De har grundat två församlingar i Thailand och en i Kambodja. Nu, efter 17 år, återvänder ett av Sveriges namnkunnigaste missionärspar till hemlandet.
– Vi trodde nog att vi skulle vara här tills vi blev riktigt gamla. Men det är lite som att vara inom militären. Nu säger generalen: ”Ryck upp och gå”! Och då får man göra det, säger Paulina Brolin, som under ett halvår 1998 satt kidnappad i Tjetjenien tillsammans med maken Daniel.
BANGKOK, THAILAND. Scenen är upplyst, lokalen fullsatt. Två missionärer böjer knä för att ta emot välsignelse och sändning – tillbaka till Sverige.
Bilden är från juni 2024 och paret på scenen är Daniel och Paulina Brolin. Efter 17 år i Thailand står de i begrepp att lämna landet och lämna över ansvaret för de tre församlingar som de grundat i Thailand och Kambodja.
Sändningen tillbaka till Sverige är ett första steg mot att lämna över arbetet i Life Church, som kyrkan heter, till lokala ledarteam.
Beslutet fattade de för ett år sedan, efter ett försök under två år att etablera ett församlingsarbete i Pattaya söder om Bangkok, känt för sina barer och sexindustri.
Men åren gav inte det genombrott som de hade drömt om.
– Då kom vi till den punkten att vi sa att teamet i Bangkok är redo att ta vidare arbetet i Pattaya själva, säger Daniel Brolin.
– Vi började drömma om Sverige på nytt. Vi brottades med det säkert ett halvår: Är det här vår personliga önskan eller är det Gud? Sedan fick vi ett bibelord om att återvända till moderlandet och upplevde att vi fick frid över det.
Alla deras barn hade vid det laget flyttat tillbaka till Sverige för att läsa vidare.
Jetlaggade efter resan
Dagen träffar paret i slutet av januari 2025. De två är jetlaggade efter flygresan från ett vinterkallt Sverige till ett Bangkok insvept i värme och smog, och ska om några timmar ta en taxi till den etta med kokvrå som de hyr.
Men just nu sitter vi vid samma långa matbord som familjen och deras vänner under så många år samlades kring i sitt hem. Liksom en del andra möbler har bordet fått flytta in i de nyrenoverade lokaler som Life Church hyr i Bangkok-förorten Bangna.
– Det här bordet har varit med på våra kvällssamlingar hemma i radhuset, säger Daniel, medan Paulina stryker med handen över träet.
– Du köpte det på Gubinvägen, i dikesrenen av någon bonde, säger hon.
Besöket i Thailand ska ägnas åt praktiska bestyr kring överlämningen, som att skriva nya församlingsstadgar och förankra kyrkan i paraplyorganisationen Evangelical Fellowship of Thailand, som i sin tur ingår i Världsevangeliska förbundet.
Sedan börjar ett nytt liv i Sverige.
Känslorna är dubbla.
– Vi har en jättefin familj i Sverige som vi älskar och står jättenära, säger Paulina.
– Men när vi kom hit hade vi ingen. Så du kan tänka dig hur viktiga människorna här är för oss. De är vår familj.
Reste på vinst och förlust
Vem tar sina fyra små barn – varav det yngsta drygt halvåret gammalt – och flyger till ett främmande land, utan kontakter, utan fast bostad? Ja, egentligen utan annat än tanken på att frälsa människor efter att ha fått ett gudomligt tilltal.
Men Daniel och Paulina Brolin, som båda fyller 50 i år, är inte vilka som helst.
Längtan ut i världen fanns tidigt hos dem båda. Daniel var missionärsbarn och bodde stora delar av sin barndom i Bangladesh. Paulina växte upp i Västerås men greps som barn av drömmen om mission.
De möttes i Pingst Västerås och fattade snart tycke för varandra – båda var hängivna Jesus och uppfyllda av tanken på att sprida Guds ord i världen.
De gifte sig samma år som de båda fyllde 21 år och reste till Kaukasien ett par år senare. Där förberedde de sig som bäst för ett liv som missionärer – läste ryska och gick på UMU:s bibelskola i Dagestan – när de kidnappades den 8 januari 1998.
Under ett knappt halvår satt de inspärrade i ett trångt källarrum, med en hink som toalett och utan all kontakt med omvärlden. Samtidigt var nyheterna om deras belägenhet förstasides-nyhet i Sverige.
Daniel misshandlades regelbundet. Men de var tillsammans, och de var båda djupt troende. De hade en bibel som de läste ur mellan de frekventa strömavbrotten och de skapade dagliga rutiner. Allt det blev deras räddning, har paret berättat.
Tiden skildras i boken ”165 dagar”, som utgavs av Libris 2002. De lät sig också intervjuas om sina upplevelser 2023, när det gått 25 år sedan kidnappningen. Arbetet i Thailand stod inte i fokus, men berördes helt kort i slutet av ett reportage i Frikyrkopodden i Dagen.
– När vi är i Thailand så är vi inte ”det kidnappade paret”, sa Paulina.
– Det som sker i dag är för oss ett viktigare kapitel, bekräftade Daniel.
Bildade familj
När det unga paret frigivits sommaren 1998 och återvänt till Västerås bildar de familj. De engagerar sig i pingstkyrkans ungdomsarbete och är med om att grunda en ny församling, Lifecenter, i Västerås.
Under tiden föds en ny längtan till mission i Asien, och efter att nå ut med det evangelium som berett dem själva sådan välsignelse och hopp.
Bara en månad efter att deras fjärde barn fötts får Daniel två ord till sig: Krung Thep och Siam Reap.
– Jag är ju pingstvän och tänker först att det här väl är något tungotal, säger han till Dagen under samtalet i Bangkok.
När han söker på internet ser han att Krung Thep är den förkortade versionen av Bangkoks namn på thailändska. Siam Reap är namnet på en stad i västra Kambodja.
– Vi hade bara tänkt på Bangkok som en turiststad. Men vi började läsa på och insåg hur väldigt få kristna det finns bland Thailands majoritetsbefolkning.
”Ni är tokiga!”
Ett drygt halvår senare, på sensommaren 2007, packar paret och flyger till Bangkok.
– Det var ju många som var chockade, för vi hade ett välordnat liv och vår yngste son var åtta månader. Så det var ju många i vår närhet som sa: ”Ni är tokiga!” berättar Paulina, men tillägger att motståndet snarare stärkte hennes beslutsamhet.
Men ankomsten till Bangkok efter en nattlig långflygning med fyra små barn bjuder inte på några jubelscener. I en podd med pingstpastorn Simon Holst i höstas beskrev Daniel hur de blev bestulna på en mobil, och att barnen grät i kön till passkontrollen.
– Vi kände oss ganska missmodiga, visste ingenting egentligen, hade ingen som tog emot oss. Vi landade och litade på Gud, sa han.
Paulina får ”lite stresshjärta” när de reser. Hon håller sig fast i en mening som blir familjens måtto: ”Era barn ska bli berikade och inte berövade”, och i bibelordet från Jesaja 54:13: ”Alla dina barn ska bli herrens lärjungar och dina barns frid ska vara stor”.
På universitetet
Något av det första paret gör efter att ha hyrt en lägenhet i Bangkok är att börja lära sig thailändska – ett språk som de i dag behärskar till husbehov.
Samtidigt ger de sig ut på universitetsområdet som ligger nära deras bostad för att knyta kontakter. Ofta hade de barnen med sig och Paulina lägger märke till att människor dras till dem när familjen utstrålar lugn och harmoni.
I början går det trögt.
– Vi vittnade för människor men såg inte något resultat förrän efter att vi fastat en vecka, berättar Daniel.
– Då hade vi vårt första dop, med fem personer. Sedan såg vi hur deras släktingar och vänner började öppna sig.
Då och då får paret besök från Västerås och draghjälp i evangelisation och lovsång.
– Efter ett år hade vi bara en handfull med troende i Bangkok, men vi jobbade med dem och predikade genom tolk.
Vi tror inte att en församling är en riktig församling om den inte bedriver mission.
— Daniel Brolin
Inneboende vänner
Familjen flyttar till ett radhus i förorten Bangna 2008. Där ligger barnens amerikanska skola och där bor också flera av de ungdomar som blivit en del av deras gryende kristna gemenskap.
De bjuder ofta in till samtal runt matbordet och har periodvis nykristna thailändska vänner som inneboende. En av dem är en ung man som paret träffade alldeles i början av sin tid i Thailand, utanför en frisersalong.
Mannen är buddhist, men öppen och nyfiken, och knyter snabbt an till Daniel och Paulina.
I dag är det han och hans fru, som han träffade i kyrkan, som har tagit över ledarskapet i Bangkok efter det svenska paret.
Grundar kyrkan
År 2011 har ett 50-tal unga thailändska studenter kommit till tro genom svenskarnas missionsarbete och deltar i bibelstudier och i söndagsgudstjänster.
Men paret har inte glömt det andra namn som Daniel fick till sig i Sverige: Siam Reap.
– Vi började samla in medel till mission i Kambodja redan på vår invigningsgudstjänst här i Bangkok 2011. För vi tror inte att en församling är en riktig församling utan att bedriva mission, säger Daniel till Dagen.
Paret gör sin första resa till Siam Reap, som ligger tio timmar bort med bil, i samband med att de firar Daniels trettiosjätte födelsedag.
Efter att ha checkat in på hotellet beger de sig direkt till ett gymnasium i närheten, där ungdomarna spelar volleyboll på gården. Där får de kontakt med en kille som inte vet något om kristen tro.
Tack vare hans och hans vänners nyfikenhet på Bibeln börjar paret att resa till Siam Reap en gång i månaden för att undervisa.
Under ett år bosätter sig familjen i staden. Där inleder de ett missionsarbete, först bland gatubarn och senare vid en missbruksklinik och ett fängelse.
– Den pastor som nu tar över vårt arbete här i Bangkok bodde i Kambodja under en period och fick då döpa fler än 400 personer. I dag finns där en församling som leds helt av lokala krafter, säger Daniel.
Församling i centrala Bangkok
År 2013 börjar paret att fira gudstjänst också i centrala Bangkok, på initiativ av en grupp ungdomar. I dag är den delen av kyrkan lika stor som den i Bangna.
I båda församlingarna finns ett tjugotal hemgrupper. Dessutom ses alla som vill efter gudstjänsten och äter lunch tillsammans.
De här måltiderna är minst lika viktiga som att ses i kyrkan, säger Paulina, och är både en väg in i gemenskapen och ett sätt för de nykristna att ge varandra stöd.
Så hur har det varit att missionera i Thailand, där normen att tillhöra buddhismen är stark i familjerna?
Några av dem som konverterat till kristendom i Life Church har blivit hotade eller utfrysta av sina anhöriga.
Men undantag finns och i synnerhet helanden har gjort att hela familjer kommit till tro.
– Några medlemmar i våra församlingar har fått döpa sina egna föräldrar i dopgraven här och det är ju helt fantastiskt, säger Daniel.
Konkreta bönesvar
För många har resan till kristendomen börjat med att de har bett till Jesus om något konkret.
– När de sedan har fått bönesvar har de börjat att ställa frågorna som sedan har lett dem till en tro på Gud, berättar Daniel.
– Ofta ber de med oss medan de fortfarande går till templet. Men när de vill bli döpta ber vi dem att klippa av de här banden och amuletterna som många buddhister har på sig.
En svårighet har varit att inte alla kristna begrepp enkelt låter sig översättas och förklaras på thailändska.
För att förklara ”nåd” och ”frälsning” har Daniel tagit hjälp av buddisternas och hinduernas förståelse av ”karma”, alltså tanken på att våra handlingar får konkreta följder.
– ”När Jesus dör för dig på korset”, kan jag säga, ”får du Jesu rättfärdighet, helt oförtjänt. Han tar din ‘karma’, konsekvensen av din synd, och låter dig börja om”.
Jag blev påmind om hur djävulen försöker att döda ens hopp och tro just när Gud kanske är på väg att göra ett mirakel,
— Daniel Brolin
Äktenskapet en nyckel
Att Daniel och Paulina har hållit ihop som äkta par och familj genom alla år har varit ett vittnesbörd i sig om den kristna trons och livsstilens hållfasthet.
– För oss har det varit jättetydligt att det har gripit tag i människor att se vårt äktenskap och vår familj, och hur vi lever med Jesus, säger Paulina.
Deras relation prövades i en extrem situation under kidnappningen. Men att leva som missionärsfamilj, fjärran från släkt och vänner i ett främmande land, har haft sina utmaningar. En del av deras tid i Thailand präglades dessutom av politisk oro, vilket 2014 kulminerade i en militärkupp.
– Det har ibland varit slitsamt att vara i en ny kultur, säger Paulina.
– Så vi tackar Gud för att vårt äktenskap är intakt, välsignat och överflödande.
Sjukdomar och helande
Paret upplever ändå att Gud burit, och helat, när de drabbats av sjukdom genom åren.
Under en predikan i Enakyrkan i Enköping den tredje advent förra året berättade Daniel om den ovanliga spindelcellstumör (fibromyxoid fibrosarkom) som påträffades i en knöl på hans ena hand när paret flyttat till Pattaya 2022. Genom en operation avlägsnades alla cancerceller, men oron återkom när en ny knöl uppstod några månader senare.
Den visade sig inte innehålla några cancerceller. Men väntan på beskedet var tuff, och fick Daniel att minnas sina känslor under parets sista dagar i fångenskap 1998. Strax innan de släpptes på riktigt hade kidnapparna förklarat att paret nu äntligen skulle bli fria – bara för att några timmar senare leda tillbaka dem ned i källarhålan.
– Jag blev nu påmind om hur djävulen försöker att döda ens hopp och tro just när Gud kanske är på väg att göra ett mirakel, sa han.
Stöd från Sverige
Stödet och bönerna från Sverige har varit ovärderliga genom åren. Och även om det inte var tänkt så, är det också en glädje att återvända till det Sverige som de nästan bara besökt på somrarna under så många år, till de åldrande föräldrarna och till den pingströrelse som stått bakom dem.
Vad de ska göra framöver, och var de ska bo, vet Daniel och Paulina ännu inte – annat än att de vill jobba med att fortsätta bygga församling, uppmuntra och predika evangeliet.
– Vi vill gärna fortsätta att besöka arbetet här i Asien, heja på, uppmuntra och se hur det går. Men också Sverige behöver få uppleva mer av Jesu kärlek, säger Daniel.
---
Fakta: Daniel och Paulina Brolin
- Aktuella: Återvänder till Sverige efter 17 år som missionärer i Thailand och Kambodja.
- Familj: De numera vuxna barnen Jemima (född 2000), Josef (född 2002), Jasmine (född 2004), och Jonathan (född 2007).
- Har byggt upp två församlingar i Bangkok och en i Kambodja. Var dessförinnan med om att grunda Lifecenter i Västerås.
- Blev rikskända i Sverige när de kidnappades under en missionsresa i södra Kaukasus i januari 1998 och satt fångna i 165 dagar innan de släpptes fria.
---
