Kyrkor vill finnas till för människor i livets olika skeenden. Men få tar uttrycket ”från vaggan till graven” lika bokstavligt som Svenska kyrkan i Fagersta. Dagen åkte till Bergslagen för att träffa församlingens färgstarke kyrkoherde Henrik Rydberg som i över 20 års tid har tagit oortodoxa beslut och som fortsätter att vara en förebild och samtidigt en nagel i ögat på det kyrkliga etablissemanget.
FAGERSTA. ”Kan du hälsa Gud att jag behöver lite framtidstro?” Till tonerna av Miss Lis låt – som handlar om hur hon pratar med Jesus på krogen – klev kyrkoherde Henrik Rydberg i maj i fjol upp scen för att ta emot hedersutmärkelsen Folkets pris på den lokala näringslivsgalan i Fagersta. Då hade församlingen nyligen startat vårdcentral och tagit över driften av det konkursade stadshotellet (där näringslivsgalan för övrigt också arrangerades).
På prisutdelningen fick han frågan om varför församlingen driver så många företag. Svaret han gav var att det handlar om dödsångest.
– Om vi inte utvecklar saker så dör vi.
Elva månader senare åker vi till norra Västmanland för att ta reda på vad det är som driver kyrkoherde Henrik Rydberg att starta verksamheter i en takt som ingen annan församling i landet kan mäta sig med – och som många menar inte är en del av kyrkans uppdrag.
För att närma oss svaret börjar vi med att backa bandet till millennieskiftet då Svenska kyrkan formellt sett upphörde att vara statskyrka. Inför relationsförändringen diskuterades flitigt vad det skulle innebära för samfundet och en sak verkade de flesta vara överens om: medlemssiffrorna skulle minska. Frågan var egentligen bara hur brant nedgången skulle bli. Men Henrik Rydberg, som då arbetade som komminister i Fagersta, hade svårt att acceptera den uppgivna stämningen.
– Jag började prata med kyrkorådet. Var det någon sorts naturlag att det skulle gå åt helvete, eller fanns det någonting vi kunde göra?
”Det var skitdåligt, en skandal”
Fagersta ligger mitt i Bergslagen och under århundraden spelade skogs- och stålindustrin en central roll i regionen. Men under senare delen av 1900-talet avlöste kriserna varandra med arbetslöshet och utflyttning som följd. Enligt Henrik Rydberg kom diskussionerna inför millennieskiftet att handla om vad som är viktigt för människor. Han säger att tre ord ständigt återkom: Vård, skola, omsorg.
Och eftersom han själv hade jobbat extra på behandlingshem kändes det naturligt att börja med ett behandlingshem, något som vid tidpunkten inte fanns i Svenska kyrkans regi.
– Pingstkyrkan, LP-stiftelsen, hade ju behandlingshem bakom varannan sten i landet. Hur mycket som helst. Men hela Svenska kyrkan hade ingenting trots att vi pratar om diakoni hela tiden. Det var skitdåligt, en skandal, tyckte jag.
Sagt och gjort: Med Henrik Rydberg som ny kyrkoherde drog församlingen 2002 i gång ett behandlingshem i Malingsbo utanför Fagersta. Sedan har det rullat på.
Vi har predikat och predikat och predikat om Jesus samtidigt som folk har suttit i bänkarna och haft ont i kroppen. Det har inte varit bra.
— Henrik Rydberg, kyrkoherde i Fagersta
Vårdcentral och hotell
Vi befinner oss i Lindgården i Fagersta. Här finns kyrkans pastorsexpedition, men huset på Kyrkvägen – som på sätt och vis är hjärtat i församlingens verksamhet – inrymmer också lunchrestaurang, skolmatsal samt konferenslokaler. Ytterligare exempel på församlingens omfattande verksamhet är Kyrkans begravningsbyrå AB och Kyrkans juridiska byrå AB som också håller till i Lindgården. I direkt anslutning till huset ligger vidare en av församlingens två förskolor samt Lindgårdsskolan och idrottsanläggningen Lindhallen.
På andra sidan stan, 2,5 kilometer längre norrut, återfinns Fagersta vårdcentral Svenska kyrkan och däremellan Fagersta stadshotell. Den förstnämnda verksamheten drog i gång i slutet av 2023 eftersom församlingsledningen uppfattade att det fanns ett missnöje bland Fagerstaborna över den existerande vårdcentralen. En modulbyggnad som hade använts som vårdcentral på en ort i Uppland monterades ned och transporterades till Fagersta där den sattes upp igen.
Enligt Henrik Rydberg, som prästvigdes 1985 och kom till Fagersta några år senare, är primärvård något som kyrkan borde ha erbjudit för länge sedan.
– Vi har predikat och predikat och predikat om Jesus samtidigt som folk har suttit i bänkarna och haft ont i kroppen. Det har inte varit bra.
Att stadshotellet blev en del av församlingens verksamhet var mer slumpartat.
– Det var inte så att vi hade drömt om att vi skulle ha ett hotell. Det som hände var att hotellet gick i konkurs och då åkte jag dit och tittade på det.
Henrik Rydberg såg potential och efter att kyrkopolitikerna gett sitt samtycke kunde församlingen skriva på köpekontraktet.
Varför skulle man inte kunna ta en liten förlust på en verksamhet som räddar livet på folk?
— Henrik Rydberg, kyrkoherde i Fagersta
Tvingade slägga ner högstadieskola
Trots en aldrig sinande ström av affärsidéer är det dock långt ifrån allt som Henrik Rydberg har tagit i som har blivit till guld. Ett finskt larmsystem lyckades församlingen exempelvis sälja in till det gamla bruket i Fagersta i början av 2000-talet. Mer än så blev det dock inte och affärsmodellen rann ut i sanden. Ett annat exempel är högstadiet på Lindgårdsskolan som församlingen tvingades lägga ned 2024 efter att verksamheten hade gått back i flera år.
Även behandlingshemmet i Malingsbo har varit på vippen att läggas ned flera gånger. Förra året tog bolagsstyrelsen ett principbeslut om avveckling, men när ledningen insåg att den ekonomiska förlusten skulle bli större vid en försäljning av fastigheten än om verksamheten drevs vidare, revs beslutet upp. Nu har det gjorts ett omtag och Henrik Rydberg hoppas på bättre tider framöver.
– Behandlingshemmet har gått back ganska många år. Men kyrkorådet har ändå inte velat lägga ner för att det är så snuskigt diakonal verksamhet. Det är en verksamhet som räddar livet på folk. Men nu är det sista chansen. Det är klart att man kan ta en liten förlust om det är en bra verksamhet. Varför skulle man inte kunna ta en liten förlust på en verksamhet som räddar livet på folk? Ifall man kan ta en ordentlig förlust på en kyrkokör som inte räddar livet på folk.
Är det någon av alla verksamheter som ni antingen bedriver, eller har bedrivit, som du ångrar att ni satte i gång med?
– Nej, misslyckandena har också sitt värde. Man lär sig alltid saker.
Med facit i hand säger han att högstadiet kanske borde ha lagts ner ett år tidigare.
– Men det är ett åtagande, man vill vara uthållig.
Henrik Rydberg tillägger samtidigt att elever som har gått på skolan och deras föräldrar har varit mycket nöjda med utbildningen som har bedrivits.
– Och då kan man ju inte ångra det vi höll på med.
Finns det någon verksamhet som du drömmer om att starta, låt säga en livsmedelsbutik eller bensinstation?
– Jag vet redan att det inte går, svarar han apropå en potentiell livsmedelsbutik i kyrkans regi.
Det är inte så att Henrik Rydberg har övervägt att ta upp konkurrensen med Ica, Coop eller Willys i Fagersta, men många församlingar runt om i landet känner till hur Svenska kyrkan i Fagersta arbetar och numera fungerar Henrik Rydberg som ett bollplank till församlingar som funderar på att bredda sin verksamhet.
Ni har alltså undersökt möjligheten att driva mataffär?
– När vi har blivit tillfrågade från andra församlingar ”Vad säger du om den här idén? Ska vi ta över livsmedelsbutik? Skulle du göra det?”, då är mitt svar att det skulle inte jag göra i alla fall.
”Vi gör reklam för allt möjligt”
Samtidigt som Henrik Rydberg alltså hyllades för sina insatser på näringslivsgalan i Fagersta i fjol har han under årens lopp också fått en hel del kritik. Hösten 2005 startade han exempelvis Sveriges första kyrkliga begravningsbyrå, Kyrkans begravningsbyrå AB, vilket väckte irritation hos de etablerade begravningsbyråerna, oäven inom Svenska kyrkan på nationell nivå.
Verksamheten har sedan dess expanderat och finns numera på ett 15-tal orter och än i dag hävdar de andra begravningsbyråerna att etableringen snedvrider konkurrensen.
Mellan 2010 och 2014 var församlingen indragen i en konflikt med Fagersta kommun, som då styrdes av Vänsterpartiet, gällande skolpengen som kommunen hade betalat ut. Den juridiska processen slutade med att församlingen fick rätt.
I höstas kom ny kritik efter att Henrik Rydberg i samband med gudstjänster gjort reklam för församlingens vårdcentral och uppmanat människor att lista sig där för att öka intäkterna till vårdcentralen som ända sedan starten har gått med förlust. Henrik Rydberg försvarade sitt agerande då och han kan än i dag inte förstå kritiken.
– Det där är så dumt så det liknar ingenting. Vi gör reklam för gudstjänster. Vi gör reklam för allt möjligt. Vi gör ju till och med reklam för kollekt till grejer i Tjotahejti. Så varför skulle vi inte göra reklam för vår verksamhet?
Kan det vara så att kritikerna menar att du inte borde göra reklam för något som de inte ser som kyrkans kärnverksamhet?
– Det där bygger på ett gammalt kyrkokommunalt tänkande. Som om vi var offentlig sektor och hade beskattningsrätt. Tänk om en pingstförsamling skulle driva en vårdcentral. Och så säger de på någon gudstjänst att nu är det viktigt att ni listar er på vår vårdcentral. Skulle någon tycka att det var konstigt? Det här är precis samma sak. De som har något emot att man gör reklam sitter fast i något gammalt offentlig sektorstänkande som vi lämnade för 25 år sedan. Det blir bara fånigt.
Kyrkorådsordförande lämnade i protest
Henrik Rydberg har också fått förklara sig i medier, bland annat P4 Västmanland, när det gäller hur pengar har flyttats mellan olika verksamheter som kyrkan driver.
Och så sent som i november i fjol lämnade kyrkorådets ordförande Anders Linger sitt uppdrag. Samtidigt riktade han hård kritik mot Henrik Rydberg. Enligt Fagersta-Posten meddelade Anders Linger sin avgång i ett mejl till kyrkans anställda där han skrev att hans ”förtroende för verksamhetsledaren (kyrkoherden) saknas i dag helt”. Han kritiserade Henrik Rydberg för hur kyrkoherden hanterar församlingens pengar och skrev också att han inte kunde se någon ljusning.
När Dagen träffar Henrik Rydberg beklagar han den uppkomna situationen. Han säger att samarbetet mellan honom och Anders Linger, som har varit kyrkopolitiskt aktiv för nomineringsgruppen Posk i över 20 år, alltid har fungerat bra och att de har haft samsyn kring alla satsningar.
– Att det slutade så här är oerhört tråkigt, säger Henrik Rydberg.
”Man kan inte vara hundra när det gäller Henrik”
Gun Alingsjö Bäck är också ledsen för det som hände i november. I likhet med Anders Linger representerar hon Posk, den nomineringsgrupp som i flera år helt har dominerat kyrkopolitiken i Fagersta och som i dagsläget har 21 av 25 mandat i kyrkofullmäktige. Efter Anders Lingers plötsliga avhopp fick hon ta över ordföranderollen i kyrkorådet.
– Det är så sorgligt, säger hon och tillägger att hennes uppfattning är att samarbetet med Henrik Rydberg alltid har fungerat bra.
Jag frågar om beslut om nya satsningar brukar föregås av heta diskussioner i kyrkofullmäktige eller om nomineringsgrupperna ofta tycker lika. Gun Alingsjö Bäck svarar att hon inte kan uttala sig för alla beslut bakåt i tiden. Men en sak är hon helt säker på: När kyrkofullmäktige godkände etableringen av den nya vårdcentralen var alla överens.
Finns det andra verksamheter som ni funderar på att starta?
– Inte vad jag vet. Men man kan inte vara hundra när det gäller Henrik. Man får be honom att lugna sig lite ibland.
“Ingen lust att mata änder”
Tidigare i år fyllde Henrik Rydberg 68 år. En naturlig fråga är så klart hur länge han tänker vara kvar som kyrkoherde.
– Det beror på hur frisk man får vara och om församlingen vill ha en. Man har ju rätt att jobba tills man är 69. Ett år till alltså. Sedan kan de slänga ut en. Vi får se. Om jag får vara tillräckligt frisk så har jag ingen lust att börja mata änder och sitta i en gungstol.
Känner du någon rädsla för att verksamheter ska upphöra den dagen du kastar in handduken?
– Nej, jag skulle säga att mycket är stabilt och inarbetat och fyller sin funktion. Om något skulle gå back så länge att man är tvungen att lägga ned något, ja, då måste man göra det. Men annars tror jag inte att någon tycker att vi håller på med fel grejer. Jag tror aldrig jag har fått så mycket ryggdunkar som när vi tog över hotellet. På affären, i frysdisken, i mjölkdisken och i kassakön. ”Vad bra att ni tog över det där, så det blir något långsiktigt. Det var bra att ni gjorde det där. Vi måste ha ett hotell.”
Det blir också tydligt under vårt besök i Fagersta att invånarna vet vem Henrik Rydberg är. Folk kommer fram till honom och växlar gärna några ord. Han promenerar också runt på hotellrestaurangen och vårdcentralen som att han vore en del av personalen.
Jag antar att du inte känner igen alla som hälsar på dig, är det jobbig att vara så pass igenkänd?
– Jag har en standardfråga som jag brukar ställa: ”Varför känner jag igen dig? Är det från Systemet eller tv?”
Behandlingshem och nattklubb
I augusti 2023 publicerade Fagersta-Posten en artikel med rubriken ”Så har kyrkan lyckats bli en ny maktfaktor i Fagersta”. I artikeln beskrevs turerna bakom satsningarna på vårdcentral och hotell och vi beger oss till tidningsredaktionen för att höra hur det är att bevaka ett samhälle där Svenska kyrkan har en så tydlig närvaro. Tre reportrar, däribland chefredaktören Sara Arvidsson, är på plats och det visar sig att samtliga anställda har skrivit om Svenska kyrkan på ett eller annat sätt.
Det senaste exemplet kom bara några dagar tidigare då tidningen berättade att Svenska kyrkans vårdcentral skulle få en ny vd.
Sara Arvidsson, som har lett arbetet på Fagersta-Posten sedan 2023, gör en reflektion kring församlingens omfattande verksamhet. Det handlar om att kyrkan å ena sidan driver behandlingshem för alkoholister, å andra sidan numera är ägare till en restaurang och bar på stadshotellet som också fungerar som nattklubb.
– Det är lite paradoxalt, säger hon.
”Mer företagsledare än präst”
Svenska kyrkan är som sagt i högsta grad närvarande på olika platser i Fagersta. På församlingens webbplats står det också att verksamheten styrs utifrån de behov församlingen ser bland människor de möter – ”från vaggan till graven”. Men hur är det att verka som frikyrka i staden?
Vi åker till Pingstkyrkan. Församlingen bildades 1922 och utanför kyrkan, som invigdes 1935, håller Lars-Ove Karmeborg just på att lasta in saker i sin bil. 84-årige Karmeborg arbetade som pastor i pingstkyrkan 1992–2006 och han är fortfarande en av församlingens närmare 200 medlemmar. Vi får bland annat höra om tonårsverksamheten på fredagar, bön- och lovsångssamlingar, samt utdelning av matkassar till behövande.
Innan vi går in i kyrkan berättar han också om hur det ekumeniska samarbetet mellan kyrkorna i Fagersta ser ut. Han nämner Korskyrkan och Risbrokyrkan. På andra sidan gatan, bakom ett hus och några träd som fortfarande inte har slagit ut, skymtar vi Korskyrkan. Men Lars-Ove Karmeborg berättar att EFK-församlingen nyligen beslutade att lägga ned sin verksamhet och att det därför numera bara finns två frikyrkor i staden.
– Risbrokyrkan, som tillhör Equmeniakyrkan, har ingen egen pastor och vi firar därför gudstjänst ihop ibland. De har samtidigt en second hand-butik.
Hur är det med Svenska kyrkan, har ni något samarbete med dem?
– Nej, de har så mycket egen verksamhet så de hinner inte med oss.
Hur ser du på Henrik Rydberg?
– Han är nog mer företagsledare än präst.
Vill vara till glädje för invånarna
Hur var det då med drivkraften, vad är det som ytterst sett sporrar Henrik Rydberg att ta initiativ till nya satsningar? När han sitter i den för tillfället stängda baren på Stadshotellet frågar jag om det finns någon längtan efter att verksamheterna ska leda till att människor på något sätt får ett gudsmöte eller lär känna Jesus – eller blir frälsta helt enkelt. Henrik Rydberg funderar och svarar sedan nej.
– Folkkyrkor, oavsett om de är ortodoxa, katolska eller lutherska, förenas av att de bygger på barndopet och att man följer sina föräldrar.
Han fortsätter att räkna upp några andra saker som folkkyrkor kan ha gemensamt, däribland kulturarv och tro.
– Det räcker att kyrkan har en lära och i en luthersk folkkyrka är det rättfärdighet av nåd allena som gäller. Det viktiga är att människor stämmer in i kyrkans bekännelse, jag vill inte ge mig in i huvudet på folk för att se vad de egentligen tror. Om de tycker att det vi gör är bra så är det bra.
Han tillägger att det är ett prästerligt önsketänkande att tro att folk tror som prästen säger.
– Vi vill vara en församling som finns till glädje för Fagerstaborna.
Jämför med bilhandlare
Har då alla satsningarna – sammantaget – varit en lyckad strategi för att stoppa medlemstappet efter relationsförändringen vid millennieskiftet? Det var ju trots allt det som Henrik Rydberg ville åstadkomma. Om man enbart ser till medlemssiffrorna är det svårt att tala om någon succé. I dag är mindre än 50 procent av invånarna i Fagersta medlemmar i Svenska kyrkan och andelen fortsätter att minska. Enligt Henrik Rydberg är det dock ett förlegat sätt att se på saken.
– Det bygger på barndopsseden och att man är med i kyrkan tills man dör. Vi måste bygga vår verksamhet på att vi gör så bra saker att folk vill ha en relation med oss.
Han tar bilhandlare som exempel och säger att kyrkan på samma sätt måste bygga en kundrelation.
– Om vi inte hade startat skolor och allt det andra hade vi varit drygt 20 anställda i dag. I stället är vi 130–140 personer. Hur mycket mer kontaktytor till samhället har inte det gett?
---
Fakta: Församlingen Västanfors Västervåla (Svenska kyrkan i Fagersta)
- Utöver den traditionellt kyrkliga verksamheten bedriver församlingen även Lindgården konferens, Lindgårdsskolan/Lindhallen och förskolan Linden.
- I bolagsform drivs också Malingsbo Tolvsbo rehabcenter (i Söderbjärke utanför Fagersta), förskolan Västanvinden i Västerås, Kyrkans begravningsbyrå, Kyrkans juridiska byrå, Fagersta vårdcentral Svenska kyrkan och Fagersta stadshotell.
- Koncernen, som heter Svenska kyrkan i Fagersta AB, har 130–140 anställda.
---