På lördag är det två år sedan rapparen Einár sköts till döds i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm. Några meter från mordplatsen ligger Sjöstadskapellet, som blev en samlingsplats under de dramatiska dygnen efter mordet.
– Området utanför vår dörr blev snabbt en minnesplats dit människor sökte sig, så det kändes självklart att öppna kapellet, säger prästen Åsa Jakobsson.
Nils Grönberg, mer känd under artistnamnet Einár, blev bara 19 år. Han sköts till döds den 21 oktober 2021. Trots sin unga ålder hann han beröra en hel generation med sin musik. Mordet på rapartisten från Enskededalen i södra Stockholm blev för många svenskar ett uppvaknande om gängkrigens brutalitet. Sedan dess har våldet bara blivit värre.
– Då såg jag skjutningen som en tragisk enskild händelse, sedan dess har det våldet bara eskalerat. Det är fasansfullt, säger Åsa Jakobsson.
Hon är präst i Sofia församling och distriktsledare för församlingens arbete i Hammarby Sjöstad. För Åsa Jakobsson inleddes dagen efter mordet med att hon väcktes klockan tjugo över sex på morgonen av sin chef, som undrade om hon hört vad som skett under natten. Det hade hon inte. Men en kort stund efter samtalet var hon på plats vid Sjöstadskapellet.
– Polisen hade spärrat av mordplatsen vid huset intill. De höll fortfarande på att jobba. Under morgonen var det annars väldigt lugnt, bara några journalister fanns på plats. Jag minns att en ung tjej kom förbi och lämnade en blomma. Det blev sedan minnesplatsen dit massor av folk kom och lämnade blommor och tände ljus under flera dagar.
Under eftermiddagen, när folk slutat jobb och skola, strömmar mängder av människor till Sjöstadskapellet.
– Vi öppnade kapellet för dem som sörjde. Helt plötsligt skapades en plats där man kunde värma sig, gå på toaletten, men också sitta en stund i tystnad och tända ett ljus. Det kändes fint mitt i allt.
Åsa Jakobsson betonar att man i kyrkan inte gör skillnad på människor, men att händelserna kring mordet på Nils Grönberg blev speciella då han var en offentlig person vars musik så många unga lyssnat på.
– Jag hade nog inte riktigt förstått att han hade haft ett så stort genomslag. Men det insåg jag snabbt när jag såg engagemanget, säger hon.
Åsa Jakobsson konstaterar att mötet med de sörjande utanför kapellet knöt kyrkan närmare de andra samhällsaktörerna som arbetar med unga i området.
– Efter den här händelsen har det skapats en grupp i stadsdelen som träffas regelbundet och pratar om hur det ser ut i området just nu. Vad det är för strömningar bland ungdomarna och var polisen har extra koll, berättar hon.
– Det jag tar med mig personligen från den här händelsen är att vi behöver varandra när någonting sådant här inträffar.
Åsa Jakobsson berättar att många vuxna var närvarande de första två dagarna och kvällarna efter dådet. Bland annat fältassistenter, nattvandrare, polis, Lugna gatan och människor från församlingen.
En grupp mammor som nattvandrade i Rinkeby och Tensta kom också dit för att visa sitt stöd.
– Det kändes väldigt fint att de åkte hela vägen ut hit för att stötta oss, säger Åsa Jakobsson.
Vi i kyrkan är ju väldigt bra på att möta människor när någonting händer. Vi skapar rum för sorg och samtal. Men man skulle vilja göra mer.
— Tommie Sewón
Tommie Sewón är pedagog och musiker i Sofia församling och verksamhetsansvarig på Fryshuskyrkan. Han var också på plats under dagarna efter mordet.
– Jag var där till sent på kvällen. Det var ett otroligt flöde av människor, jag skulle säga att det var hundratals som kom och gick där.
Vilka mötte du?
– Det var en väldig blandning av folk. Mammor och barn som stannade till efter förskolan. En liten pojke ville spela någon sång för Einár och framföra den med en liten gitarr vid blomhavet.
– Sedan var det också flera nära vänner och anhöriga till honom och många andra som inte kände honom men som berörts av hans musik, berättar Tommie Sewon.
Hur minns du stämningen?
– Jag minns det som en mestadels väldigt lugn stämning. Man visste ju inte så mycket om det som hade hänt, men jag minns att det blev lite dramatiskt någon gång under kvällen när det gått ett rykte om att någon hört ett skott och folk började springa.
– Inne i kapellet upplevde jag hela tiden en väldig respekt för allvaret i stunden. Folk fick tända ljus och vi hade möjlighet till samtal.
[ För en del barn kan rollen som Einár vara alltför lockande ]
Efter mordet på har Tommie Sewón funderat mycket på kyrkans roll för att motverka gängkriminaliteten. Vad kan man göra för att möta killar som likt Nils Grönberg hamnat i en negativ spiral.
– Vi i kyrkan är ju väldigt bra på att möta människor när någonting händer. Vi skapar rum för sorg och samtal. Men man skulle vilja göra mer.
Han nämner den absoluta tystnadsplikten som finns hos präster som en möjlighet som skulle kunna hjälpa människor från gängmiljön att våga prata med någon.
– Det kanske är något som vi borde erbjuda mer. Om man kunde få ut det till rätt ungdomar tror jag att det skulle kunna bli en viktig ingång. Vi skulle också kunde slussa vidare till de avhopparverksamheter som finns för unga i den här miljön.
– Men sedan måste vi ju fortsätta att arbeta förebyggande. Även om det ibland kan kännas hopplöst, så måste vi våga tro på att det faktiskt har effekt, säger Tommie Sewón.
[ Einárs fråga till Sebastian Stakset: Är Gud arg på mig? ]
---
Fakta: Mordet på Einár
- Rapparen Nils “Einár” Grönberg sköts till döds den 21 oktober i Hammarby sjöstad i Stockholm.
- Utanför Sjöstadskapellet samlades hundratals sörjande dygnen efter mordet.
- Förra året öppnade Sjöstadskapellet för bland annat ljuständning vid ettårsminnet efter mordet. I år kommer man dock inte att göra det.
- Den tragiska händelsen ledde till ökad samverkan mellan Sofia församling och andra aktörer som arbetar gentemot unga i området.
- En grupp bestående av trygghetssamordnaren i stadsdelen, Sofia församling, rektorer, socialpedagoger, kuratorer, nattvandrare, kulturskola och polis möts nu regelbundet för att informera sig om läget bland områdets unga.
---
