Ellen avkragades mot sin vilja: ”De gjorde fel”

32 präster i Svenska kyrkan har blivit avkragade under 2020-talet, enligt den undersökning som Dagen har gjort. I de flesta fall handlar det om präster som frivilligt vill avsäga sig sina prästlöften, men i andra fall sker det motvilligt. Som för Ellen Jakobsson, en präst som anmäldes till domkapitlet för sina tankar om det gudomligt feminina.

Efter beskedet om avkragning åkte hon hit, till sin favoritplats på jorden. En plats ute i skärgården med en magnifik vy, där Östersjöns vatten rullar in mot kala klippor och där det går att bada på stränder med finkornig sand. Här ute på Ingarö doftar det tång och på somrarna ljuder barnens skratt.

Men när Ellen Jakobsson kliver ned i vattnet är det ensligt och vårkallt, en solig dag i slutet på maj. Hon är här för att skölja av sig beskedet hon precis fått från kyrkan. Hon doppar sig och hämtar sedan sin telefon. Hon tar en selfie och bilden lägger hon direkt upp på Facebook för att berätta att hon blivit avkragad och att hon därför tagit årets första dopp i havet.

”Här där jag också stod och skrek ut kvinnornas ilska och frustration över havet efter det första utredande samtalet”.

Vi träffar henne drygt fem månader senare, vid Bistro Björkvik på Ingarö, där hon tar oss tillbaka till avkragningsdagen.

– Kyrkan har inte erbjudit mig särskilt mycket omsorg under den här tiden, men naturen har kunnat göra det. Det var därför jag åkte hit, för att kunna känna mig omsluten på något sätt.

Ellen Jakobsson beskriver att det kalla doppet väckte liv i henne, när hon fick stå där omsluten av ett av jordens element.

– Man blir lite chockad av sådana här besked, det blir lätt att tappa kontakten med sig själv, säger hon.

– Det jag behövde var en stund för mig själv och att gå rakt ut i havet. Jag behövde känna att jag levde, att jag är här, att det spelar roll.

Hon har varit präst i 14 års tid och att bli förklarad som obehörig var verkligen en omtumlad känsla. Beskedet tog hon emot inne i Stockholm där hon öga mot öga fick träffa biskop Andreas Holmberg. Med sig hade hon sin pappa som stöd och när Ellen Jakobsson fick reda på att hon blivit avkragad svarade hon med en fråga.

– För vad?

32 präster avkragade

Avkragad är inte ett ord som man egentligen använder i Svenska kyrkan. Det är ett begrepp som har skapats av medier (myntat av Dagens mångåriga medarbetare Elisabeth Sandlund). Rätt benämning är att en präst förklaras obehörig, vilket sker efter en granskning i kyrkans egna domstolssystem, domkapitlen.

Dagen har gått igenom alla ärenden där präster blivit avkragade på 2020-talet, där vi begärt ut alla dokument från de 13 domkapitlen.

Vi kan konstatera att sammanlagt har 32 präster blivit avkragade, i snitt åtta per år. 23 är män, 9 är kvinnor.

Att bli avkragad låter väldigt dramatiskt, men i de flesta fall är det här snarare ett rent rutinärende. I 21 av de 32 fall som Dagen har gått igenom handlar det om präster som på egen begäran önskat att få förklaras obehöriga utan att varken ha begått något brott eller gjort något olämpligt.

Det kan exempelvis handla om en präst som konverterat till Katolska kyrkan och börjat tjänstgöra där, i andra fall är det präster som av olika anledning bara vill lämna den kyrka de tidigare tjänat.

I fyra fall har präster på egen begäran blivit avkragade efter misstanke om brott, där en fortsatt process i domkapitlet mycket väl hade kunna leda till att de förklarats obehöriga. Endast 7 präster har avkragats mot sin vilja på 2020-talet, då handlar det om olämpligt sexuellt beteende, drogproblem, något brottsligt eller annat olämpligt agerande.

Teologisk grund

Ellen Jakobsson är alltså en av de präster som blivit avkragad mot sin vilja och som ingår i den här undersökningen. Hennes fall sticker dock ut från mängden, eftersom hon är den enda präst som blivit förklarad obehörig på grund av att hon ansågs ha en felaktig teologisk uppfattning.

Det var också därför hon frågade biskopen av vilken anledning hon blivit avkragad, eftersom de hade berört flera olika ämnen i samtalen som förts inom domkapitlet.

– Hela det här drogs i gång för att jag började prata om det gudomligt feminina, berättar Ellen Jakobsson.

---

Fakta: Ellen Jakobssons ärende

• Den 29 maj 2024 fattar Stockholms domkapitel beslutet att avkraga prästen Ellen Jakobsson.
• Anledningen var att man ansåg att hennes nattvardssyn inte var förenlig med den som kyrkan har.
• Ärendet är överklagat och den 22 november 2024 kommer det att behandlas av överklagandenämnden.

---

På Facebook hade hon nämligen skrivit ett inlägg där hon berättade att det kändes mer sant ”att tro på Gudinnan än Guden”. Hon lyfte också fram att Maria inte bara var ett kvinnonamn, utan en titel för prästinnor som tjänade Modersgudinnan Ma. Ellen Jakobsson skrev också att dessa marior skulle kunna ha haft en djupare kunskap om det gudomligt feminina, något som kristna borde kunna bejaka och ta till sig i dag.

Dessa tankar var alltså anledningen till att hon blev anmäld till domkapitlet. Men hon blev avkragad av en helt annan orsak. Domkapitlet kom fram till att hon hade brutit mot sina prästlöften genom att ifrågasätta kyrkans syn på nattvarden.

”Ellen Jakobsson har givit uttryck för en annan syn på sakramentet nattvarden än den som hör till Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära när hon ser det som att människan skapat sakramentet”, står det i domkapitlets beslut, med hänvisningar till såväl den augsburgska bekännelsen som Luthers lilla katekes.

För att bli präst i Svenska kyrkan måste man avlägga fyra prästlöften, där ett av löftena handlar om att stå fast i kyrkans tro, att rent och klart förkunna Guds ord i enlighet med den heliga Skrift och kyrkans bekännelse och slutligen lovar man som präst att ”rätt förvalta sakramenten”.

Och det är alltså detta prästlöfte som domkapitlet pekar på när de gör sin avkragning.

– Det första jag tänkte var: Nattvardssyn, har jag en sådan? säger Ellen Jakobsson om hur hon tog emot beskedet.

Hon försökte först att argumentera emot, men det var ganska lönlöst då beslutet redan var fattat och nedtecknat i ett protokoll.

Så det var en speciell känsla att gå ut från detta möte och försöka ta in vad som hade hänt.

– Hur handlingskraftig och stark man än verkar så har det här varit en känslomässigt prövande period. Det är viktigt att man förstår att det påverkar en väldigt mycket som människa när man får ett sådant här besked, säger Ellen Jakobsson.

– Först var jag ganska förvånad och kände mig lite bedövad, men sedan när jag började gå mot bilen började jag gråta. Jag grät ett tag i bilen och på vägen ut till Ingarö pratade jag i telefon med vänner som varit stöttande under processen.

Biskop: Är svåra beslut

Hur är det att avkraga en präst? Vi ställer frågan till Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.

– Det är väldigt sällan det händer, svarar Åsa Nyström inledningsvis.

– Men att någon inte sköter sig eller trampar snett ibland, det händer. Då har vi tre olika nivåer av tillsyn för det i Svenska kyrkan.

Det vanligaste är att den berörda prästen får ett samtal med kyrkoherden och reder ut problemen, men i vissa ärenden händer det att en prost kliver in.

– Och så finns det en biskop som kommer in som den tredje nivån. Men jag tycker att konflikter ska lösas så nära situationen som möjligt, det är oftast bäst för alla parter, säger Åsa Nyström.

Men vare sig hon vill det eller inte, ibland landar det på biskopens bord att ta tag i anmälningar som kommit in mot enskilda präster.

Hur går tankarna då?

– Den första tanken är “nej, det här är för sorgligt”, säger Åsa Nyström.

– Främst för den det berör, men oftast finns man i ett sammanhang där det också blir svårt.

Åsa Nyström säger att det är svårt att hitta rätt ord för den frustration som uppstår, sedan suckar hon från djupet av sitt hjärta. För ett avkragningsärende är inte roligt. Och visst blir man berörd även som biskop.

– Absolut. Eftersom det är någon som förmodligen betett sig på ett olämpligt sätt. Det är bara sorg. Det här är inte något som någon egentligen önskar ska hända.

Även när en präst på egen begäran vill förklara sig obehörig så kan det väcka känslor. Även om själva processen blir mycket enklare, eftersom det som biskopen och domkapitlet gör är att bekräfta beslutet utan att undersöka det vidare.

– Men det här blir aldrig något rutinärende, för det handlar om någon som gett livslånga löften och som nu vill kliva ur dem. Jag brukar alltid be om ett samtal för att förstå mer, hur har du landat här? Det är inte så att jag kan hindra någon, men jag kanske kan förstå och även slå följe en liten bit på vägen.

Åsa Nyström berättar att det bästa i sådana här fall är att man kan skiljas åt på ett gott sätt, förhoppningsvis även be en bön tillsammans.

Svenska kyrkan har i dag ett system som påminner om en vanlig domstol, även om Åsa Nyström värjer sig något mot den bilden. Men att kyrkan har en tillsynsfunktion tycker hon är viktigt, och säger att det här går tillbaka till apostlarnas tid. Alla kyrkor har också sitt sätt att hantera en situation där en präst eller pastor missköter sig, och Åsa Nyström menar att det är viktigt att det finns en tydlig ordning, inte minst när man ska hantera de grova och allvarliga ärendena. Då är det också viktigt att det även finns en juridisk kompetens, bland annat sitter en domarledamot med för att se till att besluten blir rättssäkra.

– Det system vi har i Svenska kyrkan är utmejslat över tid, och i alla system finns det som är bra och det man önskar skulle vara annorlunda, säger Åsa Nyström.

Som vad?

– Vi har tre åtgärder som vi kan utdela till präster, en skriftlig erinran, en treårig prövotid och obehörighetsförklaring. Ibland kan det kännas trubbigt, man önskar att det kunde finnas fler varianter.

Överklagade beslutet

Gjorde domkapitlet i Stockholm en felbedömning? Ellen Jakobsson landade snart i den slutsatsen.

– Hade jag blivit avkragad för något som jag tyckte var rimligt hade det väl varit en sak, säger hon.

– Men här tycker jag att de gjorde fel. Därför valde jag att överklaga beslutet.

Så ärendet ligger nu hos Svenska kyrkans överklagandenämnd för ännu en prövning. Ellen Jakobsson har i samband med sin överklagan också anlitat en advokat som kommer att hjälpa henne.

– För ska man göra något så drastiskt som att avkraga någon som har varit präst i 14 år så måste man ha på fötterna, säger hon.

När hon så här i efterhand har funderat på sin avkragning är hon besviken över att domkapitlet inte var tillräckligt tydliga med sina frågor. De kunde rakt ut ha frågat henne om hon förnekade att nattvarden var ett sakrament instiftat av Gud. Inte som nu, då de drog sin slutsats utifrån det samtal som fördes. Eventuella missförstånd hade enkelt kunnat redas ut om hon ställdes inför raka och tydliga frågor, något som nu lyfts fram i den överklagan som lämnats in.

När vi träffar Ellen Jakobsson ute i skärgården har hon inga problem med att säga sig tro på att Jesus är närvarande i nattvarden, och hon menar sig ha blivit feltolkad.

Så för egen del vill hon ha upprättelse, men hon säger också att hon valt att överklaga och driva sitt ärende vidare för att flera präster har hört av sig till henne.

– De undrar: Om man kan bli avkragad för det här, vad mer kan man bli avkragad för? Det finns en viss ängslighet, säger hon.

Han ger juridisk hjälp

Andreas Stenkar Karlgren är advokat och har flera gånger företrätt präster i Svenska kyrkan som stått inför ett avkragningsärende. Han är också anlitad av Ellen Jakobsson i hennes överklagan.

– När klienter kommer till mig har de antingen fått det första brevet från domkapitlet eller ett beslut som de tycker är fel. Ibland går jag in som ombud, ibland ger jag bara råd, säger Andreas Stenkar Karlgren.

Som advokat tycker han att det är viktigt att alla som anklagas får en rättvis behandling och att själva processerna håller en hög juridisk nivå.

Hur tycker du att domkapitlen sköter sig?

– Det finns 13 olika domkapitel i Svenska kyrkan och ordningen skiljer sig väldigt mycket dem emellan. Alla är inte lika bra, de arbetar inte på samma sätt, utan de skiljer sig åt gällande rutiner och kvalitet.

Andreas Stenkar Karlgrens förklaring till denna ojämnhet är att domkapitlen har förhållandevis få ärenden att hantera, vilket gör att jämfört med en vanlig domstol så finns inte samma erfarenhet.

– Då blir det svårt att upprätthålla rättssäkerheten.

Vissa domkapitel vill han dock lyfta fram som föredömen, Göteborg och Lund, där man fått till en ordning som håller en hög nivå.

Hur viktigt är det att ett avkragningsärenden sköts rätt?

– Det är otroligt viktigt. För det första handlar det om förtroendet för hela systemet.

För om överklagandenämnden går in i efterhand och ändrar i domkapitlens beslut, då kan man undra hur pass bra de egentligen är.

– För det andra är det otroligt tufft att vara utsatt för domkapitlets granskning. Ett beslut om avkragning kommer med en stor känslomässig skada för de enskilda prästerna.

Även i de fall där en präst lyckas överklaga och fått tillbaka sin krage menar Andreas Stenkar Karlgren att de känslomässiga ärren ändå sitter kvar.

Även ekonomiskt kan det bli tufft att bli avkragad. Vill man exempelvis anlita ett juridiskt ombud, då får man som präst betala det själv. Så att hamna hos domkapitlet kan för en präst både bli känslomässigt smärtsamt och ekonomiskt påfrestande.

Förhoppningsvis, fortsätter Andreas Stenkar Karlgren, kommer det här att ändras. En utredning som lämnats in till kyrkostyrelsen har föreslagit att en präst som hamnar hos domkapitlet ska få tillgång till ett juridiskt ombud av kyrkan.

– Men än är vi inte där för Kyrkomötet har inte fått något förslag från kyrkostyrelsen.

Är en mångsysslare

När Ellen Jakobsson blev avkragad hade hon ingen tjänst i Svenska kyrkan, men gjorde vissa inhopp, exempelvis då hon vigde ett par i realityserien Love is blind.

Den senaste tjänsten hon hade i kyrkan var som fängelsepräst. Hon blev sedan sjukskriven, för att till slut landa i den situation hon befinner sig i just nu, där hon är något av en mångsysslare. Hon föreläser en del utifrån sin bok ”Helig vrede” som handlar om hennes tankar om kyrkan, Gud och det feminina. Hon är också på väg att skriva på en ny bok. Men hon målar också tavlor, framförallt porträtt.

– Allt jag håller på med är på något sätt själavård, det är mitt stora kall, att jobba med själen, säger hon.

– Så är det oavsett om jag är anställd av kyrkan eller inte.

Samtidigt erkänner Ellen Jakobsson att hennes tankar kan vara något obekväma eftersom hon vill rucka på invanda föreställningar. För hon vill ha förändring, hon vill ha reformation.

– Men jag är inte så säker på att kyrkan vill ha det, säger hon och fortsätter.

– Det borde inte vara så konstigt att vilja ha reformation i en reformatorisk kyrka. En kyrka där vi kan söka oss nära vårt ursprung och samtidigt förnya oss, och där vi rör oss i spänningsfältet däremellan.

Själv menar hon att när det tillkommer ny kunskap om tiden då Jesus levde öppnar det upp för nya perspektiv på den kristna tron. Det är därför hon lyfter fram det gudomligt feminina, även om det kan anses kontroversiellt av vissa.

Hade du hellre velat bli bedömd för dina tankar om det gudomligt feminina i stället för din nattvardssyn?

– Inte bedömd, men jag hade önskat att vi kunde prata om det, säger Ellen Jakobsson.

Hon låter sedan på gränsen till konspiratorisk när hon leker med tanken att avkragningen egentligen handlade om andra saker än hennes nattvardssyn, att det snarare har att göra med att slippa hantera de besvärliga frågorna som hon försökte lyfta.

– Det är min upplevelse, säger hon.

– Jag tror att man inte vill ta tag i vissa saker som i grunden skulle kräva förändringar.