebro och det Sis-hem för kvinnor som ligger i närheten. Några ur personalen hade hört kvinnorna uttrycka ett behov av att få prata med en präst eller pastor. Angeline Leetmaa, pastor och föreståndare i Mellringekyrkan sedan 2014, var inte sen med att hörsamma deras behov.
– Jag mötte cheferna på Runnagården och utifrån vårt samtal började jag vara på hemmet en dag i veckan. Vi såg hur det öppnades en dörr. Sedan dess har jag varit där i min tjänst som pastor varje vecka mer eller mindre.
Hon börjar sina besök med att gå runt på avdelningarna för att visa sig och för att de intagna ska se vem hon är. Sammanlagt är det runt 40 kvinnor, från 21 år och uppåt, som sitter inlåsta. Max ett halvår är man där innan man slussas vidare till andra instanser. Dessvärre är det inte ovanligt att samma kvinna kommer tillbaka efter en tid, menar Angeline Leetmaa.
Annars är tanken med LVM, Lagen om Vård av Missbrukare, är att personen ska få hjälp att lyftas ur sitt missbruk genom att bland annat jobba med motivation, för att sedan som drogfri kunna fortsätta behandlingen i sin hemmiljö.
– Det är en bra grundtanke, men tyvärr fungerar det inte riktigt. Kvinnorna kommer ibland hem till samma sammanhang som tidigare och det är ett väldigt kliv för att det ska fungera att vara fortsatt drogfri, säger Angeline Leetmaa.
– Av dessa kvinnor är det flera av dem som lever nära gängkriminaliteten eller andra kriminella sammanhang, eller så har de vänner som missbrukar. Det är svårt att bryta den cirkeln, så tyvärr är det inte ovanligt att man får ett nytt LVM efter två eller tre år.
---
Fakta: LVM - lagen om vård av missbrukare i vissa fall)
- Syftet med vården enligt LVM är i vissa fall att bryta ett livshotande missbruk och motivera till frivillig behandling. Fyra av fem som kommer till ett LVM-hem är omedelbart omhändertagna i ett akut livshotande läge.
- LVM-vården får pågå i högst sex månader. Så snart som möjligt ska den övergå i öppnare former utanför institutionen. Vården kan då fortsätta på ett öppet behandlingshem, i familjehem eller genom att personen deltar i öppenvårdsprogram.
- Personer som kommer till hemmen är en mycket utsatt grupp. Det visar de intervjuer som LVM-hemmet gör när klienten blir inskriven. Klienterna har ofta problem på i stort sett livets alla områden.
- Källa: Statens institutionsstyrelse (Sis)
---
Hur vanligt är det att kvinnorna på Runnagården har barn?
– Det är många som har det. Barnen kan vara omhändertagna, eller finnas hos släktingar. En del får ta emot besök, även om det är väldigt begränsat, och då finns det ett barnrum här dit de kan få komma.
De behov som Angeline Leetmaa ser tydligast är sorgebearbetning, krishantering och personliga samtal. Många av de intagna har gått igenom stora trauman i livet och har obearbetad sorg och smärta inom sig, menar hon.
– Många har förlorat nära, kanske i dödsskjutningarna som just nu eskalerar, eller i överdoser eller annat. Bland det första jag fick göra var att hålla en minnesstund för två kvinnor som dött i överdoser efter att de lämnat hemmet. Det blev fint, även om det var en väldigt tragisk situation.
Mellringekyrkan ligger bara fem minuters promenad från Sis LVM-hemmet Runnagården och det händer att några av kvinnorna kan få komma dit för en stund med ljuständning. Har de exempelvis en anhörig som ska begravas i annan del av landet, kan de i stället få komma till Mellringekyrkan vid samma tid, för att på så sätt ändå vara delaktig.
De har även deltagit i gudstjänster. Finns det ingen personal som kan följa med har det hänt att Angeline Leetmaa åkt för att hämta kvinnorna till kyrkan, och sedan skjutsat hem dem igen. Hon har ordnat gruppsamtal i kyrkan och konserter på Sis-hemmet. Vid jul samarbetar de med Sisters International så att alla kvinnor får var sin presentpåse, något som alltid är mycket uppskattat.
– Då brukar jag läsa julevangeliet och så har vi en mysig fikastund.
[ Stor själavårdsbrist på Sveriges SiS-hem ]
Hur har den eskalerande gängkriminaliteten påverkat arbetet – hur märks det på Runnagården?
– Det jag hör när jag pratar med personal är att det är otroligt högt tryck, det är fullbelagt hela tiden. Man har fått höja säkerheten och ha mer låsta delar efter incidenter med fritagningar och hotbilder. Jag har suttit i flera samtal med kvinnor som funnits i gängkriminella kretsar.
Alla har behovet av att kunna vända sig till något högre än sig själv. Definitionen av Gud kan se olika ut, men jag får prata om Jesus.
— Angeline Leetmaa
Men mitt i allt mörker som kvinnorna bär på och som Angeline Leetmaa får höra om, finns ljuset. Hon menar att det är lätt och öppet att prata om tro och existentiella frågor. Alla har de mött mörker och ondska, det blir en ingång till att börja prata om Gud, menar Angeline Leetmaa.
– Jag möter kristna, muslimer, de som prövat New age, som haft medium – alla har behovet av att kunna vända sig till något högre än sig själv. Definitionen av Gud kan se olika ut, men jag får prata om Jesus.
– Det säger till och med experterna om hur man kommer ur sitt missbruk, att det är frälsningen som fungerar. Det är otroligt fascinerande. På engelska pratar man om ”spiritual health”, här heter det existentiell hälsa. Men det som man slår fast är att det behövs hopp, förundran, en tro på något större utanför sig själv – det är ju det vi har i kristen tro. Här har vi verkligen något att bidra med.
Några gånger har Angeline Leetmaa varit med om att en kvinna velat bli kristen och två gånger har hon fått döpa tjejer. Det har också varit personer som kommit tillbaka till sin tro på Gud, efter samtal och bön med Sis-pastorn. En del som lämnat hemmet har velat ha fortsatt kontakt med Angeline Leetmaa. Då har hon kunnat hjälpa dem till en kyrka där de bor och fortsatt uppmuntra dem på olika sätt.
– Det är väldigt fint att få betyda något för dem. Jag har också fått höra att det är veckans höjdpunkt när jag kommer, då händer det något annat, jag får komma och uppmuntra dem.
Bönen är otroligt viktig i allt detta, vill Angeline Leetmaa understryka. Varje gång hon besöker Sis-hemmet har hon ett böneteam som ber för de samtal och möten hon kommer att få. Har hon suttit i extra tunga samtal ringer hon en vän och ber om förbön. Annars skulle det inte gå, menar hon.
Jag tror att Gud vill leda in oss i att finnas på alla Sis-hem och jag hoppas och ber för att det ska hända!
— Angeline Leetmaa
Hennes längtan och vision är att fler skulle få Sis-hemmen på sitt hjärta. Det behövs verkligen, särskilt nu, menar Angeline Leetmaa.
– Vi har ju fängelsepastorer och sjukhuspräster och allt sådant är jättebra. På samma sätt skulle vi finnas på s-hemmen och bidra där – det finns så otroligt många behov. Jag vill frigöra tid för att var inom detta ännu mer och skulle gärna ha kontakt med andra pastorer och präster som vill detta.
Även när det gäller att lämna gängkriminaliteten skulle kyrkorna kunna göra mer, tänker hon. I form av medvandrare och social gemenskap inte minst.
– Vi skulle kunna ha besöksgrupper eller skapa mötesplatser i kyrkan för personer som vill lämna. Vi kan komma ut med fika, för samtal, hjälpa dem att byta socialt nätverk. Det är inte så lätt att hitta vänner eller en meningsfull sysselsättning – där skulle vi kunna göra mer.
– Jag tror att Gud vill leda in oss i att finnas på alla Sis-hem och jag hoppas och ber för att det ska hända!
[ Lennart Hambre: Fängelse för unga inte särskilt svårt att ordna ]
