En ökad rörlighet i samhället ihop med den ekumeniska rörelsen kan vara ett par förklaringar, tror Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd. Samtidigt betonar hon att samfundsbyten inte ska göras allt för lättvindigt.
Hur många pastorer och präster som har bytt kyrkosamfund på senare tid har Dagen inte lyckats kartlägga. Men ett allmänt intryck är att det har blivit lättare att röra sig mellan samfunden för så väl vanliga medlemmar som för anställda i kyrkorna.
När Niklas Piensoho nu lämnar föreståndartjänsten i Filadelfiakyrkan i Stockholm och Pingst för att bli biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan aktualiserar det samfundsbyten och varför sådana görs. För Piensohos del är det dessutom andra gången, när han nu delvis återvänder till sitt ursprung.
Var hårdare samfundsgränser förr
Sofia Camnerin i Sveriges kristna råd, SKR, menar att samfundsbyten i någon mån alltid har skett. Men hon tror att det kan smitta av sig även på pastorer och präster när människor i allmänhet stannar kortare på sina arbetsplatser, flyttar mer och förväntas välja mer själva.
– Liksom det kan vara en slags framgång av den ekumeniska rörelsens arbete. Vi har nått en djupare förståelse och respekt, och kanske till och med kärlek mellan samfunden.
– Det som var mycket hårdare gränser bland frikyrkorna och mer otänkbart förr, är det inte på samma sätt i dag, säger Sofia Camnerin.
4 av 10 frikyrkopastorer kan tänka sig byta
En temperaturmätare kan den enkät vara som Dagen gjorde bland 400 pastorer i de traditionella frikyrkorna för fyra år sedan, 2020. Då svarade bara 14 procent att de inte skulle kunna tänka sig att verka som pastor i ett annat samfund.
44 procent svarade direkt ja på att de kunde tänka sig att arbeta i ett annat samfund, och 42 procent svarade ja med reservationen att det då skulle krävas en liknande teologi och kultur.
“Inte ens något man höjer på ögonbrynen för”
Pastorn Johan Valinder, som i dag arbetar i Aspenäskyrkan (Pingst) i Jakobsberg, Stockholm, är en av samfundsbytarna. För tio år sedan gick han över från en tjänst inom Evangeliska frikyrkan, EFK.
– Att man byter samfund är ingen ovanlighet eller ens något som folk höjer på ögonbrynen för längre. Både församlingsmedlemmar och pastorer är mer rörliga, konstaterade han i samband med enkäten.
Johan Valinder berättar att han har ganska många kollegor som bytt samfund mellan Svenska alliansmissionen, EFK och Pingst, som ju numera har en gemensam pastorsutbildning.
– Det gör att vi tidigt lär känna varandra och får förståelse för att samfunden tänker gemensamt i mycket. Det är mer kultur och betoningar som skiljer än teologi, säger han när Dagen hör av sig igen.
Han beskriver det han kallar ”korsbefruktningen” som något positivt.
Jag tror inte att någon tar det lättvindigt.
— Sofia Camnerin, Sveriges kristna råd
”Man har gett löften till en särkild kyrka”
Sofia Camnerin menar att man måste ha respekt för att människor kan förändras i sin kyrkosyn och teologi över tid. Men hon tycker samtidigt att det är en ganska stor och allvarlig sak när just en pastor eller präst byter samfund.
– Det ligger i själva ordinationen, avskiljningen eller vigningen att man har gett löften till en särskild kyrka. Och nu vill jag ”gifta mig” med den här kyrkan i stället.
– Ur ekumeniskt perspektiv är det viktigt att de är goda brobyggare som går till ett nytt samfund och inte lämnar det gamla oförsonade, säger hon.
Överenskommelser mellan kyrkorna
– I alla konversionsprocesser behöver man ta på allvar både den som vill byta kyrka, den kyrka man lämnar och den man går till. Detta jobbar vi med på samfundsnivå, och jag tror inte att någon tar det lättvindigt.
SKR-ledaren välkomnar överenskommelser mellan kyrkorna så att det finns ordningar när någon vill byta sammanhang. Hon framhåller samtidigt att det inte är något slutmål för ekumeniken att sudda ut alla skillnader, utan att det mer handlar om att lära känna och respektera varandra.
Utlåning av pastorer fin praxis
En annan variant som flera kyrkor använder sig av är ”utlåning” av pastorer för en period. Sofia Camnerin berättar exempelvis om hur Equmeniakyrkan hade Charlotte Thaarup, präst i Metodistkyrkan i Danmark, som regionledare i region syd. När hon avslutade tjänsten gick hon tillbaka till Metodistkyrkan i Danmark.
– Det är en fin ekumenisk praxis att vi också kan låna ut till varandra, säger hon.
Det förekommer att pastorer i Pingst, EFK och Equmeniakyrkan blir präster i Svenska kyrkan, liksom det motsatta, även om det inte är lika vanligt som byten mellan frikyrkorna.
”Gå till kyrkan på orten”
Sofia Camnerin menar att det verkar finnas en trend att fler söker sig till Katolska kyrkan. Men generellt går det inte alltid att säga att de största svårigheterna är att byta mellan det som brukar kallas olika kyrkofamiljer, exempelvis mellan katolska familjen och den frikyrkliga familjen. Begreppet ”familj” är en konstruktion, påpekar hon.
En hängiven pingstvän, exempelvis, som flyttar till en ny ort där det inte finns en pingstkyrka hoppas Sofia Camnerin ska finna en annan kyrka att gå med i på orten.
[ 10 kristna ledare som gjort en resa över samfundsgränserna ]
