Jesus trendar och allt fler unga söker sig till Svenska kyrkan. Varför?
Ett svar som ges i ungdomsgruppen som samlas på onsdagskvällar i Markuskyrkan i Stockholm är att det inte längre anses pinsamt att vara kristen, utan det är snarare på väg att bli norm. Andra svar som ges är att kyrkan har följt med i tiden, man står för inkludering och accepterar hur ungdomarna tycker och tänker.
– Hej, hej!
Fyra glada konfirmander är ivriga att lämna över agendan för kvällsmässan när jag kliver in genom dörren. En kall vindpust sveper in i kyrkorummet så fort dörren öppnas, då det råder sträng vinterkyla utomhus, och det blir en och annan kylig vindpust här i Markuskyrkan i södra Stockholm då folk droppar in.
Det är full fart den här kvällen. Kören ska öva, en fördjupningskurs i Bibeln ska hållas för vuxna, det serveras middag och dessutom ska ungdomsgruppen samlas. Men allt börjar med onsdagens gemensamma veckomässa.
Omkring femtio personer har slagit sig ned i kyrkbänkarna och det som är slående är att majoriteten av gudstjänstbesökarna är unga vuxna. De är också med på noterna, knäböjer framför altaret vid nattvarden, tänder ljus, gör korstecknet och sjunger glatt med i psalmerna. Allt i traditionell svenskkyrklig stil, utan att gudstjänsten på något sätt tillrättalagts för att passa den yngre generationen.
Vad händer?
Möter dem här
Det kommer nu flera rapporter om hur unga lockas av Svenska kyrkan. Jesus trendar och konfirmation har blivit hippt.
– Det märks att det är ett stort intresse, vilket går att jämföra med hur det varit de senaste åren med konfirmandgrupperna. Det finns en längtan att lära sig hur det är att vara kristen, säger Paulina Mark, präst i Skarpnäcks församling.
Hon har precis hållit en predikan om att det viktiga i livet inte är att söka jordisk bekräftelse, utan i slutänden är det Guds nåd som övertrumfar allt. Och ja, hon märker av en ökad nyfikenhet bland unga på kristen tro.
– Redan innan de går in i konfirmationen möter man dem här, ungdomar som börjar hitta vägar in, säger hon.
Medan två konfirmander släcker ljusen på väggarna med meterlånga ljussläckare förklarar prästen vidare att det numera är vanligt att de unga fortsätter att komma till kyrkan även efter sin konfirmation, de kommer till ungdomsgruppens samlingar, går vidare in i ledarutbildningar och ja, de kommer även på gudstjänster.
Samtidigt är det en spretig och nästan motsägelsefull bild som målas upp från kyrkans sida. Visst, Jesus trendar bland unga och konfirmationen lockar allt fler, inträdena ökar och utträdena minskar. Samtidigt ser den långsiktiga prognosen mörk ut, med ett stort medlemstapp runt hörnet.
Hur får man ihop det?
– Jag tänker att vi går emot en framtid med färre medlemmar, men med mer engagerade medlemmar, svarar Paulina Mark.
Mässa, mat och häng
Efter veckomässan och den efterföljande middagen som serveras i Markuskyrkan är det dags för UG. Förkortningen står för ungdomsgruppen, och i dag är det ett tjugotal ungdomar som är på plats, lite färre än vanligt är det flera som intygar. De som kommer hit har redan konfirmerats och är i de övre tonåren och uppåt.
Vad gör ni här, i kyrkan på en onsdagskväll?
– Vi är här för att umgås med kompisar som man träffat i kyrkan, det är som ett häng mitt i veckan, säger Hedvig Tottie.
– Jag är här för att det är en väldigt bra gemenskap, med ungdomar i alla åldrar, fyller Josefin Norrby på med.
Ett skönt häng alltså?
– Ja, och för att det är en fortsättning på konfaupplevelsen, man kan fortsätta på den känslan, säger Hedvig Tottie.
– Så det har blivit något av en rutin på onsdagar, det är mässa, mat och häng.
Josefin Norrby tar över resonemanget och säger först skämtsamt att gudstjänster, det var något som de ”pinats” till under konfatiden, då de fick lära sig hur man skulle bete sig.
– Men nu har jag fått lära mig att tycka om det också, säger hon.
– Att uppskatta sången, innebörden i att be och att ta emot välsignelsen, det börjar komma till nytta på något sätt, allt det man lärt sig under konfirmationen.
– Att stilla sig, alla verkar tycka om det, lägger Einar Forss till.
Inte pinsamt
Vi har slagit oss ned i en soffgrupp inne i Markuskyrkans lokaler där fem av ungdomarna plockats ut för att svara på Dagens frågor. Stämningen är glad, inramningen nästan lite fritidsgård, där man efter avslutad gudstjänst och middag samlas för att hänge sig åt rundpingis, kortspel eller bara att hänga med varandra.
Det sägs att Jesus trendar bland unga, är det något ni märker?
– Jag märker av det, flera unga söker sig till kyrkan. Det hänger så klart ihop med Jesus. Sedan vet jag inte vad det beror på, men man kan se det i antal, att det ökar, säger Nenne Jogestrand.
– Det kanske inte är Jesus som trendar, utan när det händer så mycket i världen är kyrkan en tröst, en plats att vara trygg på, fyller Hedvig Tottie på med.
Även Josefin Norrby håller med och säger att hon märkt att det blivit mycket mer accepterat att prata om Jesus, religion och kyrkan i största allmänhet, vilket också gör att det känns mer okej att gå hit.
För tidigare generationer kunde det vara pinsamt att benämna sig som kristen, är det inte så längre för unga?
– Jag är inte så gammal, såinte längre anses pinsamt att vara kristen, utan det är snarare på väg att bli norm, svarar Joel Wahira med ett skratt.
– Men nej, jag skäms inte för att jag går till kyrkan.
Nenne Jogestrand lägger till att det här nog hänger ihop med vilket umgänge man har, att här i Skarpnäck och Björkhagen har församlingen jobbat aktivt med ungdomsarbetet, man är närvarande i skolorna och i ungdomarnas vardag, vilket gör att pinsamhetsfaktorn inte finns.
– Så det sätts snarare en trend, när man går i sjuan går man till kyrkan på ett normkritiskt pass, man spanar in lokalerna och sedan i åttan blir det självklart att börja på konfa. I alla fall de som känner att de tillhör kristendomen.
Omtalat begrepp
Mitt i samtalet lyfter sedan Einar Forss ett resonemang som sticker ut. Han börjar förklara att kyrkan också har ändrat sig och börjat förstå ungdomar som målgrupp.
– Den är mer för oss nu, säger han.
– Den måste vara mer woke, alltså mer liberal eller ungdomsfokuserad. Kyrkan måste göra saker för oss, den kan inte längre skrämma med något, utan måste locka med något. För vi har annars så mycket annat vi kan välja att göra.
Ordet woke dyker alltså upp i samtalet om varför unga dras till Svenska kyrkan. Det är ett omtalat värdeord: vissa tolkar det som något positivt, ett begrepp som står för mångfald och inkludering. Andra ser det som ett skällsord, ett ord som signalerar överdriven politisk korrekthet. Ju längre ut på den politiska högerkanten du kommer, desto vanligare är det att rasa över allt som är woke.
Men här, på UG i Markuskyrkan, är det ingen av ungdomarna som reagerar på att det omnämns som en positiv kraft. De som uttalar sig är snarare helt med på noterna om att kyrkan står för tolerans, mångfald och normkritik.
– Oavsett vem man är så är man alltid accepterad i kyrkan. Så är det inte i alla sammanhang, säger Josefin Norrby.
Hennes kompis Hedvig Tottie fyller på med att om kyrkan hade stått för konservativa värderingar, då hade den nog inte gått hem hos unga. I alla fall inte här.
– Då hade den blivit cancellad. Jag tycker att Svenska kyrkan varit bra på att röra sig med tiden, i alla fall här, i Skarpnäcks församling, att vi går i Pridetåget och så.
Einar Forss vill också poängtera att vi befinner oss i en av de mest liberala församlingarna i Svenska kyrkan och att det säkert finns andra platser där det ser annorlunda ut, där kanske unga lockas till kyrkan av helt andra anledningar.
Knivigt med pandemin
Ja, hur representativa är ungdomarna i Skarpnäcks församling? Clara Olsson är förbundsordförande för Svenska kyrkans unga och arbetar med ett mer övergripande perspektiv.
Vad säger du, söker sig fler unga till Svenska kyrkan i dag än tidigare?
– Det där är en knivig fråga, svarar hon.
Inte minst är det svårt att slå fast den positiva trenden på grund av att pandemin satte den traditionella statistiken ur spel. Så frågan är vad som är en återväxt efter det förlorade pandemiåret, då många grupper av ungdomar inte kunde komma till kyrkan, och vad som faktiskt är en ökning.
– Jag är försiktigt positiv, säger i alla fall Clara Olsson.
– För det finns positiva trender, det finns också en stor nyfikenhet. Vi ser att det kommit nya lokalföreningar och att det vuxit fram verksamheter på nya ställen i Sverige, något som inte går att förklara med tappet under pandemin. I vissa regioner blommar det otroligt mycket där det tidigare varit lågt intresse.
Vad tror du att det beror på?
– Dels tror jag att det beror på att det finns en helt annan acceptens än tidigare. Backa tillbaka några år när jag själv gick på gymnasiet så var det nästan lite kontroversiellt att ha en tro. Men det verkar ha vänt, nu finns det snarare en nyfikenhet och öppenhet för de existentiella frågorna. Det gör nog att många också tar steget och söker sig till kyrkan.
Sedan, lägger Clara Olsson till, lever vi en knepig tid där många känner en viss hopplöshet.
– Då är det inte så konstigt att man söker tro, hopp, mening och djup. Det är också vad kyrkan är bra på.
Hon lägger också till att de unga som söker sig till kyrkan i dag gör det för att de vill ha det kristna perspektivet, inte bara för att ha vilken fritidsaktivitet som helst. De har även testat det här i olika målgrupper inom Svenska kyrkan och fått svaret att just den yngre generationen efterfrågar det som gör kyrkan unik.
– Det är det kristna som man efterfrågar.
Vad säger du om de ungas resonemang i Markuskyrkan, att woke är något som lockar unga till kyrkan?
– Det beror nog på vad man lägger in i begreppet, svarar Clara Olsson.
Ofta sätts det in i en skala mellan liberalt och konservativt, vilket hon tycker kan vara lite problematiskt. Men om begreppet i stället laddas med inkludering och öppenhet så tror hon att det är ett relevant perspektiv. Men för alla är det inte den typen av idéer som attraherar.
– Det lockar nog en viss målgrupp, absolut, säger Clara Olsson.
Även för konservativa unga
Men samtidigt finns det en konservativ våg bland unga i Sverige, och även de söker sig till kyrkan.
– Det är för att Svenska kyrkan är väldigt bred, mycket beror på var i landet man söker sig till kyrkan, det ser olika ut på olika ställen, både när det gäller gudstjänstuttryck och politiska skalor.
– Det är inte så att bara en viss typ av ungdomar med en viss typ av sökande kommer till kyrkan, utan det finns en bredd.
Clara Olsson tycker snarast att man inom kyrkan kan möta en hel del kulturkrockar när man rör sig mellan olika församlingar. Hon har själv erfarenhet att det kan skilja sig kraftigt åt på en och samma ort. Men, vill hon betona, den politiska uppfattningen är i regel underordnad för unga som söker sig till kyrkan.
– Jag tror att man söker sig till kyrkan för att hitta mening, tro och liv, inte för att kyrkan är progressiv eller konservativ. Det är mer ”jag stannar kvar-faktorn” i så fall. Det är den bilden jag får när jag pratar med ungdomar.
Märks i medierna
Just nu skrivs det en hel del i svenska medier om den yngre generationens nyfikenhet på kristen tro, något som också märks av hos Svenska kyrkans presstjänst.
– Vi märker att det finns ett intresse hos redaktioner för ökade inträdessiffror, det efterfrågas på både nationell, regional och inte minst lokal nivå. Särskilt efterfrågas siffror över inträden bland unga, säger pressekreteraren Martin Larsson.
– Detta är inget vi brukat ta fram särskilt tidigare, men kommer att göra när vi presenterar den slutliga statistiken för 2024 i slutet av mars.
Inte minst finns det en nyfikenhet när det gäller förra årets medlemssiffror eftersom december månad blev historisk, det var nämligen månaden som Svenska kyrkan för första gången på hela 2000-talet noterade fler inträden än utträden, enligt den preliminära statistiken. Samma positiva statistik finns för januari. En möjlig förklaring till detta handlar om den yngre generationen och det är därför så många medier nu är på jakt efter den korrekta åldersstatistiken.
Martin Larsson berättar att det som också har bidragit till mediernas intresse är resultatet från Ungdomsbarometern, där religion trendar bland unga och Jesus pekats ut som 2025 års influencer. Flera andra undersökningar pekar i samma riktning, exempelvis att Svenska kyrkan enligt den nyligen publicerade Förtroendebarometern har rekordstort förtroende.
– Vi märker just nu också ett tydligt ökat intresse för ärkebiskopens medverkan i intervjuer och andra sammanhang, säger Martin Larsson.
Statistiken pekar nedåt
Parallellt med dessa berättelser kom nyligen kyrkans egen analys- och statistikavdelningen med aningen beska droppar. För Svenska kyrkan läcker fortfarande medlemmar. Trots att fler gick in än ut i slutet av förra året så är dödstalen bland medlemmar högre än doptalen, vilket gör att medlemsstatistiken sakta dalar nedåt.
Enligt en nyligen framtagen framtidsprognos kommer Svenska kyrkan att tappa 1,6 miljoner medlemmar fram till år 2051, hundra år efter att vi fick religionsfrihet i Sverige och möjligheten att som svensk lämna kyrkan.
Läs det igen, 1,6 miljoner.
Det är väldigt många medlemmar. Om allt rullar på så som det gjort den senaste tiden, med dop, dödsfall, in- och utträden, så är det där vi kommer att landa förutspår kyrkans egna statistiker. Då är det en kyrka med 3,9 miljoner medlemmar, cirka 34 procent av befolkningen. Fortfarande den största organisationen i det svenska civilsamhället, men långtifrån de 100 procent som Svenska kyrkan i stort sett hade en gång i tiden.
Så om den yngre generationens nyfikenhet på Jesus, tro och kyrka ska kunna vända på statistiken krävs ett rejält trendbrott, något som kyrkans egna statistiker ännu inte kunnat mäta, trots den rådande Jesus-trenden bland unga.
Långsiktigt arbete
Tillbaka på UG i Markuskyrkan, en verksamhet som för kvällen leds av trion Emelie Sagrelius, Sofia Söderborg och Lova Elgh.
Är det enkelt att locka unga till kyrkan i dag?
– Både ja och nej, svarar Emelie Sagrelius.
– Vi har haft ett långsiktigt arbete där vi varit aktiva i området. Det är så vi har fått hit många. Vi har varit på plats i skolan, vi har varit en aktiv röst i debatten och har involverat oss själva i samhällsfrågorna.
Så det ligger ett hårt arbete bakom, samtidigt som de som ledare märker av att det också finns en ökad vilja att komma hit till kyrkan.
– Sedan konkurrerar vi med flera verksamheter, med fotboll, gymnastik och annat, men vi ser till att det också finns tid för dem som också vill hänga i kyrkan, säger Sofia Söderborg.
Efter att skämtsamt ha lyft fram kyrkans varma choklad som ytterligare ett argument att söka sig hit, säger Emelie Sagrelius att det också är viktigt att kyrkans verksamhet skiljer sig från de kommunala fritidsgårdarna.
– Här är vi kontinuerligt samma personer, de här kvällarna blir väldigt familjära och det blir ett annat typ av häng, säger hon.
I kyrkan lyfter man också in seriösa samtal om livets mening och vissa av kvällarna har man också en andakt tillsammans med ungdomarna.
Svenska kyrkan tappar samtidigt medlemmar, går den negativa trenden att vända?
– Absolut, det kan gå om kyrkan lägger manken till och visar vad vi har att erbjuda, och då menar jag inte fin kyrklig arkitektur, utan att vi visar att vi finns här för människor i vardagen, säger Emelie Sagrelius.
