Yoni Diller tar fram mobilen och visar en video. I klippet syns ungdomar som rör sig på festivalområdet medan solen går upp – några dansar, några pratar i telefon. Flera personer tittar mot himlen där missil efter missil flyger genom luften.
– Vi var inte förvånade, det här hade hänt förr och vi visste rutinerna. Vi tar skydd, vårt luftförsvar tar hand om missilerna och några minuter senare fortsätter vi vår dag som vanligt, berättar Yoni Diller.
Men när raketskjutningen intensifieras förstår han att det inte är som vanligt. Tillsammans med sin vän Nadav springer han tillbaka till tältområdet och packar snabbt ihop sina saker. De hoppar in i bilen, men lyckas inte komma i väg i trafikkaoset som uppstått. Yoni bestämmer sig för att köra i en annan riktning än de flesta andra.
– I det här läget är det fortfarande bara raketer, ingen vet att det kommer att bli en invasion. Vi försöker att skynda oss, men vi flyr inte för våra liv, än.
Kort därefter möter Yoni och Nadav en grupp människor som skriker till dem att vända om. De hinner inte agera innan de ser en vit bil som sakta kommer emot dem. När de märker att föraren inte verkar kunna bromsa, tar de sig fram till dörren, öppnar den och ser en ung tjej som blöder från benet. De får ingen kontakt, men lägger förband på såret och ger henne vatten. Då hörs skott från ett automatvapen. Yoni känner igen ljudet, det är en rysk AK47. Nu inser han att situationen är betydligt värre än han befarat.
[ Imamer från hela världen kritiserar Hamas och Iran ]
Berättat historien många gånger
Vi sitter på andra våningen i församlingshuset vid Stora synagogan i Stockholm. Rummets väggar är täckta med böcker från golv till tak. I mitten står ett stort, mörkt bord i massivt trä där Yoni Diller slagit sig ner för att än en gång berätta sin historia. Sedan den traumatiska händelsen den 7 oktober har han åkt världen runt; talat på några av de största universiteten i USA, intervjuats av nyhetskanaler som brittiska Sky News och mött politiker i flera länder.
– Det är lite som min terapi. Att berätta får mig att må lite bättre, oavsett om det är min historia eller historien om de som inte längre finns med oss, säger 29-åringen.
Bestämde sig i sista stund
Vi backar bandet, till några dagar före festivalen. Yoni, som är mellan jobb och ägnar mycket av sin tid åt sitt intresse att filma med drönare, har inte bestämt sig om han ska åka till Nova. Han vet att hans föräldrar inte uppskattar det.
– De tyckte inte att jag skulle åka på den här typen av festivaler, att jag bara slösade bort min tid. Jag försökte förklara för dem att människorna där är väldigt öppna, liberala med stora hjärtan. De vill bara ha fred och kärlek.
I sista stund bestämmer han sig för att ta sig dit tillsammans med sin vän Nadav. På fredagskvällen den sjätte oktober firar han sabbath med familjen, men berättar inte för föräldrarna om helgplanerna.
[ Nu regnar Hizbollahs raketer över Evas hem i Galileen ]
Mitt i natten, klockan tre, sätter sig Yoni och Nadav i en bil och kör mot festivalen som snart ska dra igång i ett ökenliknande område nära gränsen till Gaza. Några timmar senare är de framme och när solen sakta börjar gå upp är de redo att börja dansa. Strax därefter tar Yoni fram mobilen och börjar filma missilerna.
Sedan flykten. Trafikkaoset. Den vita bilen. Skotten från AK47:an.
Runt den skadade kvinnan har flera personer nu samlats och Yoni och Nadav bestämmer sig för att fly till fots i östlig riktning. Senare ska de få veta namnet på kvinnan, hur hon hamnade i den vita bilen och hur hon till slut dog. Vi återkommer till det.
Lyckas ta sig till dalgång
Genom nyheter på mobilen går det nu upp för Yoni och Nadav vad som pågår: att terrorister invaderar festivalen. De lyckas ta sig till en dalgång där Yoni i fjärran ser pickuper med beväpnade män som skjuter mot flyende människor. Han tar fram kartappen och bestämmer sig för att gå mot byn Patish, drygt två mil bort.
– På väg mot byn såg vi svart och vit rök bakom oss där festivalen hade varit. Det såg ut som tredje världskriget.
Utan vatten och mat kämpar Yoni, Nadav och de andra som slagit följe för att orka ta sig hela vägen fram. Efter flera timmars vandring, nästan helt utmattade, hittar Nadav en grapefrukt som han delar med Yoni. Det räcker för att de ska klara av att ta sig den sista biten till Patish. Men väl där är de osäkra på hur de ska tas emot.
– Invånarna i byn kanske skulle tro att vi är terrorister, men som tur var blev det inte så utan de kom och plockade upp oss med sina bilar. Det var ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv.
[ Adele från Israel om skräcken efter Hamas attack ]
Möter andra festivalbesökare
I Patish möter de andra festivalbesökare som lyckats ta sig dit och när de delar sina berättelser förstår Yoni mer och mer av vad som har hänt. Framåt kvällen kan han ta sig hem och återförenas med sin familj.
– Jag kunde berätta att jag är okej och det var ett av de mest emotionella ögonblicken i mitt liv att träffa mina föräldrar. Mamma, som inte visste något, var rätt arg på mig att jag hade åkt till festivalen. Jag tog en risk – jag kunde gjort en video där jag sa mina sista ord och berättat för dem var jag var – men jag hade bestämt mig för att ta mig ur situationen levande, oavsett hur.
Dog i ambulansen
Shani Gaby. Det var så hon hette, tjejen i den vita bilen. Även hon hade flytt när missilerna syntes på himlen. Hon hade lyckats ta sig till kibbutzen Be’eri där hon tillsammans med flera andra hade gömt sig i ett skyddsrum. När Hamas attackerade skyddsrummet med granater hade alla Shanis vänner dött, men på något sätt hade hon själv lyckats ta sig till den vita bilen. Svårt skadad hade hon sedan kört bilen i riktning mot festivalen, där Yoni och Nadav sett henne.
Inte långt efter att de hade lämnat henne kom en ambulans. Men den tog sig aldrig tillbaka till sjukhuset. Beskjuten av ett raketgevär fattade ambulansen eld och 18 av de 20 personerna i den dog, inklusive Shani.
– Hon dog inte förgäves, hon räddade inte bara mitt liv, utan flera andras. Om vi inte hade sett henne vet jag inte vad som hade hänt, för kanske hade vi då åkt i den riktning hon kom från. Gud sände henne för att rädda mig och de andra.
Är mer troende
Yoni berättar att händelserna för ett år sedan har gjort honom mer troende och att han har blivit en bättre person. Alla resor han har gjort det senaste året har varit för de omkomna och deras familjers skull.
– I början ville jag inte åka runt på det här sättet, jag håller gärna saker privat. Men i en värld med så mycket desinformation och ”fake news” kände jag att det är mitt jobb att berätta vad som verkligen har hänt.
Yoni reser sig från bordet för att fotograferas innan han ska delta i ett seminarium. Han får en sista fråga att fundera på under fotosessionen.
Har du något hopp för framtiden?
När fotoblixtarna tystnat svarar Yoni.
– Ja, jag har mycket hopp, men det kommer att ta tid. Vi måste alltid fråga oss själva hur vi kan bli bättre personer. Hur kan vi ha mer empati med den andre? Oavsett vad de gjort mot dig måste du försöka förstå hur den andra personen tänker, försöka ta på dig den personens skor.
– Det är väldigt lätt att hata, det svåraste är att vara förlåtande och full av kärlek. Det är där jag försöker ge människor hopp och motståndskraft.
---
Fakta: 7 oktober 2023
- Terrorstämplade Hamas anföll Israel på morgonen lördagen den 7 oktober.
- Omkring 1 150 personer beräknas ha fallit offer för den enorma terrorattacken, varav merparten civila, och fler än 200 personer togs som gisslan.
---