Sju av tio församlingar utsatta för brott

Kyrkornas öppenhet är den största orsaken till att de utsätts för brott. Det visar en omfattande undersökning bland Sveriges religiösa samfund som bland annat slår fast att drygt sju av tio församlingar har utsatts för brott det senaste året.

Den paradoxala öppenheten. Så beskriver Sara Fransson och Linnea Lundgren, forskarna bakom studien, kyrkornas situation.

– Samtidigt som öppenheten skapar den största sårbarheten för brott så är ju öppenheten också kyrkornas största styrka.

En kyrka som ofta får hantera hotfulla situationer är S:ta Clara kyrka i centrala Stockholm. Förra våren skrev Dagen om två allvarliga incidenter inom loppet av ett par veckor. Det handlade dels om en man som agerat hotfullt i samband med en gudstjänst och dels om en man som blivit våldsam vid kyrkans natthärbärge.

Carolina Ayoub, kommunikatör och administrativt ansvarig i kyrkan, berättar att den här typen av händelser dessvärre inte är ovanliga.

– Att kyrkan är öppen och att vi bedriver mycket av vår diakonala verksamhet i kyrksalen innebär risker. En del hjälpsökande kan bli aggressiva, ofta lider de kanske av psykisk ohälsa eller har gått igenom en kris. Det är också ett riskmoment när vi ska stänga kyrkan och behöver be människor lämna den.

Egendomsbrott och våldsbrott

Sara Fransson tar emot oss i Kyrkans hus i Uppsala för att prata om den nya studien som ger en unik inblick i utsattheten för Sveriges församlingar. När forskarna har undersökt vilka brott församlingarna utsätts för har de delat in dem i två kategorier, egendomsbrott och våldsbrott. För kyrkorna är det tydligt att många av brotten, i båda kategorierna, har en koppling till öppenheten.

Egendomsbrotten har en koppling till de öppna och tillgängliga lokalerna – inte minst i Svenska kyrkans och Katolska kyrkans församlingar, som ofta innehåller stöldbegärligt gods. Medan många våldsbrott sker i de öppna, diakonala verksamheterna. Sex av tio församlingar inom Svenska kyrkan har någon gång under året utsatts för våldsbrott, framför har det handlat om hot om våld.

En företrädare för en församling i Svenska kyrkan skriver så här i rapporten:

”De flesta incidenter är kopplade till människor som söker sig till kyrkan utifrån psykisk ohälsa. Därför arbetar vi med att ge medarbetare ökad kunskap kring lågaffektivt bemötande samt ta fram handlingsplaner kopplat till extra utsatta situationer till exempel ensamarbete.”

– Det här är en viktig framtidsfråga för kyrkorna, tänker jag. Hur gör man för att inte kompromissa med sin grundidentitet, att vara en öppen kyrka, samtidigt som man förhåller sig till förändrade säkerhetslägen och en ökad oro, säger Sara Fransson.

Rapport del i regeringsuppdrag

Det är på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund som de båda forskarna har kartlagt hur utsatta och sårbara svenska församlingar är för brott och andra hot. Utöver kyrkor ingår synagogor, moskéer och tempel i studien. Rapporten är en del i ett regeringsuppdrag att ”genomföra insatser för att stärka trossamfundens säkerhet”.

Föga förvånande visar studiens resultat att det är de judiska och muslimska församlingarna som är mest utsatta för brott. Alla fyra judiska församlingar i Sverige har utsatts för fler än sex våldsbrott vardera under året och ungefär var femte muslimsk församling har upplevt våldsbrott i samma omfattning.

– Även om detta kanske inte är förvånande, är det djupt bekymmersamt att det för många människor inte är en självklarhet att känna sig trygg när man besöker sin församling. Detta utgör inte enbart ett hot mot religionsfriheten, utan även mot ett demokratiskt och öppet samhälle, säger Linnea Lundgren.

Antireligiösa och rasistiska motiv

Det som också skiljer dessa både trossamfund från de övriga är att de ofta upplever att det är antireligiösa och rasistiska motiv bakom brotten.

En judisk företrädare uttrycker det så här:

”Vad gäller avsiktliga hot och hat så är det 100 % baserat på att vi tillhör det judiska samfundet. Det är ju inget annat som ligger bakom det.”

En muslimsk företrädare pekar på den dubbla utsattheten som etnicitet och religion utgör, något som både muslimer och judar – men även ortodoxt kristna – upplever.

”Hos oss kan majoriteten av brotten relateras till att man är muslim och också att man har utländsk bakgrund. Vi har fått brev om att vi också är invandrare som kommer förstöra deras land.”

Stor oro bland muslimer och judar

I studien framkommer det att det finns en stor oro bland muslimer och judar i Sverige, och en utbredd känsla av otrygghet. Företrädare från båda samfunden lyfter fram att det finns de som upplever att man inte kan bo kvar i Sverige på grund av den rådande situationen.

Sara Fransson berättar att det finns en förståelse bland de övriga samfunden för att det är de muslimska och judiska församlingarna som är mest utsatta.

– Det tycker jag har varit det finaste när vi jobbat med det här, att man lyfter fram varandras utsatta situation. Det är inte alls som man kanske kunde förvänta sig, att man tävlar om vem det är mest synd om, utan det finns ett väldigt stort samförstånd i utsattheten för just judar och muslimer.

Frikyrkoras stora utmaning: Diakonin

Totalt har 1 184 församlingar deltagit i studien och av dessa är 627 frikyrkor. När Sara Fransson ska lyfta fram deras specifika utsatthet och utmaningar, vill hon börja med att peka på skillnaderna mellan stad och landsbygd. Riskerna för att drabbas av brott är betydligt större för en stadsförsamling än en landsbygdsförsamling. Det andra som hon ser som en särskild utmaning för frikyrkorna är hur man ska hantera den diakonala verksamheten på ett säkert sätt.

– Man träffar människor som inte mår bra i en väldigt utsatt situation. Hur hanterar man då ensamarbete? Vad händer när man öppnar och stänger kyrkorna?

Den sista utmaningen och riskfaktorn för frikyrkorna som Sara Fransson lyfter fram är uthyrningen till andra samfund, men även andra typer av samverkan mellan trossamfund.

– Frikyrkosamfunden inhyser ganska många av de religiösa minoriteterna i sina församlingslokaler, vilket i sig skapar en hotsituation. Man påtalade samtidigt i fokusgrupperna och enkätsvaren att det inte är något man vill kompromissa med, precis som att trossamfunden generellt betonar betydelsen av det interreligiösa arbetet.

Digital och ekonomisk brottslighet

En annan typ av brott som flera frikyrkoförsamlingar, men även många av de andra svarande församlingarna, utsatts för är digital och ekonomisk brottslighet.

En frikyrklig företrädare ger ett exempel:

”Vi har haft flera tillfällen då falsk e-post skapas för att lura människor att ge pengar. Mitt namn eller min position används då i e-mejladressen i någon form av omskrivning som liknar min vanliga e-mejladress.”

Tror du att religiösa samfund är särskilt utsatta för den här typen av brott?

– Vi har ju exempel på hur förtroendet för en pastor har använts för att lura människor på pengar, vilket ju visar på en förståelse hos bedragarna för hur trossamfund fungerar. Och cyberangreppet mot Svenska kyrkan visade ju om något hur sårbara trossamfund är oavsett hur stora it-system man har.

Generellt visar undersökningen att nätet utgör en stor risk för att utsättas för brott. Var fjärde församling med sociala mediekonton har avstått från att publicera inlägg av säkerhetsskäl.

– Det finns mycket forskning kring sociala mediers relation till civilsamhället som visar att det finns tre faktorer som ökar intensiteten av hot och hat: religion, etnicitet och hbtq-frågor och allt det syns ju också i den här undersökningen.

Många saknar förebyggande arbete

Studien visar också att nästan hälften av alla församlingar saknar ett förebyggande arbete mot hot, hat och trakasserier. Bland frikyrkorna är den siffran 64 procent.

– Det här är ju väldigt kopplat till resurser, för att kunna göra ett bra säkerhetsarbete krävs det resurser. Och eftersom det här är ett samhällshot, som hotar religionsfriheten, behövs ett säkerhetsarbete som behöver statligt stöd, säger Sara Fransson.

Tillbaka till S:t Clara kyrka, som tillhör dem som har prioriterat säkerhetsarbetet. Kyrkan har god kontakt med poliser och ordningsvakter och dessutom direktlarm till Securitas. Dessutom har man flera säkerhetsrutiner för att hantera svåra situationer på bästa sätt.

– Dels ser vi till att undvika ensamarbete så att man åtminstone är två på plats om en hotfull situation uppstår. Sedan för vi hela tiden samtal i personalgruppen och följer upp incidenter som inträffar, säger Carolina Ayoub.

Personal och volontärer ser också till att i så stor utsträckning som möjligt hälsa på människor som kommer in i kyrkan. Genom den enkla rutinen går det att få en uppfattning om människors mående och motiv till att vara där, menar Carolina Ayoub.

– När terrorhotnivån höjdes för några år sedan uppmanade myndigheterna oss att se efter avvikande beteende. Det kan ju vara svårt att avgöra om någon lider av psykisk ohälsa eller sjukdom, men med tiden har vi jobbat upp en ganska god urskiljningsförmåga och magkänsla. Många av de som kommer känner vi ju också igen.

En annan åtgärd som EFS-föreningen har vidtagit är att låta alla i personalen gå en utbildning om hot och våld genom en extern aktör.

– Där får vi kunskap om hur vi ska bemöta människor i hotfulla situationer. Den kunskap vi får där kan vi sedan också dela vidare till våra volontärer.

Hoppas rapporten ger kunskap

Båda forskarna hoppas att deras rapport ska hjälpa trossamfunden att göra en analys av vilka specifika säkerhetsrisker de står inför och hur de på bästa sätt kan möta dem.

– Vi hoppas att man kan använda det här som en utgångspunkt där man står. Vad står vi i? Var är våra största risker? En risk för judiska och muslimska församlingar är inte samma som för en frikyrkoförsamlingen i storstaden till exempel.

---

Fakta: Utdrag från rapporten

• Två tredjedelar av församlingarna i Sverige har rapporterat att de utsatts för egendomsbrott det senaste året. Ekonomisk brottslighet, elektroniska angrepp och inbrott är de vanligaste typerna av brott i denna kategori.
• Inbrott är mer förekommande i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan, vilket delvis kan förklaras av deras öppna karaktär gentemot allmänheten, och förekomsten av värdefulla föremål i kyrkobyggnaderna. Klotter i sin tur riktas mer vanligen mot de judiska församlingarna, men även de muslimska och ortodoxa församlingarna utsätts mer återkommande för detta.
• De buddistiska sammanslutningarna och frikyrkliga församlingarna i undersökningen uppvisar en lägre utsatthet för egendomsbrott än andra samfund.
• Våldsbrott är brott som är riktade mot företrädare eller medlemmar i församlingen snarare än mot lokalerna. Sådana brott har drabbat drygt fyra av tio församlingar under det senaste året.
• Den mest förekommande formen av våldsbrott är hot och hat i digitala miljöer, såsom på sociala medier. Hot om våld är vanligast bland framför allt de judiska och muslimska församlingarna i undersökningen, men också inom Svenska kyrkan och de ortodoxa församlingarna.
• Församlingars sårbarhet kan delas in i två huvudtyper. Den första typen gäller församlingar med stor öppenhet och omfattande verksamhet, särskilt inom Svenska kyrkan och frikyrkorna. Dessa församlingar är ofta mer utsatta på grund av sina öppna lokaler med många människor i rörelse och sitt arbete med socialt utsatta grupper. Den andra typen av sårbarhet är kopplad till religiös och etnisk tillhörighet. Judiska, muslimska och delvis ortodoxa församlingar är särskilt utsatta för systematiska och återkommande våldsbrott.
• Det finns ett betydande mörkertal när det gäller polisanmälningar. Fyra av tio brottsutsatta församlingar har anmält minst ett brott under det senaste året, vilket samtidigt innebär att sex av tio församlingar inte har polisanmält ett enda av de brott de utsatts för. Orsakerna till att avstå från att anmäla är primärt att det upplevs som meningslöst eller att det varit en bagatell, men även att församlingarna själva hanterat situationen.
• Undersökningen gjordes mellan våren 2023 och våren 2024.

---