Nu har filmen Miséria biopremiär. För huvudrollsinnehavaren Sebastian Stakset har dock processen varit omskakande. För Dagen berättar han om den posttraumatiska stressen under filminspelningen som ledde till återfall.
– Priset har varit högt. Men jag ser redan hur Gud använder filmen, säger Stakset själv.
Det är sen kväll den 21 oktober 2021 och skådespelardebutanterna Sebastian Stakset och Daniel Webb har avslutat en intensiv inspelningsdag i Hovsjö i Södertälje. Arbetet med filmen som ska komma att få namnet Miséria är i startskedet, men Daniel Webb har precis fått motta tragiska nyheter och trycker luren mot örat i hopp om att nå Sebastian Stakset.
– Det var min allra första inspelningsdag och jag satt i bilen på Skanstullsbron strax efter Globen när Sebbe svarade, minns Daniel Webb knappt tre år senare.
Han kastar en blick emot Sebastian Stakset som sitter bredvid honom på lunchrestaurangen vid Norr Mälarstrand i Stockholm, där vi möts. Framför uteserveringen där vi sitter speglar sig tunga moln i det mörkblå vattnet.
– Jag berättade direkt att Einár blivit skjuten. Jag kommer ihåg att du frågade hur illa det var. Jag svarade att han nog inte kommer att klara det. Då blev det alldeles tyst i andra änden.
Mordet på den 19-årige rapparen Nils ”Einár” Grönberg blev för många en ögonöppnare inför gängkrigens brutala verklighet. Jag minns att jag själv var en av alla de journalister som förgäves sökte Sebastian Stakset för en kommentar efter mordet. Några dagar senare bröt han själv tystnaden genom ett uttalande på Instagram:
”Här har ni en kommentar: ta erat ansvar. Hedra alla dessa mördade ungdomar som ni hedrar Nisse. Sluta beskriv dessa ungdomar med epitet gängkriminella. Dessa ungdomar är offer för ett samhälle som skiter fullständigt i sina minsta och sina svagaste.”
”Jag är så trött på den smutsiga musikindustrin som kapitaliserar på dessa ungdomar och låter publiken sitta som åskådare i en gladiatorarena och se hur vi bara förstör oss själva och varandra till publikens jubel medan ni fyller era fickor och kapitaliserar på vår misär.”
Daniel Webb och Sebastian Stakset berättar att de hoppas att Miséria ska skildra gängmiljön så mörk som den verkligen är – utan att glorifiera.
– Jag hoppas att människor känner avsmak för det kriminella livet när man sett Miséria. Vi vill visa på den vanmakt och den misär som det innebär att leva det här livet. Det är bara mörker, säger Daniel Webb.
På vilket sätt påverkade mordet på Einár inspelningen?
– Det var tragiskt. Han ville vara med i filmen. Nu behövde jag i stället gå på hans begravning mitt i filminspelningen. Jag är van med begravningar och död, men det var en tung tid helt klart, säger Sebastian Stakset.
Artisten och evangelisten är till en början påfallande tyst under intervjun. Han ser besvärad ut när han till sist börjar prata om hur det varit att gå in i skådespeleriet och öppna dörren till ett liv han sedan många år lämnat bakom sig.
– Det handlar inte bara om att spela en roll. I alla fall inte för mig, säger han dröjande.
Daniel Webb betonar att det kräver mycket av en oerfaren skådespelare att gestalta det som Sebastians rollfigur går igenom i filmen.
– Dessutom drar det ju upp allt det gamla för sådana som oss som varit i den här världen i så många år. Flera gånger under inspelningen kom riktiga poliser som ryckte ut för att de blivit larmade till inspelningsplatsen. Sådant sätter i gång känslor och minnen man inte haft sedan tiden då vi levde i mörkret, fortsätter Daniel Webb.
Sebastian Stakset tittar på sin vän och skådespelarkollega och nickar.
– Vi höll på ett helt år med filmen och att arbeta så här påverkar helt dina attityder, hur du går, hur du pratar, hur du tänker och agerar. Jag fick en annan hårdhet som jag inte känt på många år.
Både fiktivt och självupplevt
Filmen Miséria är regisserad av Liam Norberg, som fick sitt genombrott med filmen Sökarna och själv har gjort resan från kriminalitet till kristen tro. Handlingen är delvis inspirerad av Staksets egen omvändelse. Från början var tanken en ren biografi över Sebastians liv. Men med tiden har manuset bearbetats och Sebastian Stakset spelar i stället den kriminelle förortskillen Adam som hamnar på säkerhetsanstalt. På anstalten lär han känna tyngre kriminella som i sin tur introducerar honom för gängledaren Chicago, spelad av Ola Rapace. Samtidigt som hans flickvän Alicia blir gravid hamnar Adam i en spiral av droger, våld, värdetransportrån och stora skulder.
Jag kände att jag hade tappat Jesus hand
— Sebastian Stakset
– Det är en blandning av fiktivt och självupplevt. Jag insåg ganska direkt att det skulle komma med ett stort pris för mig att kunna gestalta den här världen som jag lämnat, konstaterar Sebastian Stakset.
– Jag var tvungen att få bort det här ljuset i mina ögon som jag haft sedan jag blev frälst, fortsätter han sedan.
Jag hajar till. Som journalist på Dagen har jag genom åren följt Sebastian Staksets resa. Jag har arbetat med hans krönikor, spelat in poddar med honom och gjort otaliga intervjuer. Ändå är det ett något nytt bakom orden den här gången. Rösten är allvarligare.
När han talar om ”ljuset i ögonen” förstår jag vad direkt han menar. Varje gång jag sett klipp eller bilder från Sebastians tid som frontman i kontroversiella rappgruppen Kartellen har jag noterat ögonen. Hur blicken, under åren med droger och kriminalitet, saknade liv.
Sebastian Stakset vill inte berätta exakt vad som hände, men beskriver att han upplevde posttraumatisk stress under filminspelningen, vilket i sin tur ledde till att han tog ett återfall.
– Jag mådde inte bra av det där, jag mådde skit och det tog mig till en plats där jag kände att jag hade tappat Jesus hand, säger han.
Hur reagerade din familj på att du förändrades?
– Det har varit tungt för oss alla. Så till den grad att pengar inte betyder något längre. Jag och Daniel kommer att ge bort alla eventuella intäkter från filmen till min organisation Heart of Evangelism.
– Jag tog beslutet när jag började fundera över hur mycket pengar som skulle kunna ersätta hur jobbigt det här har varit. Jag kom fram till att jag i så fall skulle vilja ha 500 miljoner kronor. Och så mycket kommer jag ändå aldrig att få, säger Sebastian Stakset med ett skratt.
Har det varit så jobbigt?
– Alltså, du fattar inte. Att gå in i det här mörkret har varit som att leva i en destruktiv relation, en abusive relationship. Det enda som kan läka såren är om Gud kan använda det här, och det vet jag att han kan.
I efterhand kan Sebastian Stakset vara kritisk till arbetsprocessen, som blev smärtsam. Men han betonar samtidigt att han underordnar sig Liam Norbergs konstnärliga vision för filmen.
– Men jag kommer aldrig att orka göra en film på det här sättet igen, det är verkligen en läxa jag lärt mig, konstaterar Stakset.
”Inga genvägar”
När jag en tid senare når Liam Norberg håller han med om att filminspelningen varit tuff. Men menar samtidigt att det inte finns några genvägar för att kunna fånga det man velat förmedla.
– Du behöver bära det mörkret för att kunna gestalta det som regissör. Vi försökte att göra det så realistiskt som möjligt. Den breda vägen är att kommersialisera det, hålla distansen och bygga upp en miljö i en studio som ser bra ut.
– Men vi ville komma nära livet på gatan och det är många gånger en mörk värld. Det kom otroligt nära när Einár blev skjuten mitt under inspelningarna. Mordet skedde 200 meter från hotellet där jag bodde med all filmutrustning.
Men du tvekade aldrig kring de här metoderna, även om det satte i gång mycket hos de medverkande?
– En väldigt tydlig åtgärd blev att gå bort från Sebastians riktiga namn och använda namnet Adam. Det är inte Sebastians eget liv utan inspirerat av hans liv. Samtidigt är ju mycket ändå självupplevt, så självklart går vissa scener på djupet känslomässigt.
Vad har du velat förmedla med filmen?
– Vi vill nå människor som riskerar att hamna i den här miljön och förmedla misären och vilka konsekvenser ett kriminellt liv leder till. Men vi visar också att en förändring är möjlig. Det känns jättespännande att filmen snart ska gå upp på bio. Jag satt i Kronobergshäktet när Sökarna hade biopremiär, så man kan säga att jag har väntat i 31 år på det här, säger Liam Norberg.
Vill hjälpa andra
Sebastian Stakset och Daniel Webb berättar att de redan fått den respons de sökte med filmen när de visat den för bekanta som fortfarande sitter fast i gänglivet.
– Genom våra brister kan vi hjälpa andra, det är det fantastiska med evangeliet. Gud använder filmen, säger Sebastian Stakset.
De två vännerna har känt varandra länge. Men relationen har inte alltid varit lika vänskaplig. I Stockholms kriminella värld under tidigt 2010-tal befann sig Stakset och Daniel Webb på var sin sida i en mångårig konflikt.
– Mitt första möte med Sebastian var genom ett inlägg som hans grupp Kartellen lagt upp på Facebook.
Inlägget var ett inspel i det pågående gängkriget och trappade upp känslorna rejält. Några år senare blev dock Daniel Webb kristen och kom med tiden med i det som skulle komma att bli svenska Hillsong.
– Men jag hade fortfarande mycket kvar att jobba på med mig själv. När jag hörde att Sebbe också hade blivit nyfrälst och att han var i ”min kyrka” blev jag irriterad och åkte jag dit för att konfrontera honom, berättar Daniel Webb.
I en korridor i Hillsongs lokaler stod de plötsligt öga mot öga.
– Jag minns att du frågade vad vi menade med det här FB-inlägget. Jag kunde bara konstatera att det var helt fel av oss och be om förlåtelse, berättar Sebastian.
De två tidigare fienderna omfamnades i en kram och försoningen gav ringar på vattnet och ledde till ett slut på hela konflikten mellan de två grupperingarna.
– När vi berättade för de andra vad som hänt blev det som dominobrickor av försoning. Från att det funnits allvarliga mordplaner mellan de här grupperingarna är det i dag helt lugnt i den där konflikten, säger Daniel Webb.
Han avbryts av en servitör som kommer med in en flaska Pepsi Max. Daniel Webb konstaterar med ett leende att drickan kommer för sent, men tackar och återgår till att berätta om visionen bakom filmen: att människor som lever i kriminalitet skulle få uppleva samma frälsning som han själv och Sebastian gjort.
– För mig började resan när jag satt på häktet och häktesprästen Eva visade mig psalm 23. Plötsligt kunde jag känna de där gröna ängarna och vattnet där jag finner ro. Där började resan mot förvandling för mig, säger han.
Men det är inte bara människor i riskzonen för att hamna i kriminalitet som behöver se filmen, konstaterar Sebastian Stakset.
– Jag hoppas också att vanliga svenssons ska se Miséria. För att få en bild av verkligen och inte bara låta populistiska politiker måla en skrämselbild med breda penseldrag, säger han.
Sebastian Stakset tystnar och blickar ut över Riddarfjärden som breder ut sig framför uteserveringen. Bakom molnen har en solstrimma tittat fram.
Hur hittade du Jesus hand igen?
– Han var alltid där, jag behövde bara att tvätta gruset ur ögonen och omvända mig.
– En stor komponent i den här filmen är Guds förlåtelse. Och gör man en sådan här film stöter man på motstånd. Men jag har fått påminna mig om att jag inte längre är den jag var. Jag är en ny skapelse i Kristus. Det gamla är förbi, säger Sebastian Stakset.
---
Fakta: Miséria
- Biopremiär: 13 september.
- Genre: Drama.
- I rollerna: Sebastian Stakset, Ola Rapace, Amanda Renberg, Ulf Stenberg, Felix Engström, Saad Gibara, Daniel Webb.
---