Är unga människor i Norden på väg mot en mer radikal tro som präglar hela livet? I dag publicerar Dagen ett stort reportage från tidningen Vårt Land i Norge. De har mött fyra norska ungdomar som är en del av en ny trend: De vill lämna söndagskristendomen bakom sig och leva ett överlåtet liv till Gud.
– Känner du Jesus?
Yvonne Christina Reinholtsen, 24, hämtar oss på Svingens tågstation, utanför Oslo. Redan i bilen vill hon lära känna oss bättre och höra om vår relation till Jesus och den kristna tron. Innan intervjun är över har vi även erbjudits förbön.
Det senaste året har hon ägnat åt att resa runt i världen som heltidsmissionär genom ”Every heart movement”. Sedan 2020 har Yvonne Christina gått två år på bibelskolan ”Gå Ut Senteret” i Trondheim, varit både elev och anställd på organisationen Ungdom med uppgifts lärjungaskola och rest på turné som evangelist.
Till hösten går resan tillbaka till Trondheim för att delta i församlingsplantering.
För Yvonne Christina förändrades livet för fyra år sedan, när hon lärde känna Jesus. Sedan dess har det känts som den enda möjliga vägen är att leva i överlåtelse till Gud.
– När jag faktiskt hade ett möte med hans kärlek var det enda jag kunde göra att överlämna mitt liv till honom.
Aktivism för Jesus
Viljan att leva i överlåtelse till Gud, som Yvonne Christina beskriver, verkar vara en del av en större trend. Det säger Andreas Nordli, chef för Ungdom med uppgift.
Sommaren 2022 anordnades festivalen ”The Send” på Telenor Arena i Oslo. Ungdom med uppgift var initiativtagare och evenemanget samlade cirka 10 000 personer. Syftet var att uppmuntra unga kristna att gå ”all in” för Jesus och leva ett liv med helhjärtad efterföljelse. För Andreas Nordli är det tydligt att det har skett en förändring sedan evenemanget.
– Unga i dag tycker att tron måste få en praktisk konsekvens, säger han.
Vi har pratat med fyra unga kristna från olika kyrkliga miljöer som använder begreppet överlåtelse för att beskriva sitt kristna liv.
Praktiska konsekvenser är självuppoffring, självdisciplin och att lägga undan sin vilja för att följa Gud.
Att leva i tjänst
Øydis Bensø bjuder in till en lägenhet som ägs av organisationen ”Normisjon” (ett evangelisk lutherskt sammanhang som har sina rötter i Norges motsvarighet till EFS) i centrala Oslo. 25-åringen från Mysen bor här tillfälligt, i några kompisars kollektiv. Snart kommer hon att flytta tillbaka till Trondheim för att arbeta som ungdoms- och studentpastor. Att börja jobba som pastor känns som en tydlig kallelse från Gud, säger hon.
– Jag trodde faktiskt att tjänsten som pastor inte var för mig, utan bad till Gud att han skulle skicka en specifik person om han önskade att jag skulle gå den vägen. Flera veckor senare kontaktade just den personen mig och uppmuntrade mig att söka. Jag såg det som en gudagåva.
Øydis Bensø har en ekumenisk och mångreligiös bakgrund. Som barn växte hon upp i Norska kyrkan, och hon har varit mycket aktiv i frikyrkan som ung. Efter gymnasiet gick hon två år på Bibelskolan ”Gå Ut Senteret”, och arbetade som volontär för Norsk Luthersk Missionsförbund på Elfenbenskusten.
När hon berättar om det liv hon nu lever i överlåtelse ställer hon det mot sitt tidigare kristna liv. Hon daterar vändpunkten till hösten 2020.
Då flyttade hon till Oslo för att studera och träffade en vän som precis kommit hem från lärjungautbildningen Youth on Mission.
För henne var det början på att ta Guds kärlek på allvar.
Det handlar om att umgås med Gud varje dag i bibelläsning och bönestund, och fråga honom vad som är rätt om jag står inför ett val.
— Øydis Bensø
Tillsammans med en tredje vän bestämde sig tjejerna för att leva nära Gud i allt de gjorde. Øydis Bensø säger att hon gick från att bara tro på Jesus till konkreta upplevelser av hans kärlek.
– Det var ett slags erkännande av att min tro inte ska vara en söndagsgrej. Jag vill att min tro ska genomsyra allt jag gör. För att uppnå det måste Guds vilja vara högst, säger Øydis Bensø.
Hur ser den här överlåtelsen ut i ditt liv?
– För mig handlar överlåtelse om att släppa in Gud i hela mitt liv. Det handlar om att umgås med Gud varje dag i bibelläsning och bönestund, och fråga honom om vad som är rätt om jag till exempel står inför ett val.
Øydis Bensø upplever att hennes egna drömmar och tankar om framtiden har förändrats i ljuset av vad Gud önskar för henne.
– Jag är säker på att jag hade gjort andra saker och varit på en sämre plats om det inte varit för att jag träffat Jesus.
Guds vilja över min
Det är måndag morgon. Solen skiner när vi blir välkomnade på Grimerud Gård nära Hamar av det äkta paret Viktor, 23, och Kristine, 22. På den här gården ligger Ungdom med uppgifts huvudkontor i Norge och det nygifta paret har nyligen flyttat hit för att arbeta heltid för organisationen.
För Viktor och Kristine Rugland Stubberud har det fått praktiska konsekvenser att låta Gud sätta kursen för livet. De gifte sig i juli, och mindre än en månad senare var de redo att börja livet tillsammans som missionärer.
En gemensam nämnare bland de unga vi pratar med är att de skiljer på att leva i överlåtelse och att helt enkelt vara kristen.
Viktor är övertygad om att leva i överlåtelse är en mer aktiv form av kristendom. Endast i överlåtelse kan man leva nära Jesus.
Ska överlåtelse vara målet för ett gott kristet liv?
– Jag tror att ett naturligt svar på att faktiskt söka Gud och lära känna honom bättre är att vilja leva ett liv i helhjärtad efterföljelse, säger Viktor.
Ungdom med uppgifts huvudkontor är fullt av unga människor. När vi slår oss ner med paret för en pratstund kommer en handfull människor fram för att hälsa. Under dessa dagar gör personalen sig redo för terminen.
Den nygifte maken berättar om valet att arbeta heltid i organisationen. Det har gått fyra år sedan han började som volontär för Ungdom i uppgift. De flesta av hans jämnåriga kamrater har sedan länge börjat studera eller har redan avslutat sin utbildning. För Viktor blev livet efter gymnasiet inte riktigt som han först hade tänkt sig.
Känner du att du offrar mycket genom att leva i överlåtelse?
– Ja och nej, men kanske inte riktigt. Nu när jag har sett hur god Gud är, och förstår att hans plan och avsikt för mitt liv är den bästa, då är det en liten uppoffring.
Att hissa flaggan för Gud
Ole-Mathias Ishoel, 25, är övertygad om att det blir vissa praktiska konsekvenser av att överlåta sig.
– Överlåtelse handlar om att ge allt till Gud. Du måste ge honom tillgång till alla rum i ditt liv, inklusive de smärtsamma och sårbara.
Ole-Mathias Ishoel kommer från Oppdal i Nordnorge och växte upp i pingstförsamlingen Oppdal Kristne Senter. Han har studerat på Oslo Filadelfias bibelskola, och läser i dag paramedicin vid Oslo Metropolitan University.
Han tror att det är lätt att som kristen bara låta Gud komma in i vissa delar av livet.
– Jag tror att vi har haft lätt för att bara släppa in Gud till dörren av vårt liv. Men livet är som ett hus med många rum. Gud vill gå in i de mörklagda rummen man inte pratar så mycket om.
För honom ligger skillnaden mellan att vara kristen och att leva i överlåtelse, i om man har erkänt Jesus som Herre. Han menar att många kristna i dag bara har Jesus som ”frälsare” och inte som ”Herre”.
Vad betyder det?
– Att ha Jesus som Herre handlar om att släppa kontrollen och inse att jag inte längre lever för mig själv. Som kristen i dag tror jag att det är lätt att känna Jesus som frälsare, och den nåd som följer med den kristna tron. Det är ett snäpp svårare att inse att Gud förtjänar att ha kontroll över mitt liv.
Varför är det ett mål att leva i överlåtelse?
– Jag tror att frälsningen är köpt och betald när du tar emot Jesus som frälsare. Frälsning är vägen för ”biljetten” till himlen. Men jag är inte kristen bara för att få en biljett till himlen. Bara genom att leva i överlåtelse kan Gud genomsyra allt jag gör och ta del av hela mitt liv.
Offra sig själv för Gud
Tillbaka i Gan, utanför Oslo, sätter sig Yvonne Christina Reinholtsen i sin stol. De senaste minuterna har hon delat öppet och ärligt om sitt beslut att flytta till Trondheim för att vara en del av församlingsplanteringen där. Direkt när förfrågan från Trondheim kom var detta inget hon specifikt ville göra. Det lockande inte ens att be över det heller.
Men med tiden kände hon att Gud arbetade med hennes hjärta. Inom en månad hade hon ändrat sig.
– Jag sa till Gud: Om jag ska göra det här måste du ändra mina tankar och du måste ändra min vilja. Så småningom kände jag en verklig önskan om att hjälpa till att starta en ny kyrka.
Att arbeta som evangelist de senaste åren är ett konkret exempel på att hon nu gör saker som hon aldrig hade föreställt sig.
Innebär överlåtelse även självuppoffring?
– Ja, det skulle jag säga. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att veta att utgångspunkten för en sådan självuppoffring är tron på en god och kärleksfull Gud. Det är bara på det sättet som självuppoffring kan bli hälsosamt.
I ett kaotiskt samhälle med tusen frågor och få svar tycker Yvonne Christina att det är befriande att ha bestämt sig för att det är Gud hon följer.
– Jag har letat och letat efter meningen med livet inom mig, men det enda jag hittar är smuts. I Guds plan har jag funnit kärlek och nåd.
Hur skiljer du på Guds vilja och dina egna tankar, känslor och samhällets förväntningar?
Den blivande studentpastorn Øydis Bensø svarar att det handlar om att kontinuerligt söka honom över tid. För henne har det varit en process att lära sig att skilja på Guds vilja och sina egna tankar och nycker som följer med att vara människa.
– Att lära känna Gud och hans sätt att arbeta bättre är lite som att lära känna en god vän. Efter ett tag kan du veta mer om hur personen fungerar och agerar i olika situationer.
För Ole Mathias Ishoel har förtrogenhet med Bibeln varit avgörande för att skilja på Guds vilja, hans egna tankar och samhällets vägledning. Han menar att om man kan Bibeln väl så är det mycket lättare att se när något händer som inte är i linje med Guds vilja. På det sättet kan Bibeln vara en vägledning för det liv han lever och de val han gör.
– Samhället och våra känslor är väldigt dynamiska, samtidigt som Guds ord står orubbligt. Då hjälper det mig att vända mig till Bibeln för att hitta Guds vilja, i stället för att lyssna på mina egna känslor som går upp och ner.
Överlämnar sig till Gud, inte människor
Ole-Mathias Ishoel försöker också att vara medveten om de mekanismer han tar del av när han säger att han är överlåten. Genom att leva i överlåtelse ger man upp en del av sin fria vilja.
Är det inte läskigt att avstå ifrån att bestämma över sitt eget liv?
– Ja, definitivt. Vi måste alltid vara kritiska mot källor och inte lyssna på varje röst på Tiktok som kallar sig kristen. Om man överlåter sig till något dumt kan det bli riktigt läskigt. Jag tror fortfarande att det är långt ifrån farligt att överlåta sig till den lära Bibeln presenterar. Att följa Bibeln är källan till ett liv i överflöd, säger Ole-Mathias Ishoel.
Som kristen är jag först och främst överlåten till Gud, sedan till mina ledare. Jag förväntar mig att de runt omkring mig också ska vara det
— Viktor Stubberud
Tillbaka på Grimerud, nära Hamar, har Viktor Stubberud också några tankar om hur en sund överlåtelse kan se ut. Genom Ungdom med uppgift har han upplevt hur viktigt det är att ha ledare som lever nära Jesus. Som ledare har han ett stort ansvar att inte missbruka det förtroende och den respekt människor ger honom.
– Som kristen är jag först och främst överlåten till Gud, sedan till mina ledare. Jag förväntar mig att de runt omkring mig också ska vara det.
En form av aktivism
I en individualistisk tid är ”självuppoffring” och ett liv ”i Guds tjänst” främmande för många, tror Ole-Mathias Ishoel.
För UMU-ledaren Andreas Nordli är det tydligt att vi måste se överlåtelsetrenden i ljuset av det samhälle vi lever i. Det råder krig i Europa, pågående klimatkatastrofer och det finns en osäkerhet inför framtiden.
I det sekulära samhället tas Gud ut ur ekvationen, vilket kan göra processen att hitta sin identitet ännu svårare, tror Andreas Nordli. Allt ansvar för det egna livet hamnar hos en själv. Mer än tidigare måste du själv komma fram till vem du är och vad som är rätt för dig.
– Att överlåta sig till Jesus ger därför en möjlighet att leva för något som är större än dig själv, säger UMU-ledaren.
I stället för att se överlåtelse som en skrämmande trend bör vi snarare undersöka det som ett samhällsfenomen, säger Nordli. Han menar att dagens unga är aktivister i större utsträckning än tidigare generationer. De får lära sig att förändra världen, använda sin röst och göra skillnad.
– Att tro på och leva för Jesus kan i ett sådant sammanhang vara en alternativ form av aktivism. Unga kristna väljer tron på Jesus som sin kampfråga.
För paret Stubberud är det viktigt att poängtera att överlåtelse är tillgänglig för alla – inte bara de som arbetar i en kristen tjänst på heltid. Det handlar egentligen bara om att leva nära Jesus i allt man gör.
Viktor är övertygad om att Gud har utrustat oss alla med intressen, egenskaper och färdigheter som vi är skapade för att använda. Utifrån det kan överlåtelsen till Gud se helt olika ut för varje individ, så länge man tar med Gud i alla val man gör.
– Jag är helt säker på att Gud använder våra hjärtan och intressen. Då handlar överlåtelsen inte om en total förändring av dina vägval i livet, utan snarare om att sätta Gud först i det liv du lever.